ME/CFS: Skillnad mellan sidversioner

	ME/CFS, kroniskt trötthetssyndrom
Klassifikation och externa resurser
ICD-10	G93.3
ICD-9	780.71
DiseasesDB	1645
Medlineplus	001244
eMedicine	med/3392 ped/2795
MeSH	svensk engelsk

Bläddra interaktivt i historiken

← Äldre redigering Nyare redigering →

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

VisuellWikitext

Inline

Versionen från 29 februari 2024 kl. 15.39

Kroniskt trötthetssyndrom (CFS av engelskans chronic fatigue syndrome), även myalgisk encefalomyelit (ME)^[1], oftast kallat ME/CFS, är en sjukdom som kan innefatta många olika symtom, som stor trötthet och influensaliknande symtom samt försämring under minst 24 timmar efter ansträngning.^[2] Tillståndets orsak är okänd.^[2] Personer med ME/CFS får ofta svårt att utföra vardagliga sysslor, upprätthålla sociala relationer och klara av arbete eller studier på grund av den fysiska energilösheten.^[2] En del får så svåra symtom att de inte kan lämna hemmet eller ens sängen.^[2] Sjukdomen kännetecknas av långvariga symtom från flera organsystem samt symtomförsämring efter mental eller fysisk ansträngning.^[3] Det finns inte något bekräftat diagnostiskt test. Diagnosen ses av somliga som kontroversiell.

Begreppet kroniskt trötthetssyndrom kan uppfattas som nedsättande och trivialiserande.^[2] Å andra sidan har även begreppet myalgisk encefalomyelit, ME, kritiserats eftersom man inte har kunnat påvisa inflammation i ryggmärg eller hjärna.^[2] I en rapport utgiven 2015 av amerikanska Institute of Medicine föreslogs att diagnoskriterierna skulle revideras och att tillståndet istället för ME/CFS skulle benämnas systemic exertion intolerance disease (SEID).^[3]

Trots att ett fåtal patienter blivit helt friska så finns det inget botemedel mot ME/CFS, så all behandling riktas mot att förbättra symtomen.

Terminologi och historik

ME är en akronym för myalgisk encefalomyelit, på engelska Myalgic Encephalomyelitis. Myalgi betyder muskelsmärta, encefalit inflammation i hjärnan och myelit inflammation i ryggmärgen. CFS är en akronym för Chronic Fatigue Syndrome, på svenska översatt till kroniskt trötthetssyndrom. Den vanligaste beteckningen för sjukdomen i den internationella, vetenskapliga litteraturen är kombinationstermen ME/CFS eller motsvarande kombination med de fullständiga namnen utskrivna, Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome.

I Sverige används beteckningen ME/CFS bland annat av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU),^[2] Socialstyrelsen^[4] och Region Stockholm,^[5] men även myalgisk encefalomyelit och kroniskt trötthetssyndrom är vanligt förekommande. Ett vanligt misstag i massmedia är att behandla kronisk trötthet och kroniskt trötthetssyndrom som synonyma begrepp, men det förstnämnda är ett enskilt symtom och inte ett syndrom.

Epidemier

Den kliniska entitet som idag kallas ME/CFS har växt fram ur en akut, smittsam sjukdom med framför allt neurologiska symtom, som förekommit i ett flertal epidemier och först är belagd i ett utbrott i Los Angeles 1934.^[6] Vid en genomgång av den medicinska litteraturen på 1990-talet kunde man identifiera drygt sextio epidemier med en likartad bild som den i Los Angeles.^[7] Några av dem har väckt stort medialt intresse, särskilt epidemin på Royal Free Hospital i London 1955^[8] och i Incline Village i Nevada 1984–85.^[9]

I en osignerad ledare i The Lancet 1956 föreslog Donald Acheson att sjukdomen skulle få namnet benign myalgic encephalomyelitis.^[10]^[11] Benign betyder godartad och användes för att det inte förekom några dödsfall. Författaren förtydligade i en senare artikel att det visserligen inte fanns någon evidens för inflammation i hjärna och ryggmärg, men att termen ändå beskrev symtombilden och kunde användas tills vidare som samlingsnamn för sjukdomen.^[12] Det påpekades redan i ett tidigt skede att även om sjukdomen inte var dödlig, så yttrade den sig i somliga fall på ett sätt som inte var särskilt godartat.^[13] Förledet benign lades så småningom bort i den medicinska litteraturen, och sjukdomen kallas där i regel bara myalgic encephalomyelitis eller ME.

Världshälsoorganisationen WHO erkände sjukdomen vid en konferens 1965 och tog upp benign myalgic encephalomyelitis i det internationella klassificeringssystemet ICD-8, som började gälla 1969.^[14] Sjukdomen klassificerades som neurologisk, placerades i avsnittet om inflammatoriska sjukdomar i nervsystemet och fick diagnoskoden 323. I ICD-9, som började gälla 1978, preciserades koden till 323.9.^[15]

Den kroniska sjukdomen

Så småningom uppmärksammades att den epidemiska sjukdomen har en stark tendens att bli kronisk och ofta innebär långvarig, svår sjukdom.^[16] Man noterade också att det var vanligt med sporadiska fall som inte var knutna till epidemier.^[16] Dessa patienter kom i kontakt med vården först när sjukdomen hade gått över i en kronisk fas. Under 1980-talet skiftade fokuset för forskningen från epidemier till det kroniska resttillståndet och den långvariga trötthet som följde med den.^[17]

I mitten av 1980-talet lyftes likheten mellan ME och kroniska tillstånd efter andra, kända virusinfektioner fram, och några forskare började använda det gemensamma namnet postviral fatigue syndrome.^[18] Ett kroniskt ME-liknande tillstånd kan utlösas även av andra smittämnen än virus, till exempel bakterier.^[19]^[20] Den forskargrupp som utredde epidemin i Incline Village lanserade det orsaksneutrala namnet chronic fatigue syndrome (CFS).^[21]

I ICD-10 som släpptes 1994 återspeglas det ändrade fokuset. Sjukdomen är fortfarande klassificerad som neurologisk, men är nu placerad i avsnittet ”andra sjukdomar i hjärnan” och har diagnoskoden G93.3. Den engelska rubriken är postviral fatigue syndrome,^[22] som på svenska har översatts till trötthetssyndrom efter virusinfektion.^[23] Diagnoskoden innefattar också inklusionstermerna benign myalgic encephalomyelitis och chronic fatigue syndrome.^[24]

I ICD-11 – som gäller internationellt sedan 2022^[25] men ännu inte är implementerad i Sverige^[26] – kommer diagnoskoden för ME/CFS att bli 8E49. Rubriken och inklusionstermen chronic fatigue syndrom bibehålls oförändrade från ICD-10 i den engelska versionen. Myalgic encephalomyelitis finns också med som inklusion, men nu utan förledet benign.^[27] Benign togs bort i den svenska versionen ICD-10-SE redan 2018.^[28]

Kontroverser kring namnet

Det har funnits många kontroverser kring namnet på sjukdomen. Termen ME har ifrågasatts eftersom det inte finns någon robust evidens för inflammation i hjärnan, och CFS har ifrågasatts för att termen trivialiserar sjukdomen.^[3]

Charles Shepherd på The ME Association föreslog att man skulle använda namnet Myalgic Encephalopathy,^[29] vilket skulle innebära att man kan behålla akronymen ME. Encefalopati anger en ospecificerad avvikelse i hjärnan. Namnet används bland annat av den norska patientföreningen.^[30] Den brittiska utredningen 2002 använde kompromisstermen CFS/ME,^[31] som vändes till ME/CFS av den kanadensiska konsensusrapporten 2003.^[32] Den amerikanska expertutredningen från 2015 föreslog att man skulle ta fasta på kardinalsymtomet ansträngningsutlöst försämring och kalla sjukdomen Systemic Exertion Intolerance Disease, med akronymen SEID.^[3]

ME/CFS

Termerna ME/CFS, CFS/ME, ME, CFS och postviral fatigue syndrome refererar alla idag normalt till den kroniska sjukdom som har samma symtombild som den kroniska fasen av epidemisk ME, oberoende av utlösande faktor. Vissa aktörer argumenterar för att den ME som förekom epidemiskt bör betraktas som en separat klinisk entitet och särskiljas från andra typer av postinfektiös sjukdom, men detta är en minoritetsuppfattning. Sjukdomsförloppet går i så fall i två faser: en akut fas som följs av en kronisk fas.^[33]

Symtom och sjukdomstecken

ME/CFS debuterar oftast plötsligt i samband med en infektion, men kan också komma gradvis och ha andra utlösande faktorer eller vara utan känd utlösande faktor. Sjukdomen har ett fluktuerande förlopp, med perioder av relativ förbättring och försämring både på kort och lång sikt. Nedan ges en sammanfattning av hur symtombilden beskrivs i facklitteraturen.^[34]^[35]^[36]^[37]^[38]^[39]

Ansträngningsutlöst försämring

Det symtom som bäst differentierar ME/CFS från andra sjukdomar är ansträngningsutlöst försämring, som på engelska oftast kallas post-exertional malaise (PEM), men också är känt som post-exertional symptom exacerbation (PESE). Det innebär att patienten får en allmän försämring efter fysisk, kognitiv, sensorisk eller emotionell ansträngning. Försämringen kan komma omedelbart eller efter några timmar eller dagar och kan vara i enstaka dygn, veckor och ibland månader. Den kan innebära både en förstärkning av befintliga symtom och att nya symtom tillstöter.

Trötthet

Patienterna har en nytillkommen trötthet som inte går att vila bort och som inte förklaras av andra sjukdomar. Tröttheten kan vara både fysisk och mental och är svårare och mer funktionsnedsättande än till exempel tröttheten vid depression.^[40]^[41] Den beskrivs ofta som en total kraftlöshet och frånvaro av energi.

Sömnstörningar

Nästan alla patienter med ME/CFS lider av sömnstörningar. De kan förekomma i olika former: svårighet att somna in, större sömnbehov och känsla av att vara dåsig, ytlig sömn med många uppvaknanden, dålig kvalitet på sömnen, sömnighet dagtid och störningar av dygnsrytmen.

Kognitiv funktionsnedsättning

Patienter med ME/CFS uppger ofta att de tänker långsammare, har svårt att fokusera och koncentrera sig, är glömska och har en dimmig tankeprocess, något som på engelska sammanfattas som brain fog. I studier har man visat att patienter har nedsatt uppmärksamhet, minne och reaktionstid, processar information långsammare och har svårigheter med krävande uppgifter som kräver planering. Däremot har man inte hittat någon funktionsnedsättning i finmotorik, ordförråd eller förmåga att resonera.^[36]

Autonoma störningar

Det finns en rad symtom som associeras med det autonoma nervsystemet. Det viktigaste av dem är ortostatisk intolerans, det vill säga svårighet att upprätthålla stående läge. Andra vanliga autonoma symtom är hjärtklappning, yrsel, tung andning, andfåddhet efter ansträngning, orolig blåsa och magbesvär.

Smärta

Smärta är vanligt förekommande, men förekommer inte hos alla och kan manifesteras på olika sätt. Den kommer ofta från muskler och leder och beskrivs då vanligen som utbredd, men kan också vara lokaliserad. Huvudvärk kan vara besvärande och beskrivs ofta som migränliknande. Många patienter har hypersensitivitet. Smärta kan då framkallas av sensoriska störningar, som ljus, ljud, beröring, lukter och avvikande temperatur.

Andra vanliga symtom

Många patienter har symtom som är associerade med immunförsvaret, bland annat influensaliknande känsla, ökad mottaglighet för virusinfektioner, alkoholintolerans, känslighet mot födoämnen, ömma eller svullna lymfkörtlar, ständigt återkommande halsbränna och allmän sjukdomskänsla. Neuroendokrina symtom är också vanligt förekommande, bland annat frossbrytningar, nattliga svettningar, svårighet att hålla temperaturen, känslighet mot värme och kyla, påtaglig ändring av vikten och minskad stresstålighet. Musklerna hos patienter är svagare och tröttas ut snabbare än hos friska personer.

