Émile Loubet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Émile Loubet

Émile Loubet, född 31 december 1838 i Marsanne, Drôme, Frankrike, död 20 december 1929 i Montélimar, Drôme, var en fransk politiker. Han var Frankrikes president från 1899 till 1906. Han var också premiärminister 1892.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Loubet var ursprungligen advokat, blev deputerad 1876 och senator 1885. Han var minister för offentliga arbeten 1887-88, var konseljpresident och inrikesminister 1892, inrikesminister 1892-93 och senatens president 1896-99. Vid presidentvalet 1899 blev Loubet som vänsterns kandidat vald till republikens president. Hans regim blev en av 3:e republikans mest händelserika, betecknande en definitiv omläggning i såväl de inrikes- som de utrikespolitiska affärerna. Inrikespolitiskt karaktäriserades tiden av Pierre Waldeck-Rousseau och Émile Combes regeringar och radikalismens definitiva genombrott, utrikespolitiskt av Théophile Delcassés närmande till Storbritannien och Italien samt stärkandet av den rysk-franska alliansen. Denna utrikespolitiska utveckling fick synbart tecken 1901 i tsar Nikolaj II:s besök i Paris och Loubets återbesök samma år, vidare i ett italienskt kungabesök i Paris. Efter sin avgång 1906 levde Loubet i tillbakadraget lugn.[1]


Företrädare:
Charles Dupuy
(tillförordnad)
Frankrikes president
1899–1906
Efterträdare:
Armand Fallières

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 639 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]