Sulfon: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Lex Veritatis (Diskussion | Bidrag)
m +Navigationsruta "{{Funktionella grupper}}"
Märke: 2017-källredigering
tillägg av text + referenser
Rad 1: Rad 1:
[[File:Dimethylsulfone-3D-vdW.png|miniatyr|Molekylmodell av di-metyl-sulfon.]]
[[File:Dimethylsulfone-3D-vdW.png|miniatyr|Molekylmodell av di-metyl-sulfon.]]
[[Image:Sulfone.png|thumb|175px|Sulfon]]
[[Image:Sulfone.png|thumb|175px|Sulfon]]
'''Sulfoner''' är organiska föreningar innehållande sulfonylgruppen R-S(=O)<sub>2</sub>-R’, där R och R’ är [[alkylgrupp|alkyl]]- eller [[arylgrupp]]er. Många sulfoner framställs ur [[sulfid]]er genom [[oxidation]] med till exempel två [[ekvivalent (enhet)|ekvivalent]]er [[MCPBA]]; vid reaktionen bildas först [[sulfoxid]]en som sedan oxideras vidare till sulfonen. Sulfoner är fasta ämnen vid rumstemperatur. De har sura α-väten, dimetylsulfon har {{pKa|31,1}} <ref>''Acc. Chem. Res.'' '''1988''', ''21'', 456</ref>.
'''Sulfoner''' är organiska föreningar innehållande sulfonylgruppen R-S(=O)<sub>2</sub>-R’, där R och R’ är [[alkylgrupp|alkyl]]- eller [[arylgrupp]]er. Den centrala sexvärda [[svavel]]atomen är dubbelbunden till var och en av två [[syreatom]]er och har en [[enkelbindning]] till var och en av två kolatomer, generellt i två separata kolväte[[substituent]]er.<ref name="ISBN 9780534389512">{{cite book | last = Hornback | first = Joseph | title = Organic Chemistry | publisher = Thomson Brooks/Cole | location = Australia | year = 2006 | isbn = 978-0-534-38951-2}}</ref>


==Källor==
==Framställning==
===Genom oxidation av tioetrar och sulfoxider===
<references/>
Sulfoner framställs allmänt genom organisk oxidation av [[Tioeter|tioetrar]], ofta kallade [[sulfid]]er. [[Sulfoxid]]er är mellanprodukter i denna process.<ref>{{cite journal|title=Phenyl Vinyl Sulfone and Sulfoxide|author=Leo A. Paquette, Richard V. C. Carr|journal=Org. Synth.|year=1986|volume=64|page=157|doi=10.15227/orgsyn.064.0157}}</ref> Till exempel oxiderar [[dimetylsulfid]] till [[dimetylsulfoxid]] och sedan till [[dimetylsulfon]].<ref name="ISBN 9780534389512"/> Sulfoner är fasta ämnen vid rumstemperatur. De har sura α-väten, dimetylsulfon har {{pKa|31,1}} <ref>''Acc. Chem. Res.'' '''1988''', ''21'', 456</ref>.

===Från SO2===
:[[Image:Sulfolane synthesis.png|upright=1.5|right|thumb|Syntes av [[sulfolan]] genom hydrering av sulfolen.]]
[[Svaveldioxid]] är en bekväm och allmänt använd källa för den funktionella sulfonylgruppen. Specifikt deltar svaveldioxid i cykloadditionsreaktioner med [[dien]]er.<ref>{{cite journal|title=Isoprene Cyclic Sulfone|author=Robert L. Frank and Raymond P. Seven|journal=Org. Synth.|year=1949|volume=29|pages=59|doi=10.15227/orgsyn.029.0059}}</ref> Det industriellt användbara lösningsmedlet [[sulfolan]] framställs genom tillsats av svaveldioxid till [[butadien|buta-1,3-dien]] följt av hydrering av den resulterande sulfolenen.<ref name=Ullmann>Folkins, Hillis O. Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry. Weinheim: Wiley-VCH.</ref>