Funktionsnedsättning och svårighetsgrad

ME/CFS är en av de svåraste kroniska sjukdomarna vad gäller funktionsnedsättning och förmåga att upprätthålla sociala kontakter och livskvalitet.^[42]^[43]^[31] Det har funnits många kontroverser runt ME/CFS, men det råder vetenskaplig konsensus om att det är en allvarlig och svårt funktionsnedsättande sjukdom.^[44]

Svårighetsgraden varierar mellan olika patienter. Man brukar grovt dela in ME/CFS i mild, måttlig, svår och mycket svår.^[45]^[46] Patienter med mild ME/CFS kan ofta jobba heltid eller deltid och klarar av sina dagliga rutiner, men har begränsad mobilitet och måste göra stora inskränkningar på fritid och socialt liv. Även mild ME/CFS innebär kraftigt minskad livskvalitet. Man brukar kräva en minskning av aktivitetsnivån på minst 50 procent för att diagnos skall komma ifråga.^[32]^[3] Patienter med måttlig ME/CFS har nedsatt mobilitet och är begränsade i alla dagliga aktiviteter, även om de periodvis kan ha bättre förmåga. De klarar oftast inte av att jobba och behöver viloperioder på eftermiddagen. Patienter med svår ME/CFS kan inte delta i några aktiviteter och klarar bara av ett minimum av dagliga rutiner. De är ofta bundna till hemmet. Patienter med mycket svår ME/CFS är oftast sängbundna, behöver hjälp med personlig hygien och mat och är mycket känsliga för sensoriska störningar (ljus, ljud, beröring med mera).

Det saknas bra statistik över hur vanligt förekommande olika svårighetsgrader är, men en ofta återgiven siffra är att cirka 25 procent av patienterna är bundna till sängen eller hemmet.^[47]

Diagnos

ME/CFS är en kriteriediagnos med symtomkriterier. Även om många fysiologiska anomalier har rapporterats i litteraturen, finns det ingen avvikelse av sådan kvalitet att den kan användas för ett diagnostiskt test. Diagnos ställs genom en noggrann anamnes och undersökning av patientens fysiska och mentala hälsa. Det är viktigt att utreda och utesluta andra sjukdomar, men en patient kan också ha flera sjukdomar samtidigt.^[48]^[35]^[3]^[49]^[50]^[38]^[37]

Diagnoskriterier

Sjukdomsbilden vid ME/CFS är beskriven i den vetenskapliga litteraturen, men alla patienter har inte alla symtom och det försvårar diagnosen i det enskilda fallet. Man brukar använda diagnoskriterier för att avgöra när diagnos skall ställas, men kriteriernas utformning blir alltid en avvägning mellan risken för falska positiva och falska negativa svar. Det har publicerats ett flertal diagnoskriterier för ME/CFS. Några av de viktigaste presenteras nedan.

År 1988 publicerades de första kriterierna på uppdrag av den amerikanska smittskyddsinstitutet CDC (Centres for Disease Control and Prevention).^[21] De reviderades 1994, de så kallade Fukudakriterierna.^[51] I båda fallen är det enda obligatoriska symtomet en långvarig, funktionsnedsättande trötthet som inte går att vila bort; därutöver anges ett antal symtom varav patienten måste uppfylla en bestämd andel. CDC publicerade ytterligare en revision av kriterierna 2005,^[52] men den har inte haft någon större betydelse i praktiken.

Engelska psykiatrer lanserade 1991 Oxfordkriterierna,^[53] som ytterst bygger på antagandet att all långvarig trötthet som inte förklaras av annan känd, organisk sjukdom vidmakthålls av negativa föreställningar och undvikandebeteende.^[54] Långvarig, oförklarad trötthet är det enda symtomet som krävs för diagnos.

En expertgrupp på tolv forskare och kliniker publicerade 2003 nya kriterier för ME/CFS på uppdrag av Health Canada.^[32] Kriterierna omfattar en lång rad obligatoriska symtom: trötthet, ansträngningsutlöst försämring (engelska post-exertional malaise, PEM), sömnstörningar, smärta och neurologiska eller kognitiva symtom. (Smärta och sömnstörningar är dock inte nödvändiga om sjukdomen är infektionsutlöst.) Dessutom måste patienten ha symtom ur minst två av de tre grupperna: autonoma, neuroendokrina och immunologiska störningar. Kriterierna kallas ofta för de kanadensiska konsensuskriterierna, med den engelska akronymen CCC.

Den kanadensiska expertgruppen självrekryterade fler medlemmar och publicerade på eget initiativ nya kriterier 2011, de internationella konsensuskriterierna med akronymen ICC.^[55] De bygger vidare på CCC, men gör flera antaganden om den underliggande patofysiologin. Sjukdomen kallas nu ME, och symtomet post-exertional malaise har ersatts av postexertional neuroimmune exhaustion, med akronymen PENE.

I den amerikanska expertrapporten som publicerades 2015 på uppdrag av Institute of Medicine (IOM; numera National Academy of Medicine, NAM), föreslogs en ny uppsättning diagnoskriterier som fokuserar på kärnsymtomen och särskilt betonar att ansträngningsutlöst försämring är det symtom som bäst differentierar ME/CFS från andra sjukdomar.^[3] Det finns tre obligatoriska symtom: trötthet som inte går att vila bort, ansträngningsutlöst försämring och störd sömn. Därtill skall patienten uppvisa kognitiva störningar eller ortostatisk intolerans (ett autonomt symtom som innebär svårighet att upprätthålla stående läge).

Den brittiska hälsovårdsmyndigheten National Institute for Health and Care Excellence (NICE) publicerade 2021 behandlingsriktlinjer för ME/CFS med diagnoskriterier som i stort sett är desamma som IOM:s kriterier, dock med undantaget att kognitiva störningar är obligatoriska och inte kan ersättas av ortostatisk intolerans.^[50]

Vilka diagnoskriterier skall användas?

Det stora urvalet av diagnoskriterier har ställt till problem, både inom forskningen och i det praktiska, kliniska arbetet. Tidiga kriterier behandlade trötthet som det enda kardinalsymtomet, men det har börjar växa fram en samsyn att det finns fler symtom som definierar sjukdomen. På en workshop om ME/CFS som arrangerades av den amerikanska hälsovårdsmyndigheten National Institutes of Health (NIH) 2014, lyftes ansträngningsutlöst försämring, neurokognitiv status och autonom funktion som särskilt viktiga för att förstå sjukdomsbilden.^[56] Detta ligger i linje med IOM-kriterierna och kriterierna som används av NICE. Smittskyddsinstitutet CDC hänvisar numera också till IOM:s kriterier.^[49]

Många gamla studier har inte ansträngningsutlöst försämring som obligatoriskt symtom för att delta, och detta har väckt diskussioner om hur tillförlitliga de egentligen är. Det gäller både Oxfordkriterierna och Fukudakriterierna, som är de kriterier som använts mest i forskningen. I NICE:s utvärdering av behandlingsstudier bedömde man att patientgruppen när dessa breda kriterier användes också inkluderade andra tillstånd än ME/CFS, och bland annat därför sattes kvaliten av studierna till låg eller mycket låg.^[57] Oxfordkriterierna är särskilt problematiska, eftersom de inte avgränsar ett syndrom utan ett enskilt symtom. NIH:s workshop rekommenderade att de skall sluta användas.^[58]

Region Stockholm använder de kanadensiska konsensuskriterierna,^[48] där alla symtom som ingår i IOM:s kriterier också ingår och alla utom ortostatisk intolerans är obligatoriska för diagnos.

Stöd vid utredning

När symtombilden skall undersökas vid sjukdomar utan diagnostiskt test, kan standardiserade hälsoenkäter vara till stor hjälp. Det finns ett flertal enkäter som utvärderar patienternas allmänna hälsotillstånd och särskilda domäner av hälsan, till exempel SF-36,^[59] men det har också utvecklats enkäter som riktar sig särskilt till patienter med misstänkt ME/CFS. CDC CFS Symptom Inventory som publicerades 2005 är ett tillförlitligt och giltigt instrument för att utvärdera om patienter uppfyller Fukudakriterierna för CFS.^[60]^[61]^[62]

DePaul Symptom Questionnaire (DSQ) är en hälsoenkät som publicerades 2010 och som operationaliserar de kanadensiska konsensuskriterierna.^[63] Vid en jämförelse med patienter som diagnosticerats av läkare visade DSQ en känslighet på 92 procent och specificitet på 75 procent.^[64] Det visar att det är ett användbart verktyg som stöd vid utredningar, men att resultaten bör följas upp med en klininsk undersökning. Enkäten reviderades 2019.^[65]^[66] Den nya versionen kallades DSQ-2 och har algoritmer för att utvärdera resultaten både mot Fukudakriterierna, de kanadensiska och internationella konsensuskriterierna samt IOM:s diagnoskriterier.

Behandling

Det finns ingen sjukdomsmodifierande behandling som har bevisats vara effektiv och säker i kontrollerade studier. Behandlingen vid ME/CFS inriktas på symtomlindring, stödåtgärder samt behandling av samsjuklighet och behandlingsbara komplikationer. Det förekommer också behandling baserat på klinisk erfarenhet hos läkaren och förskrivning av läkemedel off-label. Patientsäkerhetslagen har inget absolut krav på att behandling skall backas upp av kontrollerade studier, utan säger att hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete ”i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”.^[67]

Den översikt som ges nedan gäller i första hand patienter som är i tillräckligt bra tillstånd för att besöka vårdgivaren. Vård av patienter med svår eller mycket svår ME/CFS kräver särskilda insatser.^[68] Extra hänsyn måste också tas vid vård av barn och ungdomar.^[69]^[70]

Notera att texten i det här avsnittet inte utgör behandlingsråd och inte utgör en komplett beskrivning av möjliga behandlingar, utan avser att ge en allmän orientering av rekommendationer i behandlingsriktlinjer och exempel på åtgärder som de facto förekommer.

Allmänna riktlinjer

Den dåliga förståelsen av bakomliggande patologiska processer, avsaknaden av evidensbaserad sjukdomsmodifierande behandling, bristande kunskaper om tillståndet inom sjukvården, sjukdomens fluktuerande förlopp, heterogeniteten i patientgruppen och patienternas ömtåliga tillstånd skapar särskilda utmaningar vid handläggningen av ME/CFS. Det finns ett antal generella principer som man bör följa:^[71]^[72]^[73]^[37]^[38]^[39]^[74]^[75]^[76]

Ge information om sjukdomen och prognosen i ett tidigt skede. Informationen bör ges i en positiv anda, men fortfarande vara ärlig och realistisk.
Förklara vilka behandlingar och insatser som är möjliga och vilken potentiell nytta de gör.
Besluten om behandlingsinsatser bör delas med patienten och bör följa aktuella riktlinjer för behandling.
Diskutera risken för skov, hur de uppträder och hur patienten skall hantera dem.^[77]
Det som fungerar för en patient fungerar inte alltid för andra. Det är nödvändigt att individanpassa och följa upp medicinering och andra åtgärder för att se om de tolereras av patienten och ger effekt.
Många patienter är känsliga för mediciner. När en ny medicinering sätts in, bör man börja med små doser och sakta öka dosen. Om man upphör med en medicin, bör man på motsvarande sätt trappa ner doseringen.^[78]
Se till att patienten vid behov får tillgång till insatser som till exempel fysiska hjälpmedel, arbetsterapeut, fysioterapeut, kurator och dietist.
Se till att patienten får information om andra aspekter runt sjukdomen, som till exempel rätt till sjukförmåner och stöd från socialtjänsten.
Se till att patienten får information om stöd från annat håll än sjukvården, som till exempel stödgrupper och patientorganisationer.

Symtomlindrande farmakologisk behandling

Även om det inte finns någon effektiv sjukdomsmodifierande behandling vid ME/CFS, kan farmakologisk behandling mot olika symtom vara motiverad. Om icke-farmakologisk behandling eller strategier för självhjälp är möjliga, bör detta prövas i första hand. Om ett symtom har behandlats farmakologiskt under en tid och verkar vara under kontroll, kan det vara motiverat att försöka minska dosen. Målet med farmakologisk behandling bör vara att använda så liten dos som möjligt under så kort tid som möjligt, men det finns också undantag där behandlingen måste vara mer långsiktig.

Smärta är vanligt förekommande bland patienter med ME/CFS. Vanliga receptfria smärtstillande medel som aspirin, paracetamol eller ibuprofen har sällan någon större effekt, men många patienter använder dem ändå regelbundet. Om de vanliga smärtstillande medlen inte fungerar, kan små doser av tricykliska läkemedel som amitriptylin användas.^[79]^[75]^[76] Vissa patienter tycker att tricykliska medel med mindre lugnande effekt, som till exempel imipramin eller nortriptylin, fungerar bättre.^[79]^[76]

Antiepileptiska mediciner som gabapentin kan vara till hjälp i svåra fall av neuropatisk eller muskuloskeletal smärta.^[79]^[76]^[38] Pregabalin är en närbesläktad antiepileptisk medicin som har visat viss effekt mot neuropatisk smärta och fibromyalgi, dock i studier som av SBU har bedömts ha låg kvalitet.^[80] Somliga patienter med ME/CFS har förbättrats av pregabalin, men preparatet har flera biverkningar som gör att det inte tolereras av andra. Vid migränliknande huvudvärk kan standardbehandlingar för migrän provas.

