Isländingaboken
Isländingaboken (isl. Íslendingabók) är ett historiskt isländskt verk, skrivet av prästen Ari Þorgilsson på 1130-talet eller något senare. Boken beskriver Islands historia från år 870 fram till år 1120.
Boken har tolv kapitel enligt följande:
- Om Islands bebyggande
- Om landnamsmännen och lagens sättande
- Om Alltingets instiftande
- Om årens täljande
- Om indelningen i fjärdingar
- Om Grönlands bebyggande
- Om hur kristendomen kom till Island
- Om de utländska biskoparna
- Om biskop Isleif
- Om biskop Gissur
- Biskopsätterna
- Författarens ättartal
Isländingaboken beskriver hur Island först kolonialiserades, alltingets uppkomst, uppdelningen i juridistiktioner, samt kristnandeprocessen. Därefter går boken över till att beskriva biskopars göranden och låtanden. Ari slutar denna beskrivning med sin genealogi som han trasserar till svenska, engelska och turkiska kungar. (Alltså att årtalen när något inträffar, beskrivs i termer av exempelvis "[...] efter Edmund martyrens död ..." eller " När Gregorius I..." o dyl)
"Þat mon verða satt, es vér slítum í sundr lögin, at vér monum slíta ok friðinn" - vilket betyder att alla måste konvertera eftersom det annars skulle bli slitningar mellan kristna och hedningar.
Ursprunget till Isländingaboken är en gammal pergament-codex som gick förlorad i Danmark vid mitten 1600-talet. Det finns två avskrifter, båda utförda av prästen Jón Erlendsson i Villingaholt (nu Flói) (död 1672). Isländingaboken trycktes först i Skálholt år 1688.
Kristningssagan finns översatt till svenska av Åke Ohlmarks (1962), och ingår i del 1 av volymen "De isländska sagorna" (även om den inte i egentlig mening räknas till Islänningasagorna).
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- Guðni Jónsson: Íslendinga sögur, band 1, s. XXVIII-XXIX. Reykjavík 1946.
- Åke Ohlmarks: De isländska sagorna, band 1, s. 14-15. Steinviks bokförlag 1964.