===Från sulfonyl och sulfurylhalider===
Sulfoner framställs under förhållanden som används för [[Friedel-Crafts reaktion]]er med användning av RSO<sub>2</sub><sup>+</sup> härledd från sulfonylhalider och sulfonsyraanhydrider. [[Lewissyra]]katalysatorer som till exempel AlCl<sub>3</sub> och _FeCl<sub>3</sub> krävs.<ref>{{cite journal |author1=Truce, W. E. |author2=Vriesen |author3=C. W. | title = Friedel—Crafts Reactions of Methanesulfonyl Chloride with Benzene and Certain Substituted Benzenes| year = 1953 | journal = [[J. Am. Chem. Soc.]] | volume = 75 | pages = 5032–5036 | doi = 10.1021/ja01116a043 | issue = 20}}</ref><ref>{{Cite journal | last1 = Répichet | first1 = S. | last2 = Le Roux | first2 = C. | last3 = Hernandez | first3 = P. | last4 = Dubac | first4 = J. | last5 = Desmurs | first5 = J. R. | title = Bismuth(III) Trifluoromethanesulfonate: An Efficient Catalyst for the Sulfonylation of Arenes | doi = 10.1021/jo9902603 | journal = The Journal of Organic Chemistry | volume = 64 | issue = 17 | pages = 6479–6482 | year = 1999 }}</ref><ref>{{cite journal |author1=Truce, W. E. |author2=Milionis, J. P. | title = Friedel-Crafts Cyclization of ω-Phenylalkanesulfonyl Chlorides | year = 1952 | journal = [[J. Am. Chem. Soc.]] | volume = 74 | pages = 974–977 | doi = 10.1021/ja01124a031 | issue = 4}}</ref>

Sulfoner har framställts genom [[nukleofil]] förskjutning av [[halogenid]]er med sulfinater:<ref>{{cite journal|title=4,4'-Diaminodiphenylsulfone|author=C. W. Ferry, J. S. Buck, R. Baltzly|journal=Org. Synth.|year=1942|volume=22|pages=31|doi=10.15227/orgsyn.022.0031}}</ref>

:<chem>ArSO2Na + Ar'Cl -> Ar(Ar')SO2 + NaCl</chem>

===Reaktioner===
Sulfon är en relativt inert funktionell grupp, som är svagt basisk (jämfört med sulfoxider). De är ickeoxiderande. I Ramberg–Bäcklund-reaktionen och Julia-olefineringen omvandlas sulfoner till [[alken]]er genom eliminering av svaveldioxid.<ref>{{cite book | first1 = Francis A. | last1 = Carey | first2 = Richard J. | last2 = Sundberg | title = Advanced Organic Chemistry | publisher = Springer | location = Berlin | year = 2007 | isbn = 978-0-387-68354-6}}</ref>

==Användning==
Sulfolan används för att extrahera värdefulla aromatiska föreningar från [[petroleum]].<ref name=Ullmann/>

===Polymerer===
Vissa polymerer som innehåller sulfongrupper är användbara tekniska plaster. De uppvisar hög hållfasthet och motståndskraft mot oxidation, korrosion, höga temperaturer och krypning under stress. En del är till exempel värdefulla som ersättning för [[koppar]] i tappvarmvattenledningar.<ref>{{cite book | last = Fink | first = Johannes | title = High Performance Polymers | publisher = William Andrew | location = Norwich | year = 2008 | isbn = 978-0-8155-1580-7}}</ref> Grundmaterial till sådana polymerer är sulfonerna bisfenol S och 4,4′-diklordifenylsulfon.