Opioider som tramadol bör användas med stor försiktighet.^[76]^[79] De är normalt av begränsat värde vid central sensitering av smärta och det finns risk för tillvänjning.

Sömnproblem är ett av kardinalsymtomen vid ME/CFS. Vid fragmenterad sömn kan patienten ta en låg dos amitriptylin några timmar före insomnandet.^[81]^[74]^[75]^[76] Det finns stora variationer mellan patienterna vilka doser som tolereras och vilka doser som behövs för att ge effekt. Vid behov av extremt låga doser, kan tricykliska läkemedel i vätskeform användas. Zopiklon används vid flera olika typer av sömnproblem, men eftersom risk för tillvänjning föreligger bör det bara användas under begränsad tid.^[82]^[83]

Patienter med ME/CFS uppvisar en rad andra symtom där farmakologisk behandling kan övervägas. Det gäller bland annat problem med matsmältningen (engelska irritable bowel), illamående, ortostatisk hypotension, posturalt ortostatiskt takykardisyndrom (POTS), ofrivilliga muskelrörelser, yrsel och psykiska problem som uppkommer till följd av långvarig svår sjukdom.^[84]

Farmakologisk behandling som förmodas vara sjukdomsmodifierande

Det finns många anekdotiska rapporter om att patienter har förbättrats av långvarig behandling eller behandling med höga doser av antibiotika. Detta baseras i regel på antagandet att preparatet har en immunmodulerande effekt eller att patienten har en ihållande infektion. Det finns inget vetenskapligt stöd för att diagnosen ME/CFS skulle vara indikation för långvarig behandling med antibiotika.^[85]

ME/CFS debuterar ofta i samband med virusinfektioner, och det finns anekdotisk evidens att somliga patienter har förbättrats av antivirala medel. Valganciclovir har visat en del positiva resultat i små studier. NICE utvärderade resultaten i sina behandlingsriktlinjer. De gjorde bedömningen att kvaliteten på studierna är låg och rekommenderar inte användning av antivirala medel vid ME/CFS (såvida inte erkänd indikation föreligger).^[86]

Ampligen är ett mycket dyrt, immunmodulerande preparat baserat på dubbelsträngat RNA. Flera läkare som har använt preparatet på patienter med ME/CFS har rapporterat positiva resultat. Förbättringar i flera effektvariabler har också observerats i två studier av medelgod kvalitet,^[87]^[88] men det är oklart vilken klinisk betydelse fynden har. En rådgivande kommitté till den amerikanska läkemedelsmyndigheten U.S. Food and Drug Administration (FDA) röstade 2012 emot att godkänna Ampligen för behandling vid ME/CFS, men FDA gav 2022 klartecken till en behandlingsstudie av postcovid.^[89]

Intravenösa injektioner med immunglobulin har utvärderats i fem kontrollerade studier. Tre av dem såg positiva effekter,^[90]^[91]^[92] medan två inte såg några positiva effekter.^[93]^[94]

Behandling av patienter med stafylokockvaccinet Staphypan har visat gynnsam effekt på patienter med fibromyalgi och ME/CFS i kontrollerade studier och vid långtidsuppföljning.^[95]^[96] Den verksamma mekanismen antas vara immunmodulering. Tyvärr var det studerade preparatet gammalt och uppfyllde inte moderna krav för god tillverkningssed. Det togs ur bruk 2005 och någon ersättare har inte hittats.^[97]

Patienter behandlade med den monoklonala antikroppen rituximab visade positiv respons i en liten kontrollerad studie och i en fas II-studie,^[98]^[99] men en stor, uppföljande fas III-studie gav negativt resultat.^[100]

Interleukin-1 (IL-1) är ett proinflammatoriskt cytokin som misstänks spela en roll i patologin för ME/CFS. I ett kliniskt försök där kvinnliga patienter med ME/CFS och svår trötthet behandlades med antagonisten anakinra kunde man dock inte se någon kliniskt signifikant förbättring av tröttheten.^[101]

Naltrexon är en opiatantagonist som används spekulativt för att behandla ett antal olika tillstånd, däribland ME/CFS. En studie med låga doser (engelska Low-Dose Naltrexone, LDN) på patienter med fibromyalgi visade att preparatet tolererades av patienterna och medförde vissa förbättringar rörande smärta.^[102] Det har inte gjorts några kliniska försök för ME/CFS, men anekdotisk evidens visar att LDN används av patienter med blandat resultat. I en retrospektiv analys som omfattade journaluppgifter från 218 patienter rapporterade 74 procent positiv effekt.^[103]

NADH är den reducerade formen av ett koenzym som har en central roll inom cellernas metabolism och energiproduktion. Tillskott av NADH gav positiv effekt i en liten studie.^[104] I en större, kontrollerad studie visade patienterna tydliga förbättringar efter de första tre månaderna, men visade ingen skillnad mot kontrollgruppen efter det.^[105] Anekdotisk evidens från patienter som har tagit NADH tyder på att en signifikant minoritet får biverkningar, varför det bör användas med försiktighet.^[106]

Koenzym Q10 finns framför allt i mitokondrierna och medverkar i cellandningen. I den process som Q10 deltar i regleras en stor del av energiförsörjningen i kroppen. Positiva resultat för patienter med ME/CFS har rapporterats i en liten okontrollerad studie^[107] och i en kontrollerad studie med 43 deltagare.^[108] I den senare förbättrades den autonoma och kognitiva funktionen hos patienerna. En kontrollerad studie där patienter behandlades med Q10 kompletterat med NADH visade på förbättring i den kognitiva tröttheten.^[109]

Höga doser av vitamin B12 i kombination med folsyra (vitamin B9) har visat positiv effekt för patienter med ME/CFS och patienter med idiopatisk trötthet i studier av låg kvalitet. Behandlingen bygger utöver studierna och behandlingserfarenheter på ett antagande att det är brist på B12/B9 i centrala nervsystemet, något som får visst stöd av förhöjda värden av homocystein i cerebrospinalvätskan.^[110]

Behandling och åtgärder som inte är farmakologiska

Patienter med ME/CFS, som lider av långvarig trötthet och som försämras efter fysisk ansträngning, måste ha en strategi för hur de skall förhålla sig till sin sjukdom. Den strategi som har bäst stöd i enkätundersökningar och i återkoppling till patientorganisationer är pacing.^[111] Den går ut på att dela upp aktiviteter – både fysiska och mentala – i mindre, hanterbara bitar med vila emellan. Om patienten känner att hen har mer ork, kan aktivitetsnivån gradvis ökas, men den får inte överskrida gränsen för ansträngningsutlöst försämring (PEM). Om patientens tillstånd försämras, bör aktivitetsnivån reduceras till en nivå som är acceptabel under de nya förutsättningarna. En pulsmätare eller stegmätare kan vara till hjälp för att kontrollera aktivitetsnivån.

Även om ME/CFS inte är en form av depression, kan trötthet, smärta och social isolering precis som vid andra kroniska sjukdomar bli en mental belastning. Terapeutiska samtal, till exempel kognitiv beteendeterapi, kan erbjudas som en hjälp till patienter för att lära sig handskas med den begränsade vardagen. Ofta handlar det om att försöka acceptera den livsförändring som skett.^[112]

Många patienter har nytta av olika former av fysioterapi. Det kan gälla stöd och råd för aktivitetshantering när patienten nyligen har fått en diagnos. Det kan också gälla hjälp med symtom som kommer av ME/CFS, symtom av samsjuklighet eller problem som är helt orelaterade till ME/CFS.^[36]

Andra åtgärder som kan vara aktuella är att ge råd för förbättrad sömnhygien. Notera att allmänna råd för förbättrad sömn inte alltid gäller för patienter med ME/CFS. Aktivitet är till exempel generellt sett bra, men patienter med ME/CFS bör tillämpa pacing och undvika att överanstränga sig. I annat fall kommer de gå upp i varv trots att de samtidigt är trötta, något som på engelska kallas tired and wired och försämrar kvaliteten på sömnen.^[74] Vid problem med ortostatisk intolerans och yrsel kan olika självhjälpsstrategier övervägas, som till exempel att förbättra blodcirkulationen genom aktivitet som följer ett pacingmönster, dricka mycket men undvika koffeinhaltiga drycker och alkohol, undvika kraftiga måltider, försiktigt utöka saltintaget vid lågt blodtryck, använda stödstrumpor och undvika för hög värme.^[113]

Kontroversen kring den kognitiva beteendemodellen

En av de största och bittraste kontroverserna runt ME/CFS har gällt kognitiv beteendeterapi och gradvis ökad träning (engelska graded exercise therapy, GET) enligt den så kallade kognitiva beteendemodellen. Modellen utgår från att sjukdomen utlöses av en infektion, men att patienten efter genomgången infektion fastnar i negativa föreställningar och katastroftänkande, vilket i sin tur leder till undvikandebeteende och inaktivitet.^[54]^[114] Symtomen orsakas enligt modellen av en negativ spiral av felaktiga föreställningar och nedsatt kondition, som skall brytas med den kognitiva terapin och genom att stegvis öka aktivitetsnivån.

Den kognitiva beteendeterapi som ges inom ramen för denna modell skiljer sig från den stödjande terapi som rekommenderas i behandlingsriktlinjer genom att den försöker övertyga patienterna att de kan reversera sjukdomen genom att acceptera terapeutens syn på bakomliggande orsakssamband och genom positivt tänkande.^[115] Den gradvisa träningen i modellen skiljer sig från pacing bland annat genom att den gör anspråk på att reversera sjukdomen och genom att aktivitetsnivån inte anpassas efter patienternas förmåga, utan är tänkt att öka progressivt.^[115]

Det har publicerats ett stort antal studier som gör anspråk på positiva resultat, men det har också riktats hård kritik både mot studierna och behandlingsmodellen. Studierna har inte varit blindade och har saknat objektiva effektmått, vilket innebär att de i princip inte är kontrollerade.^[116] Oberoende analyser pekar på att de modesta förbättringar man sett i självrapporterade effektmått beror på systematiska fel och att behandlingen tvärtemot studiernas slutsatser inte leder till någon objektiv förbättring.^[117]^[118]^[119] Patienturvalet har byggt på breda kriterier och har sannolikt inkluderat patienter med andra tillstånd än ME/CFS som svarar annorlunda på behandlingen.^[120]^[121] Kritiken gäller också att den träning som modellen förespråkar är kontraindicerad vid ME/CFS^[74] och att själva modellen som behandlingen utgår ifrån saknar vetenskapligt stöd.^[122]

Förespråkarna av modellen har avvisat kritiken.^[123]^[44] Även om det inte råder någon vetenskaplig konsensus i frågan, har pendeln på senare år kraftigt svängt till kritikernas fördel. Den brittiska hälsovårdsmyndigheten NICE rekommenderade den kognitiva beteendemodellen i sina riktlinjer 2007,^[124] men i riktlinjerna från 2021 avråder man från behandling enligt denna modell efter att noggrant ha granskat den underliggande evidensen.^[50]^[125] Det amerikanska smittskyddsinstitutet CDC har tagit bort kognitiv beteendeterapi och gradvis ökad träning från rekommendationerna på sin hemsida,^[126] och behandlingsmodellen avvisades enhälligt på ett möte för ledande specialister i USA 2018.^[127] Cochrane har dragit tillbaka en rapport om kognitiv beteendeterapi som utgick från den kognitiva beteendemodellen^[128] och håller på att revidera en rapport om träning vid ME/CFS.^[129] Brian Hughes, professor i psykologi och författare av en bok om den vetenskapliga replikationskrisen, har lyft fram den kognitiva beteendemodellen för ME/CFS och studierna av modellen som ett avskräckande exempel på dålig vetenskap som leder till felaktiga slutsatser.^[130]

Svenska resurser som Viss,^[112] 1177^[5] och Praktisk Medicin^[82] rekommenderar aktivitet enligt principerna för pacing och eventuellt stödjande kognitiv beteendeterapi. Ingen av dessa resurser rekommenderar att ME/CFS skall behandlas enligt den kognitiva beteendemodellen.

