Philippe Pétain

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Philippe Pétain
Pétain - portrait photographique.jpg
Philippe Pétain, 1941.
FöddHenri Philippe Bénoni Omer Joseph Pétain
24 april 1856[1][2][3]
Cauchy-à-la-Tour, Frankrike
Död23 juli 1951[4][2][3] (95 år)
Port-Joinville[5], Frankrike
BegravdPort-Joinville Cemetery
Medborgare iFrankrike[6] och Vichyregimen
Utbildad vidÉcole spéciale militaire de Saint-Cyr Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker[7], officer, diplomat, militär[7]
Befattning
Statschef för Vichyfrankrike (1940–1944)
Politiskt parti
Inget
MakaAnnie Pétain
FöräldrarOmer-Venant Pétain
Clotilde Legrand
Utmärkelser
Se lista
Namnteckning
Signature Philippe Pétain.svg
Redigera Wikidata
Philippe Pétain omkring 1930.

Henri Philippe Omer Pétain, född 24 april 1856 i Cauchy-à-la-Tour i Pas-de-Calais, död 23 juli 1951L'Île-d'Yeu i Vendée, var en fransk militär och politiker. Han var fransk statschef 1940–1944.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pétain blev officer vid infanteriet 1878, överste och regementschef 1912.[8] I augusti 1914 var Pétain en överste som inväntade pensionering, men efter krigsutbrottet befordrades han till brigadgeneral (général de brigade) den 30 augusti vid tiden för Artois-offensiven och till generalmajor (général de division à titre temporaire) den 14 september efter första slaget vid Marne. I juli 1915 gavs han befälet över 2e Armée och anförde denna under början av slaget vid Verdun. Det berömda citatet "Ils ne passeront pas!" (De kommer inte förbi!) tillskrivs ofta Pétain men yttrades av hans assistent Robert Nivelle som befordrades förbi honom för att ersätta Joseph Joffre som överbefälhavare. Efter slaget vid Verdun utropades dock Pétain som slagets segrare i Frankrike. Tyskarnas första storoffensiv i väster hade definitivt slagits tillbaka. Att tyskarna var missnöjda med slagets utgång bevisas av att Erich von Falkenhayn tvingades avgå som tysk generalstabschef till förmån för Paul von Hindenburg. Kejsardömet Tyskland hade dock inte förlorat någon terräng jämfört med före slaget.

Pétain ersatte Nivelle som överbefälhavare efter den misslyckade Nivelleoffensiven som ledde till myteri i den franska armén. Han utnämndes till marskalk av Frankrike den 21 november 1918. Efter första världskriget blev Pétain nationalhjälte och kallades ofta "Hjälten från Verdun".

Pétain blev i november 1918 medlem av Högsta krigsrådet, 1919 dess vicepresident och var 1919–1931 generalinspektör för armén. Under denna tid var han 1925 överbefälhavare i fälttåget mot Marocko 1925. 1931 blev Pétain generalinspektör för luftförsvaret med vidsträckta befogenheter. Han invaldes 1929 i Franska akademien och utgav 1929 La bataille de Verdun.[8]

Pétain blev ambassadör i Spanien 1 mars 1939 och när Tyskland anföll Frankrike blev han 18 maj 1940 konseljpresident. Han slöt vapenstillestånd med Tyskland och Italien i juni samma år och var statschef i Vichyregimen och samtidigt överbefälhavare för de franska styrkorna från den 11 juli 1940 till den 20 augusti 1944. Pétain bildade regering och försökte bevara en viss självständighet gentemot den tyska ockupationsmakten. Han bar dock det yttersta ansvaret för samarbetspolitiken och ställdes efter andra världskriget inför rätta som landsförrädare. Han dömdes till döden, en dom som dock omvandlades till livstids fängelse av Charles de Gaulle på grund av Pétains ålder och insatser under första världskriget.

Petain avtjänade straffet i fortet på ön L'Île-d'Yeu och dog där 1951. Han är begravd på ön och fortet bevaras som ett monument.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Philippe-Petaintopic/Britannica-Online, omnämnd som: Philippe Petain, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Петен Анри Филипп”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.lavie.fr, läst: 17 oktober 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ Biblioteca Virtual Miguel de Cervantes, BVMC författar-ID: 42096, läst: 13 maj 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 17391, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok, Malmö 1937
  9. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, hemerotecadigital.bne.es.[källa från Wikidata]
  11. ^ BOE-ID: BOE-A-1919-7623.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d e] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b c] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  15. ^ hämtat från: polskspråkiga Wikipedia, läst: 12 mars 2021.[källa från Wikidata]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Albert Lebrun
Frankrikes president
Vichyfrankrikes statschef
1940–1944
Efterträdare:
Charles de Gaulle
Ordförande för Frankrikes provisoriska regering