===Farmakologi===
[[file:Dapsone.svg|thumb|222px|Dapson, ett [[antibiotikum]] som används för behandling av [[spetälska]].<ref>{{cite book |author1=Thomas L. Lemke |title=Foye's Principles of Medicinal Chemistry |date=2008 |publisher=Lippincott Williams & Wilkins |isbn=9780781768795 |page=1142 |url=https://books.google.com/books?id=R0W1ErpsQpkC&pg=PA1142 |url-status=live |archive-url=https://web.archive.org/web/20160304193954/https://books.google.ca/books?id=R0W1ErpsQpkC&pg=PA1142 |archive-date=2016-03-04}}</ref>]]

Exempel på sulfoner i farmakologi är Dapson, ett läkemedel som tidigare använts som ett [[antibiotikum]] för att behandla [[spetälska]], blåsderamtoser, [[tuberkulos]] eller pneumocystis pneumoni (PCP). Flera av dess derivat, såsom promin, har på liknande sätt studerats eller faktiskt använts inom medicin, men i allmänhet är sulfoner mycket mindre framträdande i [[farmakologi]] än till exempel sulfonamiderna.<ref>{{cite book | first1 = Charles R. | last1 = Craig | first2 = Robert E. | last2 = Stitzel | title = Modern Pharmacology with Clinical Applications | publisher = Lippincott Williams & Wilkins | location = Hagerstwon | year = 2004 | isbn = 978-0-7817-3762-3}}</ref><ref>{{cite book | first1 = Victor Alexander | last1 = Drill | first2 = Joseph R. | last2 = Di Palma | title = Drill's Pharmacology in Medicine | publisher = McGraw-Hill | location = New York | year = 1971 | isbn = 978-0-07-017006-3}}</ref>

== Se även ==
* [[Sulfoxid]]
* [[Sulfonsyra]]

==Referenser==
{{enwp|url=https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Sulfone&oldid=1115724732 |artikel=Sulfone| datum= 12 oktober 2022}}

===Noter===

<references>

</references>

== Externa länkar ==
{{Commonscat|Sulfone}}


{{Funktionella grupper}}
{{Funktionella grupper}}

{{orgkemistub}}
{{Auktoritetsdata}}

{{STANDARDSORTERING:Sulfon}}


[[Kategori:Funktionella grupper]]
[[Kategori:Funktionella grupper]]

Versionen från 18 februari 2023 kl. 19.48

Molekylmodell av di-metyl-sulfon.
Sulfon

Sulfoner är organiska föreningar innehållande sulfonylgruppen R-S(=O)2-R’, där R och R’ är alkyl- eller arylgrupper. Den centrala sexvärda svavelatomen är dubbelbunden till var och en av två syreatomer och har en enkelbindning till var och en av två kolatomer, generellt i två separata kolvätesubstituenter.[1]

Framställning

Genom oxidation av tioetrar och sulfoxider

Sulfoner framställs allmänt genom organisk oxidation av tioetrar, ofta kallade sulfider. Sulfoxider är mellanprodukter i denna process.[2] Till exempel oxiderar dimetylsulfid till dimetylsulfoxid och sedan till dimetylsulfon.[1] Sulfoner är fasta ämnen vid rumstemperatur. De har sura α-väten, dimetylsulfon har pKa = 31,1 [3].

Från SO2

Syntes av sulfolan genom hydrering av sulfolen.

Svaveldioxid är en bekväm och allmänt använd källa för den funktionella sulfonylgruppen. Specifikt deltar svaveldioxid i cykloadditionsreaktioner med diener.[4] Det industriellt användbara lösningsmedlet sulfolan framställs genom tillsats av svaveldioxid till buta-1,3-dien följt av hydrering av den resulterande sulfolenen.[5]

Från sulfonyl och sulfurylhalider

Sulfoner framställs under förhållanden som används för Friedel-Crafts reaktioner med användning av RSO2+ härledd från sulfonylhalider och sulfonsyraanhydrider. Lewissyrakatalysatorer som till exempel AlCl3 och _FeCl3 krävs.[6][7][8]

Sulfoner har framställts genom nukleofil förskjutning av halogenider med sulfinater:[9]

Reaktioner

Sulfon är en relativt inert funktionell grupp, som är svagt basisk (jämfört med sulfoxider). De är ickeoxiderande. I Ramberg–Bäcklund-reaktionen och Julia-olefineringen omvandlas sulfoner till alkener genom eliminering av svaveldioxid.[10]

Användning

Sulfolan används för att extrahera värdefulla aromatiska föreningar från petroleum.[5]

Polymerer

Vissa polymerer som innehåller sulfongrupper är användbara tekniska plaster. De uppvisar hög hållfasthet och motståndskraft mot oxidation, korrosion, höga temperaturer och krypning under stress. En del är till exempel värdefulla som ersättning för koppar i tappvarmvattenledningar.[11] Grundmaterial till sådana polymerer är sulfonerna bisfenol S och 4,4′-diklordifenylsulfon.