Relationen patient–läkare

Relationen mellan patient och behandlande läkare kan vara komplicerad i områden med osäkert medicinskt kunskapsläge. Det är viktigt att förstå patienternas förväntningar i sådana möten. En analys av olika patienterfarenheter visar att förväntningen på läkaren främst är:^[131]

att erkänna medicinsk okunskap
att tro på patienten och acceptera hens tillstånd som verkligt
att inte skuldbelägga patienten för hens tillstånd
att visa medkännande och respekt
att inkludera patienten i de medicinska besluten.

Förekomst

Sjukdomen är klassad som neurologisk av WHO och Socialstyrelsen, med ICD-10-kod G93.3. Uppgifterna om hur vanligt ME/CFS är varierar i den vetenskapliga litteraturen beror på vilka kriterier som har använts, vilka grupper som har undersökts i studierna samt om uppgifterna bygger på självskattningar eller kliniska bedömningar och intervjuer.

En systematisk översikt^[132] fann att i 17 studier som tillämpat Fukudakriterierna^[51] var förekomsten mellan 0,1 och 6,4 procent.^[2]

Prognos

Forskningsstudier om prognos har ofta använt äldre kriterier.^[2] De är ofta små och har stora vetenskapliga brister.^[2]

Forskning

Det finns vissa indikationer på att ME/CFS skulle kunna vara kopplat till förändringar i tarmfloran; dock är studierna än så länge små och det är oklart om förändringar i tarmfloran i så fall orsakar ME/CFS eller om ME/CFS orsakar förändringar i tarmfloran.^[133]^[134] En liten vetenskaplig studie tyder på att behandling med probiotika (Lactobacillus casei strain Shirota) eventuellt kan mildra vissa symtom hos ME/CFS-patienter.^[135] Fortsatta och utvecklade studier på området krävs.

I februari 2015 utkom en rapport om ME/CFS från Institute of Medicine/National Academy of Medicine i USA, som är en del av den amerikanska vetenskapsakademin National Academy of Sciences. Rapporten om ME/CFS var beställd av amerikanska hälsodepartementet, CDC, NIH, Social Security Administration, AHRQ och FDA. IOM har gått igenom 9 000 studier för att utvärdera evidensen kring symtom och sjukdomsmekanismer vid ME/CFS.^[3] I sin rapport konstaterar Institute of Medicine att ME/CFS är en ”allvarlig, kronisk, komplex multisystemsjukdom som ofta begränsar aktivitetsförmågan kraftigt hos den drabbade patienten”.^[3]

Se även

Riksförbundet för ME-patienter

Referenser

^ myalgisk encefalomyelit i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 september 2019.
^ [a b c d e f g h i j] SBU (2018). Myalgisk encefalomyelit och kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS). En systematisk översikt. SBU-rapport nr 295. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-bereder/myalgisk-encefalomyelit-och-kroniskt-trotthetssyndrom-mecfs/
^ [a b c d e f g h i] Committee on the Diagnostic Criteria for Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome; Board on the Health of Select Populations; Institute of Medicine (2015) (på engelska). Beyond myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome: redefining an illness. Washington, DC: National Academies Press. https://www.nap.edu/catalog/19012/beyond-myalgic-encephalomyelitischronic-fatigue-syndrome-redefining-an-illness
^ Socialstyrelsen. (20 dec 2018). Översyn av kunskapsläget för ME/CFS. Artikelnummer 2018-12-48. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2018-12-48.pdf
^ [a b] Vårdguiden 1177. ”ME/CFS”. https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar--besvar/hjarna-och-nerver/langvarig-trotthet-och-narkolepsi/mecfs/. Läst 2 februari 2024.
^ Gilliam AG (1938). ”Epidemiological study of an epidemic diagnosed as poliomyelitis occurring among the personnel of the Los Angeles County General Hospital during the Summer of 1934”. Public Health Bulletin No. 240. Washington, D.C.: United States Public Health Service, Government Printing Office. sid. 1–90
^ Hyde B (1992). ”A Bibliography of M.E./CFS Epidemics”. i Hyde BM, Goldstein JA, Levine P. The Clinical and Scientific Basis of Myalgic Encephalomyelitis / Chronic Fatigue Syndrome. Ottawa: Nightingale Research Foundation Press. sid. 176–186
^ The Medical Staff of the Royal Free Hospital (1957). ”An outbreak of encephalomyelitis in the Royal Free Hospital Group, London, in 1955”. Br Med J 2 (5050): sid. 895–904.
^ Holmes GP, Kaplan JE, Stewart JA, et al. (1987). ”A Cluster of Patients With a Chronic Mononucleosis-like Syndrome”. JAMA 257 (17): sid. 2297–302.
^ ”A new clinical entity?”. Lancet 267 (6926): sid. 789. 1956.
^ Hooper M (2007). ”Myalgic encephalomyelitis: a review with emphasis on key findings in biomedical research”. J Clin Pathol 60 (5): sid. 466–71.
^ Acheson ED (1959). ”The clinical syndrome variously called benign myalgic encephalomyelitis, Iceland disease and epidemic neuromyasthenia”. Am J Med 26 (4): sid. 569–95.
^ Sigurdsson B (1956). ”A New Clinical Entity?”. Lancet 268 (6933): sid. 98.
^ Manual of the International Statistical Classification of Disease, Injuries, and Causes of Death. Based on the Recommendation of the Eighth Revision Conference, 1965, and Adopted by the Nineteenth World Health Assembly. Volume 2: Alphabetical Index. Genève: World Health Organization. 1969. sid. 173
^ Manual of the International Statistical Classification of Disease, Injuries, and Causes of Death. Based on the Recommendation of the Ninth Revision Conference, 1975, and Adopted by the Twenty-ninth World Health Assembly. Volume 2: Alphabetical Index. Genève: World Health Organization. 1978. sid. 182
^ [a b] Ramsay AM (1988). Myalgic Encephalomyelitis and Postviral Fatigue States: The saga of Royal Free disease (2). London: Gower Medical Publishing. sid. 28–33
^ Goudsmit EM (1996). The psychological aspects and management of chronic fatigue syndrome. Doktorsavhandling. London: Brunel University. sid. 1–6. https://bura.brunel.ac.uk/handle/2438/4283
^ Behan PO, Behan WM, Bell EJ (1985). ”The postviral fatigue syndrome – an analysis of the findings in 50 cases”. J Infect 10 (3): sid. 211–22.
^ Lloyd AR, Wakefield D, Boughton C, et al. (1988). ”What is Myalgic Encephalomyelitis?”. Lancet 1 (8597): sid. 1286–7.
^ Hickie I, Davenport T, Wakefield D, et al. (2006). ”Post-infective and chronic fatigue syndromes precipitated by viral and non-viral pathogens: prospective cohort study”. BMJ 333 (7568): sid. 575.
^ [a b] Holmes GP, Kaplan JE, Gantz NM, et al. (1988). ”Chronic Fatigue Syndrome: A Working Case Defintion”. Ann Intern Med 108 (3): sid. 387–389.
^ International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems. Tenth Revision. Volume 1.. Genève: World Health Organization. 1992. sid. 424
^ Socialstyrelsen. ”Söktjänst för hälsorelaterade klassifikationer”. https://klassifikationer.socialstyrelsen.se/. Läst 3 februari 2024.
^ International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems. Tenth Revision. Volume 3: Alphabetical Index. Genève: World Health Organization. 1994
^ World Health Organisation (WHO). ”ICD-11 Implementation”. https://www.who.int/standards/classifications/frequently-asked-questions/icd-11-implementation. Läst 2 februari 2024.
^ Socialstyrelsen. ”Internationell klassifikation av sjukdomar (ICD-11)”. https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/klassifikationer-och-koder/icd-11/. Läst 2 februari 2024.
^ World Health Organisation (WHO). ”8E49 Postviral fatigue syndrome”. https://icd.who.int/browse11/l-m/en#/http%3a%2f%2fid.who.int%2ficd%2fentity%2f569175314. Läst 5 februari 2024.
^ Socialstyrelsen. (12 oktober 2023). Ändringar i, tillägg till samt rättelser i tryckt Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – systematisk förteckning (ICD-10-SE). sid. 27. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/dokument-webb/klassifikationer-och-koder/icd10se-kumulativ-2012-2024.pdf
^ Shepherd C. ”Use of the term myalgic encephalopathy on the new MEA website”. https://meassociation.org.uk/2010/10/use-of-the-term-myalgic-encephalopathy-on-the-new-mea-website/. Läst 1 februari 2024.
^ ”Norges myalgisk encefalopati forening”. https://www.me-foreningen.no/. Läst 1 februari 2024.
^ [a b] CFS/ME Working Group. Report to the Chief Medical Officer of an independent working group. (2002) (på engelska). London: Department of Health. http://www.erythos.com/gibsonenquiry/docs/cmoreport.pdf
^ [a b c] Carruthers BM, Jain AK, de Meirleir KL, et al. (2003). ”Myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome: Clinical working case definition, diagnostic and treatment protocols”. Journal of Chronic Fatigue Syndrome 11: sid. 7–115.
^ Hyde B. ”Extracts from A New and Simple Definition of Myalgic Encephalomyelitis and a New Simple Definition of Chronic Fatigue Syndrome”. Konferensbidrag presenterat vid Invest in ME, London, Storbritannien, 12 maj 2006
^ ”Symptoms of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/symptoms-diagnosis/symptoms.html. Läst 27 januari 2024.
^ [a b] Shepherd C (2022) (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association
^ [a b c] Leslie K, Bull M, Clague-Baker N, Hilliard N (2023) (på engelska). A Physiotherapist’s Guide to Understanding and Managing ME/CFS. London: Jessica Kingsley Publishers. ISBN 978-1-83997-143-3
^ [a b c] Bateman L, Bested AC, Bonilla HF, et al. (2021). ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: Essentials of Diagnosis and Management”. Mayo Clin Proc 96 (11): sid. 2861–2878.
^ [a b c d] Grach SL, Seltzer J, Chon TY, et al. (2023). ”Diagnosis and Management of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”. Mayo Clinic Proceedings 98 (10): sid. 1544–1551.
^ [a b] Friedberg F (2014) (på engelska). Chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis: Primer for clinical practitioners. Chicago: International Association for Chronic Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelitis
^ Hawk C, Jason LA, Torres-Harding S (2006). ”Differential Diagnosis of Chronic Fatigue Syndrome and Major Depressive Disorder”. Int J Behav Med. 13 (3): sid. 244–251.
^ White PD, Grover SA, Kangro HO, et al. (1995). ”The validity and reliability of the fatigue syndrome that follows glandular fever”. Psychol Med. 25 (5): sid. 917–24.
^ Falk Hvidberg M, Brinth LS, Olesen AV, et al. (2015). ”The Health-Related Quality of Life for Patients with Myalgic Encephalomyelitis / Chronic Fatigue Syndrome (ME/CFS)”. PLoS One 10 (7): sid. e0132421.
^ Nacul LC, Lacerda EM, Campion P, et al. (2011). ”The functional status and well being of people with myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome and their carers”. BMC Public Health 11: sid. 402.
^ [a b] White P, Abbey S, Angus B, et al. (2023). ”Anomalies in the review process and interpretation of the evidence in the NICE guideline for chronic fatigue syndrome and myalgic encephalomyelitis.”. J Neurol Neurosurg Psychiatry 94 (12): sid. 1056–1063.
^ ”Diagnosis”. The ME Association. https://meassociation.org.uk/me-cfs-diagnosis/. Läst 27 januari 2024.
^ ”Presentation and Clinical Course of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/healthcare-providers/presentation-clinical-course/index.html. Läst 27 januari 2024.
^ Pendergrast T, Brown A, Sunnquist M, et al. (2016). ”Housebound versus nonhousebound patients with myalgic encephalomyelitis and chronic fatigue syndrome”. Chronic Illn. 12 (4): sid. 292–307.
^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Viss
^ [a b] ”Diagnosis of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/symptoms-diagnosis/diagnosis.html. Läst 7 februari 2024.
^ [a b c] National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). Myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy)/chronic fatigue syndrome: diagnosis and management (NG206). https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/resources/myalgic-encephalomyelitis-or-encephalopathychronic-fatigue-syndrome-diagnosis-and-management-pdf-66143718094021
^ [a b] Fukuda K, Straus SE, Hickie I, et al. (1994). ”The Chronic Fatigue Syndrome: A Comprehensive Approach to Its Definition and Study”. Ann Intern Med 121 (12): sid. 953–959.
^ Reeves WC, Wagner D, Nisenbaum R, et al. (2005). ”Chronic Fatigue Syndrome – A clinically empirical approach to its definition and study”. BMC Med 3: sid. 19.
^ Sharpe MC, Archard LC, Banatvala JE, et al. (1991). ”A report – chronic fatigue syndrome: guidelines for research”. J R Soc Med 84 (2): sid. 118–21.
^ [a b] Wessely S, David A, Butler S, et al. (1989). ”Management of chronic (post-viral) fatigue syndrome”. J R Coll Gen Pract 39 (318): sid. 26–29.
^ Carruthers BM, van de Sande MI, De Meirleir KL, et al. (2011). ”Myalgic encephalomyelitis: International Consensus Criteria”. J Intern Med 270 (4): sid. 327–238.
^ Haney E, Smith ME, McDonagh M, et al. (2015). ”Diagnostic Methods for Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: A Systematic Review for a National Institutes of Health Pathways to Prevention Workshop”. Ann Intern Med 16 (12): sid. 834–840.
^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). NG206. Evidence review D: Identifying and diagnosing ME/CFS. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/evidence/d-identifying-and-diagnosing-mecfs-pdf-9265183025
^ Green CR, Cowan P, Elk R, et al. (2015). ”National Institutes of Health Pathways to Prevention Workshop: Advancing the Research on Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”. Ann Intern Med 162 (12): sid. 860–865.
^ RAND Health Care. ”36-Item Short Form Survey (SF-36)”. https://www.rand.org/health-care/surveys_tools/mos/36-item-short-form.html. Läst 8 februari 2024.
^ Wagner D, Nisenbaum R, Heim C, et al. (2005). ”Psychometric properties of the CDC Symptom Inventory for assessment of chronic fatigue syndrome”. Popul Health Metr 22 (3): sid. 8.
^ ”CDC Symptom Inventory”. https://www.cdc.gov/me-cfs/pdfs/symptom-inventory-questionnaire-508.pdf. Läst 8 februari 2024.
^ ”Scoring Algorithm of CDC Symptom Inventory”. https://www.cdc.gov/me-cfs/pdfs/wichita-data-access/si-scoring-algorithm.pdf. Läst 8 februari 2024.
^ Jason LA, Evans M, Porter N, et al. (2010). ”The Development of a Revised Canadian Myalgic Encephalomyelitis Chronic Fatigue Syndrome Case Definition”. Am J Biochem Biotechnol 6 (2): sid. 120–135.
^ Strand E, Lillestøl K, Jason LA, et al. (2016). Comparing the DePaul Symptom Questionnaire with physician assessments: a preliminary study. "4". sid. 52–62.
^ Bedree H, Sunnquist M, Jason LA (2019). ”The DePaul Symptom Questionnaire-2: a validation study”. Fatigue 7 (3): sid. 166–179.
^ ”DePaul Symptom Questionnaire 2.0 (DSQ-2)”. https://redcap.is.depaul.edu/surveys/?s=4NJ9CKW7JD. Läst 8 februari 2024.
^ Sveriges Riksdag. ”Patientsäkerhetslag (2010:659)”. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659/. Läst 19 februari 2024.
^ Shepherd C (2022). ”Severe ME/CFS” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 209–215
^ Rowe PC, Underhill RA, Friedman KJ, et al. (2017). ”Myalgic Encephalomyelitis/ Chronic Fatigue Syndrome Diagnosis and Management in Young People: A Primer”. Front Pediatr 5: 121.
^ Rowe K. Chronic (2023). ”Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelitis (CFS/ME) in Adolescents: Practical Guidance and Management Challenges”. Adolesc Health Med Ther 14: sid. 13–26.
^ Shepherd C (2022). ”General principles” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 135–137
^ ”Treatment of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/treatment/index.html. Läst 24 februari 2024.
^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). ”Managing ME/CFS”. Myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy)/chronic fatigue syndrome: diagnosis and management (NG206). sid. 69–79. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/resources/myalgic-encephalomyelitis-or-encephalopathychronic-fatigue-syndrome-diagnosis-and-management-pdf-66143718094021
^ [a b c d] Bested AC, Marshall LM (2015). ”Review of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: an evidence-based approach to diagnosis and management by clinicians”. Rev Environ Health 30 (4): sid. 223–49.
^ [a b c] Cortes Rivera M, Mastronardi C, Silva-Aldana CT, et al. (2019). ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: A Comprehensive Review”. Diagnostics (Basel) 9 (3): 91.
^ [a b c d e f] Castro-Marrero J, Sáez-Francàs N, Santillo D, et al. (2017). ”Treatment and management of chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis: all roads lead to Rome”. Br J Pharmacol 174 (5): sid. 345–69.
^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). ”Managing flare-ups in symptoms and relapse”. Myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy)/chronic fatigue syndrome: diagnosis and management (NG206). sid. 42–44. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/resources/myalgic-encephalomyelitis-or-encephalopathychronic-fatigue-syndrome-diagnosis-and-management-pdf-66143718094021
^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). NG206. Evidence review F: Pharmacological interventions. sid. 104. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/evidence/f-pharmacological-interventions-pdf-9265183027
^ [a b c d] Shepherd C (2022). ”Pain relief” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 167–172
^ SBU (2021). Behandling och rehabilitering vid fibromyalgi. En systematisk översikt och utvärdering av effekter på hälsa. SBU-rapport nr 340. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). https://www.sbu.se/340?pub=90365&lang=sv
^ Shepherd C (2022). ”Sleep disturbance” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 172–173
^ [a b] Praktisk Medicin. ”ME/CFS (Kroniskt Trötthetssyndrom)”. https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/kroniskt-trotthetssyndrom-chronic-fatigue-sy/. Läst 17 februari 2024.
^ FASS. ”Imovane”. https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19910816000058. Läst 17 februari 2024.
^ Shepherd C (2022). ”Pharmacological treatments aimed at symptom relief” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 158–173
^ Shepherd C (2022). ”Antibiotics” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 140
^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). NG206. Evidence review F: Pharmacological interventions. sid. 102. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/evidence/f-pharmacological-interventions-pdf-9265183027
^ Strayer DR, Carter WA, Brodsky I, et al. (1994). ”A controlled clinical trial with a specifically configured RNA drug, poly(I).poly(C12U), in chronic fatigue syndrome”. Clin Infect Dis 18 Suppl 1: sid. S88-95.
^ Strayer DR, Carter WA, Stouch BC, et al. (2012). ”A Double-Blind, Placebo-Controlled, Randomized, Clinical Trial of the TLR-3 Agonist Rintatolimod in Severe Cases of Chronic Fatigue Syndrome”. PLoS One 7 (3): e31334.
^ Solve M.E.. ”Breaking News: FDA clears Ampligen to start a clinical trial in Long Covid”. https://solvecfs.org/breaking-news-fda-clears-ampligen-to-start-a-clinical-trial-in-long-covid/. Läst 17 februari 2024.
^ DuBois RE (1986). ”Gamma globulin therapy for chronic mononucleosis syndrome”. AIDS Res 2 Suppl 1: sid. S191–195.
^ Lloyd A, Hickie I, Wakefield D, Boughton C, Dwyer J (1990). ”A double-blind, placebo-controlled trial of intravenous immunoglobulin therapy in patients with chronic fatigue syndrome”. Am J Med 89 (5): sid. 561–568.
^ Rowe KS (1997). ”Double-blind randomized controlled trial to assess the efficacy of intravenous gammaglobulin for the management of chronic fatigue syndrome in adolescents”. J Psychiatr Res 31 (1): sid. 133–147.
^ Peterson PK, Shepard J, Macres M, Schenck C, Crosson J, Rechtman D, Lurie N (1990). ”A controlled trial of intravenous immunoglobulin G in chronic fatigue syndrome”. Am J Med 89 (5): sid. 554–560.
^ Vollmer-Conna U, Hickie I, Hadzi-Pavlovic D, Tymms K, Wakefield D, Dwyer J, Lloyd A (1997). ”Intravenous immunoglobulin is ineffective in the treatment of patients with chronic fatigue syndrome”. Am J Med 103 (1): sid. 38–43.
^ Zachrisson O, Regland B, Jahreskog M, Jonsson M, Kron M, Gottfries CG (2002). ”Treatment with staphylococcus toxoid in fibromyalgia/chronic fatigue syndrome—a randomised controlled trial”. Eur J Pain 6 (6): sid. 455–466.
^ Gottfries CG, Häger O, Regland B, Zachrisson O (2006). ”Long-Term Treatment with a Staphylococcus Toxoid Vaccine in Patients with Fibromyalgia and Chronic Fatigue Syndrome”. Journal of Chronic Fatigue Syndrome 13 (4): sid. 29–40.
^ Gottfries CG, Matousek M, Zachrisson O (2009). ”Immunstörningar kan förklara kroniskt trötthetssyndrom”. Läkartidningen 106 (36): sid. 2212–2215. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/2009/06/immunstorningar-kan-forklara-kroniskt-trotthetssyndrom/.
^ Fluge Ø, Bruland O, Risa K, et al. (2011). ”Benefit from B-Lymphocyte Depletion Using the Anti-CD20 Antibody Rituximab in Chronic Fatigue Syndrome. A Double-Blind and Placebo-Controlled Study”. PLoS One 6 (10): sid. e26358.
^ Fluge Ø, Risa K, Lunde S, et al. (2015). ”B-Lymphocyte Depletion in Myalgic Encephalopathy/ Chronic Fatigue Syndrome. An Open-Label Phase II Study with Rituximab Maintenance Treatment”. PLoS One 10 (7): sid. e0129898.
^ Fluge Ø, Rekeland IG, Lien K, et al. (2019). ”B-Lymphocyte Depletion in Patients With Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”. Ann Intern Med 170 (9): sid. 585–593.
^ Roerink ME, Bredie SJH, Heijnen M, et al. (2017). ”Cytokine Inhibition in Patients With Chronic Fatigue Syndrome: A Randomized Trial”. Ann Intern Med 166 (8): sid. 557–564.
^ Younger J, Noor N, McCue R, Mackey S (2013). ”Low-dose naltrexone for the treatment of fibromyalgia: findings of a small, randomized, double-blind, placebo-controlled, counterbalanced, crossover trial assessing daily pain levels”. Arthritis Rheum 65 (2): sid. 529–538.
^ Polo O, Pesonen P, Tuominen E (2019). ”Low-dose naltrexone in the treatment of myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS)”. Fatigue 7 (4): sid. 207–217.
^ Forsyth LM, Preuss HG, MacDowell AL, Chiazze L Jr, Birkmayer GD, Bellanti JA (1999). ”Therapeutic effects of oral NADH on the symptoms of patients with chronic fatigue syndrome”. Ann Allergy Asthma Immunol 82 (2): sid. 185–191.
^ Santaella ML, Font I, Disdier OM (2004). ”Comparison of oral nicotinamide adenine dinucleotide (NADH) versus conventional therapy for chronic fatigue syndrome”. P R Health Sci J 23 (2): sid. 89–93.
^ Shepherd C (2022) (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 153
^ Shepherd C (2022) (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 153
^ Fukuda S, Nojima J, Kajimoto O, Yamaguti K, Nakatomi Y, Kuratsune H, Watanabe Y (2016). ”Ubiquinol-10 supplementation improves autonomic nervous function and cognitive function in chronic fatigue syndrome”. Biofactors 42 (4): sid. 431–440.
^ Castro-Marrero J, Segundo MJ, Lacasa M, Martinez-Martinez A, Sentañes RS, Alegre-Martin J (2021). ”Effect of Dietary Coenzyme Q10 Plus NADH Supplementation on Fatigue Perception and Health-Related Quality of Life in Individuals with Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: A Prospective, Randomized, Double-Blind, Placebo-Controlled Trial”. Nutrients 13 (8): 2658.
^ Regland B (2017). ”Vitamin B12/B9 – möjlig behandling vid mental trötthet”. Läkartidningen 114: ERZ3.
^ Goudsmit EM, Nijs J, Jason LA, et al. (2012). ”Pacing as a strategy to improve energy management in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome: a consensus document”. Disabil Rehabil 34 (13): sid. 1140–7.
^ [a b] Viss.nu. ”ME/CFS: Myalgisk Encefalomyelit/Chronic Fatigue Syndrome, kroniskt trötthetssyndrom”. https://viss.nu/kunskapsstod/vardprogram/me-cfs. Läst 20 februari 2024.
^ Shepherd C (2022). ”Orthostatic intolerance and hypotension” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 185–186
^ Surawy C, Hackmann A, Hawton K, et al. (1995). ”Chronic fatigue syndrome: a cognitive approach”. Behav Res Ther 33 (5): sid. 535–44.
^ [a b] White PD, Goldsmith KA, Johnson AL, et al. (2011). ”Comparison of adaptive pacing therapy, cognitive behaviour therapy, graded exercise therapy, and specialist medical care for chronic fatigue syndrome (PACE): a randomised trial”. Lancet 377 (9768): sid. 823–36.
^ Edwards J (2017). ”PACE team response shows a disregard for the principles of science”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1155–8.
^ Wilshire C (2017). ”The problem of bias in behavioural intervention studies: Lessons from the PACE trial”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1128–33.
^ Wilshire CE, Kindlon T, Courtney R, et al. (2018). ”Rethinking the treatment of chronic fatigue syndrome—A reanalysis and evaluation of findings from a recent major trial of graded exercise and CBT”. BMC Psychol 6 (1): 6.
^ Vink M (2017). ”PACE trial authors continue to ignore their own null effect”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1134–40.
^ Jason LA (2017). ”The PACE trial missteps on pacing and patient selection”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1141–1145.
^ Nacul L, Lacerda EM, Kingdon CC, et al. (2019). ”How have selection bias and disease misclassification undermined the validity of myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome studies?”. J Health Psychol 24 (12): sid. 1765–1769.
^ Geraghty K, Jason L, Sunnquist M, et al. (2019). ”The ‘Cognitive Behavioural Model’ of Chronic Fatigue Syndrome: Critique of a Flawed Model”. Health Psychology Open 6 (1): 2055102919838907.
^ White PD, Chalder T, Sharpe M, et al. (2017). ”Response to the editorial by Dr Geraghty”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1113–7.
^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2007). ”Chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy): diagnosis and management (CG53)”. https://web.archive.org/web/20220517153240/https://huisartsvink.files.wordpress.com/2022/02/nice-2007-me-cfs-guideline.pdf. Läst 19 februari 2024.
^ Barry PW, Kelley K, Tan T, et al. (2024). ”NICE guideline on ME/CFS: robust advice based on a thorough review of the evidence”. J Neurol Neurosurg Psychiatry. Epub ahead of print 28 February. doi: 10.1136/jnnp-2023-332731.
^ Rehmeyer J, Tuller D. ”Why did it take the CDC so long to reverse course on debunked treatments for chronic fatigue syndrome?”. https://www.statnews.com/2017/09/25/chronic-fatigue-syndrome-cdc/. Läst 19 februari 2024.
^ Tucker ME. ”Much Can Be Done to Ease ‘Chronic Fatigue Syndrome’ Symptoms”. https://www.medscape.com/viewarticle/893766#vp_1. Läst 24 februari 2024.
^ Cochrane. ”Cognitive behaviour therapy for chronic fatigue syndrome”. https://www.cochrane.org/CD001027/DEPRESSN_cognitive-behaviour-therapy-chronic-fatigue-syndrome. Läst 24 februari 2024.
^ Cochrane. ”Publication of Cochrane Review: ‘Exercise therapy for chronic fatigue syndrome’”. https://www.cochrane.org/news/cfs. Läst 24 februari 2024.
^ Hughes BM (2018) (på engelska). Psychology in Crisis. London: Palgrave. sid. 132–143
^ Lian OS, Robson C (2019). ”Socially constructed and structurally conditioned conflicts in territories of medical uncertainty”. Soc Theory Health 17: sid. 23–39.
^ Brurberg KG, Fonhus MS, Larun L, Flottorp S, Malterud K. (2014). ”Case definitions for chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis (CFS/ME): a systematic review.”. BMJ Open.
^ Frémont, Marc; Coomans, Danny; Massart, Sebastien; De Meirleir, Kenny. ”High-throughput 16S rRNA gene sequencing reveals alterations of intestinal microbiota in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome patients”. Anaerobe 22: sid. 50–56. doi:10.1016/j.anaerobe.2013.06.002. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1075996413000929. Läst 1 mars 2017.
^ Giloteaux, Ludovic; Goodrich, Julia K.; Walters, William A.; Levine, Susan M.; Ley, Ruth E.; Hanson, Maureen R.. ”Reduced diversity and altered composition of the gut microbiome in individuals with myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome”. Microbiome 4: sid. 30. doi:10.1186/s40168-016-0171-4. ISSN 2049-2618. http://dx.doi.org/10.1186/s40168-016-0171-4. Läst 1 mars 2017. ”Through deep sequencing of bacterial rRNA markers, we identified differences between the gut microbiomes of healthy individuals and patients with ME/CFS. We observed that bacterial diversity was decreased in the ME/CFS specimens compared to controls, in particular, a reduction in the relative abundance and diversity of members belonging to the Firmicutes phylum. In the patient cohort, we find less diversity as well as increases in specific species often reported to be pro-inflammatory species and reduction in species frequently described as anti-inflammatory.”.
^ Rao, A. Venket; Bested, Alison C.; Beaulne, Tracey M.; Katzman, Martin A.; Iorio, Christina; Berardi, John M.. ”A randomized, double-blind, placebo-controlled pilot study of a probiotic in emotional symptoms of chronic fatigue syndrome”. Gut Pathogens 1: sid. 6. doi:10.1186/1757-4749-1-6. ISSN 1757-4749. http://dx.doi.org/10.1186/1757-4749-1-6. Läst 1 mars 2017. ”In this pilot study, 39 CFS patients were randomized to receive either 24 billion colony forming units of Lactobacillus casei strain Shirota (LcS) or a placebo daily for two months. Patients provided stool samples and completed the Beck Depression and Beck Anxiety Inventories before and after the intervention. We found a significant rise in both Lactobacillus and Bifidobacteria in those taking the LcS, and there was also a significant decrease in anxiety symptoms among those taking the probiotic vs controls (p = 0.01). These results lend further support to the presence of a gut-brain interface, one that may be mediated by microbes that reside or pass through the intestinal tract.”.