Farmakologi

Dapson, ett antibiotikum som används för behandling av spetälska.[12]

Exempel på sulfoner i farmakologi är Dapson, ett läkemedel som tidigare använts som ett antibiotikum för att behandla spetälska, blåsderamtoser, tuberkulos eller pneumocystis pneumoni (PCP). Flera av dess derivat, såsom promin, har på liknande sätt studerats eller faktiskt använts inom medicin, men i allmänhet är sulfoner mycket mindre framträdande i farmakologi än till exempel sulfonamiderna.[13][14]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sulfone, 12 oktober 2022.

Noter

  1. ^ [a b] Hornback, Joseph (2006). Organic Chemistry. Australia: Thomson Brooks/Cole. ISBN 978-0-534-38951-2. 
  2. ^ Leo A. Paquette, Richard V. C. Carr (1986). ”Phenyl Vinyl Sulfone and Sulfoxide”. Org. Synth. 64: sid. 157. doi:10.15227/orgsyn.064.0157. 
  3. ^ Acc. Chem. Res. 1988, 21, 456
  4. ^ Robert L. Frank and Raymond P. Seven (1949). ”Isoprene Cyclic Sulfone”. Org. Synth. 29: sid. 59. doi:10.15227/orgsyn.029.0059. 
  5. ^ [a b] Folkins, Hillis O. Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry. Weinheim: Wiley-VCH.
  6. ^ Truce, W. E.; Vriesen; C. W. (1953). ”Friedel—Crafts Reactions of Methanesulfonyl Chloride with Benzene and Certain Substituted Benzenes”. J. Am. Chem. Soc. 75 (20): sid. 5032–5036. doi:10.1021/ja01116a043. 
  7. ^ Répichet, S.; Le Roux, C.; Hernandez, P.; Dubac, J.; Desmurs, J. R. (1999). ”Bismuth(III) Trifluoromethanesulfonate: An Efficient Catalyst for the Sulfonylation of Arenes”. The Journal of Organic Chemistry 64 (17): sid. 6479–6482. doi:10.1021/jo9902603. 
  8. ^ Truce, W. E.; Milionis, J. P. (1952). ”Friedel-Crafts Cyclization of ω-Phenylalkanesulfonyl Chlorides”. J. Am. Chem. Soc. 74 (4): sid. 974–977. doi:10.1021/ja01124a031. 
  9. ^ C. W. Ferry, J. S. Buck, R. Baltzly (1942). ”4,4'-Diaminodiphenylsulfone”. Org. Synth. 22: sid. 31. doi:10.15227/orgsyn.022.0031. 
  10. ^ Carey, Francis A.; Sundberg, Richard J. (2007). Advanced Organic Chemistry. Berlin: Springer. ISBN 978-0-387-68354-6. 
  11. ^ Fink, Johannes (2008). High Performance Polymers. Norwich: William Andrew. ISBN 978-0-8155-1580-7. 
  12. ^ Thomas L. Lemke (2008). Foye's Principles of Medicinal Chemistry. Lippincott Williams & Wilkins. Sid. 1142. ISBN 9780781768795. https://books.google.com/books?id=R0W1ErpsQpkC&pg=PA1142. 
  13. ^ Craig, Charles R.; Stitzel, Robert E. (2004). Modern Pharmacology with Clinical Applications. Hagerstwon: Lippincott Williams & Wilkins. ISBN 978-0-7817-3762-3. 
  14. ^ Drill, Victor Alexander; Di Palma, Joseph R. (1971). Drill's Pharmacology in Medicine. New York: McGraw-Hill. ISBN 978-0-07-017006-3. 

Externa länkar