Externa länkar

ME/CFS - kroniskt trötthetssyndrom på 1177 Vårdguiden

[NE-1] myalgisk encefalomyelit i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 september 2019.

[SBU2018-2] [a b c d e f g h i j] SBU (2018). Myalgisk encefalomyelit och kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS). En systematisk översikt. SBU-rapport nr 295. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-bereder/myalgisk-encefalomyelit-och-kroniskt-trotthetssyndrom-mecfs/

[IOM2015-3] [a b c d e f g h i] Committee on the Diagnostic Criteria for Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome; Board on the Health of Select Populations; Institute of Medicine (2015) (på engelska). Beyond myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome: redefining an illness. Washington, DC: National Academies Press. https://www.nap.edu/catalog/19012/beyond-myalgic-encephalomyelitischronic-fatigue-syndrome-redefining-an-illness

[Social2018-4] Socialstyrelsen. (20 dec 2018). Översyn av kunskapsläget för ME/CFS. Artikelnummer 2018-12-48. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2018-12-48.pdf

[Vard1177-5] [a b] Vårdguiden 1177. ”ME/CFS”. https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar--besvar/hjarna-och-nerver/langvarig-trotthet-och-narkolepsi/mecfs/. Läst 2 februari 2024.

[Gilliam1938-6] Gilliam AG (1938). ”Epidemiological study of an epidemic diagnosed as poliomyelitis occurring among the personnel of the Los Angeles County General Hospital during the Summer of 1934”. Public Health Bulletin No. 240. Washington, D.C.: United States Public Health Service, Government Printing Office. sid. 1–90

[Hyde1992-7] Hyde B (1992). ”A Bibliography of M.E./CFS Epidemics”. i Hyde BM, Goldstein JA, Levine P. The Clinical and Scientific Basis of Myalgic Encephalomyelitis / Chronic Fatigue Syndrome. Ottawa: Nightingale Research Foundation Press. sid. 176–186

[RoyalFree1957-8] The Medical Staff of the Royal Free Hospital (1957). ”An outbreak of encephalomyelitis in the Royal Free Hospital Group, London, in 1955”. Br Med J 2 (5050): sid. 895–904.

[Holmes1987-9] Holmes GP, Kaplan JE, Stewart JA, et al. (1987). ”A Cluster of Patients With a Chronic Mononucleosis-like Syndrome”. JAMA 257 (17): sid. 2297–302.

[Lancet1956-10] ”A new clinical entity?”. Lancet 267 (6926): sid. 789. 1956.

[Hooper2007-11] Hooper M (2007). ”Myalgic encephalomyelitis: a review with emphasis on key findings in biomedical research”. J Clin Pathol 60 (5): sid. 466–71.

[Acheson1959-12] Acheson ED (1959). ”The clinical syndrome variously called benign myalgic encephalomyelitis, Iceland disease and epidemic neuromyasthenia”. Am J Med 26 (4): sid. 569–95.

[Sigurdsson1956-13] Sigurdsson B (1956). ”A New Clinical Entity?”. Lancet 268 (6933): sid. 98.

[ICD8-14] Manual of the International Statistical Classification of Disease, Injuries, and Causes of Death. Based on the Recommendation of the Eighth Revision Conference, 1965, and Adopted by the Nineteenth World Health Assembly. Volume 2: Alphabetical Index. Genève: World Health Organization. 1969. sid. 173

[ICD9-15] Manual of the International Statistical Classification of Disease, Injuries, and Causes of Death. Based on the Recommendation of the Ninth Revision Conference, 1975, and Adopted by the Twenty-ninth World Health Assembly. Volume 2: Alphabetical Index. Genève: World Health Organization. 1978. sid. 182

[Ramsay1988-16] [a b] Ramsay AM (1988). Myalgic Encephalomyelitis and Postviral Fatigue States: The saga of Royal Free disease (2). London: Gower Medical Publishing. sid. 28–33

[Goudsmit1996-17] Goudsmit EM (1996). The psychological aspects and management of chronic fatigue syndrome. Doktorsavhandling. London: Brunel University. sid. 1–6. https://bura.brunel.ac.uk/handle/2438/4283

[Behan1985-18] Behan PO, Behan WM, Bell EJ (1985). ”The postviral fatigue syndrome – an analysis of the findings in 50 cases”. J Infect 10 (3): sid. 211–22.

[Lloyd1988-19] Lloyd AR, Wakefield D, Boughton C, et al. (1988). ”What is Myalgic Encephalomyelitis?”. Lancet 1 (8597): sid. 1286–7.

[Hickie2006-20] Hickie I, Davenport T, Wakefield D, et al. (2006). ”Post-infective and chronic fatigue syndromes precipitated by viral and non-viral pathogens: prospective cohort study”. BMJ 333 (7568): sid. 575.

[Holmes1988-21] [a b] Holmes GP, Kaplan JE, Gantz NM, et al. (1988). ”Chronic Fatigue Syndrome: A Working Case Defintion”. Ann Intern Med 108 (3): sid. 387–389.

[ICD10-1-22] International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems. Tenth Revision. Volume 1.. Genève: World Health Organization. 1992. sid. 424

[SocialG933-23] Socialstyrelsen. ”Söktjänst för hälsorelaterade klassifikationer”. https://klassifikationer.socialstyrelsen.se/. Läst 3 februari 2024.

[ICD10-3-24] International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems. Tenth Revision. Volume 3: Alphabetical Index. Genève: World Health Organization. 1994

[WHO-ICD11-25] World Health Organisation (WHO). ”ICD-11 Implementation”. https://www.who.int/standards/classifications/frequently-asked-questions/icd-11-implementation. Läst 2 februari 2024.

[SocialICD11-26] Socialstyrelsen. ”Internationell klassifikation av sjukdomar (ICD-11)”. https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/klassifikationer-och-koder/icd-11/. Läst 2 februari 2024.

[WHO-8E49-27] World Health Organisation (WHO). ”8E49 Postviral fatigue syndrome”. https://icd.who.int/browse11/l-m/en#/http%3a%2f%2fid.who.int%2ficd%2fentity%2f569175314. Läst 5 februari 2024.

[SocialICD10SE-28] Socialstyrelsen. (12 oktober 2023). Ändringar i, tillägg till samt rättelser i tryckt Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – systematisk förteckning (ICD-10-SE). sid. 27. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/dokument-webb/klassifikationer-och-koder/icd10se-kumulativ-2012-2024.pdf

[Shepherd2010-29] Shepherd C. ”Use of the term myalgic encephalopathy on the new MEA website”. https://meassociation.org.uk/2010/10/use-of-the-term-myalgic-encephalopathy-on-the-new-mea-website/. Läst 1 februari 2024.

[NorskME-30] ”Norges myalgisk encefalopati forening”. https://www.me-foreningen.no/. Läst 1 februari 2024.

[CFSME2002-31] [a b] CFS/ME Working Group. Report to the Chief Medical Officer of an independent working group. (2002) (på engelska). London: Department of Health. http://www.erythos.com/gibsonenquiry/docs/cmoreport.pdf

[Carruthers2003-32] [a b c] Carruthers BM, Jain AK, de Meirleir KL, et al. (2003). ”Myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome: Clinical working case definition, diagnostic and treatment protocols”. Journal of Chronic Fatigue Syndrome 11: sid. 7–115.

[Hyde2006-33] Hyde B. ”Extracts from A New and Simple Definition of Myalgic Encephalomyelitis and a New Simple Definition of Chronic Fatigue Syndrome”. Konferensbidrag presenterat vid Invest in ME, London, Storbritannien, 12 maj 2006

[CDC_Symptoms-34] ”Symptoms of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/symptoms-diagnosis/symptoms.html. Läst 27 januari 2024.

[MEA2022-35] [a b] Shepherd C (2022) (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association

[Leslie2023-36] [a b c] Leslie K, Bull M, Clague-Baker N, Hilliard N (2023) (på engelska). A Physiotherapist’s Guide to Understanding and Managing ME/CFS. London: Jessica Kingsley Publishers. ISBN 978-1-83997-143-3

[Bateman2021-37] [a b c] Bateman L, Bested AC, Bonilla HF, et al. (2021). ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: Essentials of Diagnosis and Management”. Mayo Clin Proc 96 (11): sid. 2861–2878.

[Grach2023-38] [a b c d] Grach SL, Seltzer J, Chon TY, et al. (2023). ”Diagnosis and Management of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”. Mayo Clinic Proceedings 98 (10): sid. 1544–1551.

[IACFSME2014-39] [a b] Friedberg F (2014) (på engelska). Chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis: Primer for clinical practitioners. Chicago: International Association for Chronic Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelitis

[Hawk2006-40] Hawk C, Jason LA, Torres-Harding S (2006). ”Differential Diagnosis of Chronic Fatigue Syndrome and Major Depressive Disorder”. Int J Behav Med. 13 (3): sid. 244–251.

[White1995-41] White PD, Grover SA, Kangro HO, et al. (1995). ”The validity and reliability of the fatigue syndrome that follows glandular fever”. Psychol Med. 25 (5): sid. 917–24.

[FalkHvidberg2015-42] Falk Hvidberg M, Brinth LS, Olesen AV, et al. (2015). ”The Health-Related Quality of Life for Patients with Myalgic Encephalomyelitis / Chronic Fatigue Syndrome (ME/CFS)”. PLoS One 10 (7): sid. e0132421.

[Nacul2011-43] Nacul LC, Lacerda EM, Campion P, et al. (2011). ”The functional status and well being of people with myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome and their carers”. BMC Public Health 11: sid. 402.

[White2023-44] [a b] White P, Abbey S, Angus B, et al. (2023). ”Anomalies in the review process and interpretation of the evidence in the NICE guideline for chronic fatigue syndrome and myalgic encephalomyelitis.”. J Neurol Neurosurg Psychiatry 94 (12): sid. 1056–1063.

[MEA_Diagnosis-45] ”Diagnosis”. The ME Association. https://meassociation.org.uk/me-cfs-diagnosis/. Läst 27 januari 2024.

[CDC_Presentation-46] ”Presentation and Clinical Course of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/healthcare-providers/presentation-clinical-course/index.html. Läst 27 januari 2024.

[Pendergrast2016-47] Pendergrast T, Brown A, Sunnquist M, et al. (2016). ”Housebound versus nonhousebound patients with myalgic encephalomyelitis and chronic fatigue syndrome”. Chronic Illn. 12 (4): sid. 292–307.

[Viss-48] [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Viss

[CDC_diagnosis-49] [a b] ”Diagnosis of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/symptoms-diagnosis/diagnosis.html. Läst 7 februari 2024.

[NICE2021-50] [a b c] National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). Myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy)/chronic fatigue syndrome: diagnosis and management (NG206). https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/resources/myalgic-encephalomyelitis-or-encephalopathychronic-fatigue-syndrome-diagnosis-and-management-pdf-66143718094021

[Fukuda1994-51] [a b] Fukuda K, Straus SE, Hickie I, et al. (1994). ”The Chronic Fatigue Syndrome: A Comprehensive Approach to Its Definition and Study”. Ann Intern Med 121 (12): sid. 953–959.

[Reeves2005-52] Reeves WC, Wagner D, Nisenbaum R, et al. (2005). ”Chronic Fatigue Syndrome – A clinically empirical approach to its definition and study”. BMC Med 3: sid. 19.

[Sharpe1991-53] Sharpe MC, Archard LC, Banatvala JE, et al. (1991). ”A report – chronic fatigue syndrome: guidelines for research”. J R Soc Med 84 (2): sid. 118–21.

[Wessely1989-54] [a b] Wessely S, David A, Butler S, et al. (1989). ”Management of chronic (post-viral) fatigue syndrome”. J R Coll Gen Pract 39 (318): sid. 26–29.

[Carruthers2011-55] Carruthers BM, van de Sande MI, De Meirleir KL, et al. (2011). ”Myalgic encephalomyelitis: International Consensus Criteria”. J Intern Med 270 (4): sid. 327–238.

[Haney2015-56] Haney E, Smith ME, McDonagh M, et al. (2015). ”Diagnostic Methods for Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: A Systematic Review for a National Institutes of Health Pathways to Prevention Workshop”. Ann Intern Med 16 (12): sid. 834–840.

[NICE2021_D-57] National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). NG206. Evidence review D: Identifying and diagnosing ME/CFS. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/evidence/d-identifying-and-diagnosing-mecfs-pdf-9265183025

[Green2015-58] Green CR, Cowan P, Elk R, et al. (2015). ”National Institutes of Health Pathways to Prevention Workshop: Advancing the Research on Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”. Ann Intern Med 162 (12): sid. 860–865.

[SF-36-59] RAND Health Care. ”36-Item Short Form Survey (SF-36)”. https://www.rand.org/health-care/surveys_tools/mos/36-item-short-form.html. Läst 8 februari 2024.

[Wagner2005-60] Wagner D, Nisenbaum R, Heim C, et al. (2005). ”Psychometric properties of the CDC Symptom Inventory for assessment of chronic fatigue syndrome”. Popul Health Metr 22 (3): sid. 8.

[CDC_inventory-61] ”CDC Symptom Inventory”. https://www.cdc.gov/me-cfs/pdfs/symptom-inventory-questionnaire-508.pdf. Läst 8 februari 2024.

[CDC_scoring-62] ”Scoring Algorithm of CDC Symptom Inventory”. https://www.cdc.gov/me-cfs/pdfs/wichita-data-access/si-scoring-algorithm.pdf. Läst 8 februari 2024.

[Jason2010-63] Jason LA, Evans M, Porter N, et al. (2010). ”The Development of a Revised Canadian Myalgic Encephalomyelitis Chronic Fatigue Syndrome Case Definition”. Am J Biochem Biotechnol 6 (2): sid. 120–135.

[Strand2016-64] Strand E, Lillestøl K, Jason LA, et al. (2016). Comparing the DePaul Symptom Questionnaire with physician assessments: a preliminary study. "4". sid. 52–62.

[Bedree2019-65] Bedree H, Sunnquist M, Jason LA (2019). ”The DePaul Symptom Questionnaire-2: a validation study”. Fatigue 7 (3): sid. 166–179.

[DSQ2-66] ”DePaul Symptom Questionnaire 2.0 (DSQ-2)”. https://redcap.is.depaul.edu/surveys/?s=4NJ9CKW7JD. Läst 8 februari 2024.

[SverigesRiksdag2010-67] Sveriges Riksdag. ”Patientsäkerhetslag (2010:659)”. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659/. Läst 19 februari 2024.

[MEA2022_Severe-68] Shepherd C (2022). ”Severe ME/CFS” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 209–215

[Rowe2017-69] Rowe PC, Underhill RA, Friedman KJ, et al. (2017). ”Myalgic Encephalomyelitis/ Chronic Fatigue Syndrome Diagnosis and Management in Young People: A Primer”. Front Pediatr 5: 121.

[Rowe2023-70] Rowe K. Chronic (2023). ”Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelitis (CFS/ME) in Adolescents: Practical Guidance and Management Challenges”. Adolesc Health Med Ther 14: sid. 13–26.

[MEA_general_treatment-71] Shepherd C (2022). ”General principles” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 135–137

[CDC_treatment-72] ”Treatment of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/treatment/index.html. Läst 24 februari 2024.

[NICE2021_treatment-73] National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). ”Managing ME/CFS”. Myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy)/chronic fatigue syndrome: diagnosis and management (NG206). sid. 69–79. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/resources/myalgic-encephalomyelitis-or-encephalopathychronic-fatigue-syndrome-diagnosis-and-management-pdf-66143718094021

[Bested2015-74] [a b c d] Bested AC, Marshall LM (2015). ”Review of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: an evidence-based approach to diagnosis and management by clinicians”. Rev Environ Health 30 (4): sid. 223–49.

[CortesRivera2019-75] [a b c] Cortes Rivera M, Mastronardi C, Silva-Aldana CT, et al. (2019). ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: A Comprehensive Review”. Diagnostics (Basel) 9 (3): 91.

[Castro-Marrero2017-76] [a b c d e f] Castro-Marrero J, Sáez-Francàs N, Santillo D, et al. (2017). ”Treatment and management of chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis: all roads lead to Rome”. Br J Pharmacol 174 (5): sid. 345–69.

[NICE2021_flareup-77] National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). ”Managing flare-ups in symptoms and relapse”. Myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy)/chronic fatigue syndrome: diagnosis and management (NG206). sid. 42–44. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/resources/myalgic-encephalomyelitis-or-encephalopathychronic-fatigue-syndrome-diagnosis-and-management-pdf-66143718094021

[NICE2021_F_104-78] National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). NG206. Evidence review F: Pharmacological interventions. sid. 104. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/evidence/f-pharmacological-interventions-pdf-9265183027

[MEA2022_pain-79] [a b c d] Shepherd C (2022). ”Pain relief” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 167–172

[SBU_fibro-80] SBU (2021). Behandling och rehabilitering vid fibromyalgi. En systematisk översikt och utvärdering av effekter på hälsa. SBU-rapport nr 340. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). https://www.sbu.se/340?pub=90365&lang=sv

[MEA2022_Sleep_pharma-81] Shepherd C (2022). ”Sleep disturbance” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 172–173

[PM-82] [a b] Praktisk Medicin. ”ME/CFS (Kroniskt Trötthetssyndrom)”. https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/kroniskt-trotthetssyndrom-chronic-fatigue-sy/. Läst 17 februari 2024.

[FASS-83] FASS. ”Imovane”. https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19910816000058. Läst 17 februari 2024.

[MEA2022_Treatment-84] Shepherd C (2022). ”Pharmacological treatments aimed at symptom relief” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 158–173

[MEA2022_Antibiotics-85] Shepherd C (2022). ”Antibiotics” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 140

[NICE2021_F_102-86] National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). NG206. Evidence review F: Pharmacological interventions. sid. 102. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/evidence/f-pharmacological-interventions-pdf-9265183027

[Strayer1994-87] Strayer DR, Carter WA, Brodsky I, et al. (1994). ”A controlled clinical trial with a specifically configured RNA drug, poly(I).poly(C12U), in chronic fatigue syndrome”. Clin Infect Dis 18 Suppl 1: sid. S88-95.

[Strayer2012-88] Strayer DR, Carter WA, Stouch BC, et al. (2012). ”A Double-Blind, Placebo-Controlled, Randomized, Clinical Trial of the TLR-3 Agonist Rintatolimod in Severe Cases of Chronic Fatigue Syndrome”. PLoS One 7 (3): e31334.

[SolveME_Ampligen-89] Solve M.E.. ”Breaking News: FDA clears Ampligen to start a clinical trial in Long Covid”. https://solvecfs.org/breaking-news-fda-clears-ampligen-to-start-a-clinical-trial-in-long-covid/. Läst 17 februari 2024.

[DuBois1986-90] DuBois RE (1986). ”Gamma globulin therapy for chronic mononucleosis syndrome”. AIDS Res 2 Suppl 1: sid. S191–195.

[Lloyd1990-91] Lloyd A, Hickie I, Wakefield D, Boughton C, Dwyer J (1990). ”A double-blind, placebo-controlled trial of intravenous immunoglobulin therapy in patients with chronic fatigue syndrome”. Am J Med 89 (5): sid. 561–568.

[Rowe1997-92] Rowe KS (1997). ”Double-blind randomized controlled trial to assess the efficacy of intravenous gammaglobulin for the management of chronic fatigue syndrome in adolescents”. J Psychiatr Res 31 (1): sid. 133–147.

[Peterson1990-93] Peterson PK, Shepard J, Macres M, Schenck C, Crosson J, Rechtman D, Lurie N (1990). ”A controlled trial of intravenous immunoglobulin G in chronic fatigue syndrome”. Am J Med 89 (5): sid. 554–560.

[Vollmer-Conna1997-94] Vollmer-Conna U, Hickie I, Hadzi-Pavlovic D, Tymms K, Wakefield D, Dwyer J, Lloyd A (1997). ”Intravenous immunoglobulin is ineffective in the treatment of patients with chronic fatigue syndrome”. Am J Med 103 (1): sid. 38–43.

[Zachrisson2002-95] Zachrisson O, Regland B, Jahreskog M, Jonsson M, Kron M, Gottfries CG (2002). ”Treatment with staphylococcus toxoid in fibromyalgia/chronic fatigue syndrome—a randomised controlled trial”. Eur J Pain 6 (6): sid. 455–466.

[Gottfries2006-96] Gottfries CG, Häger O, Regland B, Zachrisson O (2006). ”Long-Term Treatment with a Staphylococcus Toxoid Vaccine in Patients with Fibromyalgia and Chronic Fatigue Syndrome”. Journal of Chronic Fatigue Syndrome 13 (4): sid. 29–40.

[Gottfries2009-97] Gottfries CG, Matousek M, Zachrisson O (2009). ”Immunstörningar kan förklara kroniskt trötthetssyndrom”. Läkartidningen 106 (36): sid. 2212–2215. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/2009/06/immunstorningar-kan-forklara-kroniskt-trotthetssyndrom/.

[Fluge2011-98] Fluge Ø, Bruland O, Risa K, et al. (2011). ”Benefit from B-Lymphocyte Depletion Using the Anti-CD20 Antibody Rituximab in Chronic Fatigue Syndrome. A Double-Blind and Placebo-Controlled Study”. PLoS One 6 (10): sid. e26358.

[Fluge2015-99] Fluge Ø, Risa K, Lunde S, et al. (2015). ”B-Lymphocyte Depletion in Myalgic Encephalopathy/ Chronic Fatigue Syndrome. An Open-Label Phase II Study with Rituximab Maintenance Treatment”. PLoS One 10 (7): sid. e0129898.

[Fluge2019-100] Fluge Ø, Rekeland IG, Lien K, et al. (2019). ”B-Lymphocyte Depletion in Patients With Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”. Ann Intern Med 170 (9): sid. 585–593.

[Roerink2017-101] Roerink ME, Bredie SJH, Heijnen M, et al. (2017). ”Cytokine Inhibition in Patients With Chronic Fatigue Syndrome: A Randomized Trial”. Ann Intern Med 166 (8): sid. 557–564.

[Younger2013-102] Younger J, Noor N, McCue R, Mackey S (2013). ”Low-dose naltrexone for the treatment of fibromyalgia: findings of a small, randomized, double-blind, placebo-controlled, counterbalanced, crossover trial assessing daily pain levels”. Arthritis Rheum 65 (2): sid. 529–538.

[Polo2019-103] Polo O, Pesonen P, Tuominen E (2019). ”Low-dose naltrexone in the treatment of myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS)”. Fatigue 7 (4): sid. 207–217.

[Forsyth1999-104] Forsyth LM, Preuss HG, MacDowell AL, Chiazze L Jr, Birkmayer GD, Bellanti JA (1999). ”Therapeutic effects of oral NADH on the symptoms of patients with chronic fatigue syndrome”. Ann Allergy Asthma Immunol 82 (2): sid. 185–191.

[Santaella2004-105] Santaella ML, Font I, Disdier OM (2004). ”Comparison of oral nicotinamide adenine dinucleotide (NADH) versus conventional therapy for chronic fatigue syndrome”. P R Health Sci J 23 (2): sid. 89–93.

[MEA2022_NADH-106] Shepherd C (2022) (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 153

[MEA2022_Q10-107] Shepherd C (2022) (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 153

[Fukuda2016-108] Fukuda S, Nojima J, Kajimoto O, Yamaguti K, Nakatomi Y, Kuratsune H, Watanabe Y (2016). ”Ubiquinol-10 supplementation improves autonomic nervous function and cognitive function in chronic fatigue syndrome”. Biofactors 42 (4): sid. 431–440.

[Castro-Marrero2021-109] Castro-Marrero J, Segundo MJ, Lacasa M, Martinez-Martinez A, Sentañes RS, Alegre-Martin J (2021). ”Effect of Dietary Coenzyme Q10 Plus NADH Supplementation on Fatigue Perception and Health-Related Quality of Life in Individuals with Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: A Prospective, Randomized, Double-Blind, Placebo-Controlled Trial”. Nutrients 13 (8): 2658.

[Regland2017-110] Regland B (2017). ”Vitamin B12/B9 – möjlig behandling vid mental trötthet”. Läkartidningen 114: ERZ3.

[Goudsmit2012-111] Goudsmit EM, Nijs J, Jason LA, et al. (2012). ”Pacing as a strategy to improve energy management in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome: a consensus document”. Disabil Rehabil 34 (13): sid. 1140–7.

[VISS-112] [a b] Viss.nu. ”ME/CFS: Myalgisk Encefalomyelit/Chronic Fatigue Syndrome, kroniskt trötthetssyndrom”. https://viss.nu/kunskapsstod/vardprogram/me-cfs. Läst 20 februari 2024.

[MEA2022_Orto-113] Shepherd C (2022). ”Orthostatic intolerance and hypotension” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 185–186

[Surawy1995-114] Surawy C, Hackmann A, Hawton K, et al. (1995). ”Chronic fatigue syndrome: a cognitive approach”. Behav Res Ther 33 (5): sid. 535–44.

[White2011-115] [a b] White PD, Goldsmith KA, Johnson AL, et al. (2011). ”Comparison of adaptive pacing therapy, cognitive behaviour therapy, graded exercise therapy, and specialist medical care for chronic fatigue syndrome (PACE): a randomised trial”. Lancet 377 (9768): sid. 823–36.

[Edwards2017-116] Edwards J (2017). ”PACE team response shows a disregard for the principles of science”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1155–8.

[Wilshire2017-117] Wilshire C (2017). ”The problem of bias in behavioural intervention studies: Lessons from the PACE trial”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1128–33.

[Wilshire2018-118] Wilshire CE, Kindlon T, Courtney R, et al. (2018). ”Rethinking the treatment of chronic fatigue syndrome—A reanalysis and evaluation of findings from a recent major trial of graded exercise and CBT”. BMC Psychol 6 (1): 6.

[Vink2017-119] Vink M (2017). ”PACE trial authors continue to ignore their own null effect”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1134–40.

[Jason2017-120] Jason LA (2017). ”The PACE trial missteps on pacing and patient selection”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1141–1145.

[Nacul2019-121] Nacul L, Lacerda EM, Kingdon CC, et al. (2019). ”How have selection bias and disease misclassification undermined the validity of myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome studies?”. J Health Psychol 24 (12): sid. 1765–1769.

[Geraghty2019-122] Geraghty K, Jason L, Sunnquist M, et al. (2019). ”The ‘Cognitive Behavioural Model’ of Chronic Fatigue Syndrome: Critique of a Flawed Model”. Health Psychology Open 6 (1): 2055102919838907.

[White2017-123] White PD, Chalder T, Sharpe M, et al. (2017). ”Response to the editorial by Dr Geraghty”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1113–7.

[NICE2007-124] National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2007). ”Chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy): diagnosis and management (CG53)”. https://web.archive.org/web/20220517153240/https://huisartsvink.files.wordpress.com/2022/02/nice-2007-me-cfs-guideline.pdf. Läst 19 februari 2024.

[Barry2024-125] Barry PW, Kelley K, Tan T, et al. (2024). ”NICE guideline on ME/CFS: robust advice based on a thorough review of the evidence”. J Neurol Neurosurg Psychiatry. Epub ahead of print 28 February. doi: 10.1136/jnnp-2023-332731.

[Rehmeyer2017-126] Rehmeyer J, Tuller D. ”Why did it take the CDC so long to reverse course on debunked treatments for chronic fatigue syndrome?”. https://www.statnews.com/2017/09/25/chronic-fatigue-syndrome-cdc/. Läst 19 februari 2024.

[Tucker2018-127] Tucker ME. ”Much Can Be Done to Ease ‘Chronic Fatigue Syndrome’ Symptoms”. https://www.medscape.com/viewarticle/893766#vp_1. Läst 24 februari 2024.

[Cochrane_CBT-128] Cochrane. ”Cognitive behaviour therapy for chronic fatigue syndrome”. https://www.cochrane.org/CD001027/DEPRESSN_cognitive-behaviour-therapy-chronic-fatigue-syndrome. Läst 24 februari 2024.

[Cochrane_GET-129] Cochrane. ”Publication of Cochrane Review: ‘Exercise therapy for chronic fatigue syndrome’”. https://www.cochrane.org/news/cfs. Läst 24 februari 2024.

[Hughes2018-130] Hughes BM (2018) (på engelska). Psychology in Crisis. London: Palgrave. sid. 132–143

[Lian2019-131] Lian OS, Robson C (2019). ”Socially constructed and structurally conditioned conflicts in territories of medical uncertainty”. Soc Theory Health 17: sid. 23–39.

[Brurberg2014-132] Brurberg KG, Fonhus MS, Larun L, Flottorp S, Malterud K. (2014). ”Case definitions for chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis (CFS/ME): a systematic review.”. BMJ Open.

[Frémont2013-133] Frémont, Marc; Coomans, Danny; Massart, Sebastien; De Meirleir, Kenny. ”High-throughput 16S rRNA gene sequencing reveals alterations of intestinal microbiota in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome patients”. Anaerobe 22: sid. 50–56. doi:10.1016/j.anaerobe.2013.06.002. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1075996413000929. Läst 1 mars 2017.

[Giloteaux2016-134] Giloteaux, Ludovic; Goodrich, Julia K.; Walters, William A.; Levine, Susan M.; Ley, Ruth E.; Hanson, Maureen R.. ”Reduced diversity and altered composition of the gut microbiome in individuals with myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome”. Microbiome 4: sid. 30. doi:10.1186/s40168-016-0171-4. ISSN 2049-2618. http://dx.doi.org/10.1186/s40168-016-0171-4. Läst 1 mars 2017. ”Through deep sequencing of bacterial rRNA markers, we identified differences between the gut microbiomes of healthy individuals and patients with ME/CFS. We observed that bacterial diversity was decreased in the ME/CFS specimens compared to controls, in particular, a reduction in the relative abundance and diversity of members belonging to the Firmicutes phylum. In the patient cohort, we find less diversity as well as increases in specific species often reported to be pro-inflammatory species and reduction in species frequently described as anti-inflammatory.”.

[Rao2009-135] Rao, A. Venket; Bested, Alison C.; Beaulne, Tracey M.; Katzman, Martin A.; Iorio, Christina; Berardi, John M.. ”A randomized, double-blind, placebo-controlled pilot study of a probiotic in emotional symptoms of chronic fatigue syndrome”. Gut Pathogens 1: sid. 6. doi:10.1186/1757-4749-1-6. ISSN 1757-4749. http://dx.doi.org/10.1186/1757-4749-1-6. Läst 1 mars 2017. ”In this pilot study, 39 CFS patients were randomized to receive either 24 billion colony forming units of Lactobacillus casei strain Shirota (LcS) or a placebo daily for two months. Patients provided stool samples and completed the Beck Depression and Beck Anxiety Inventories before and after the intervention. We found a significant rise in both Lactobacillus and Bifidobacteria in those taking the LcS, and there was also a significant decrease in anxiety symptoms among those taking the probiotic vs controls (p = 0.01). These results lend further support to the presence of a gut-brain interface, one that may be mediated by microbes that reside or pass through the intestinal tract.”.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]

[20]

[21]

[22]

[23]

[24]

[25]

[26]

[27]

[28]

[29]

[30]

[31]

[32]

[33]

[34]

[35]

[36]

[37]

[38]

[39]

[40]

[41]

[42]

[43]

[44]

[45]

[46]

[47]

[48]

[49]

[50]

[51]

[52]

[53]

[54]

[55]

[56]

[57]

[58]

[59]

[60]

[61]

[62]

[63]

[64]

[65]

[66]

[67]

[68]

[69]

[70]

[71]

[72]

[73]

[74]

[75]

[76]

[77]

[78]

[79]

[80]

[81]

[82]

[83]

[84]

[85]

[86]

[87]

[88]

[89]

[90]

[91]

[92]

[93]

[94]

[95]

[96]

[97]

[98]

[99]

[100]