Örtaggsvamp

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Örtaggsvamp
Auriscalpium vulgare 129877.jpg
Systematik
Rike Svampar
Fungi
Division Basidiesvampar
Basidiomycota
Klass Agaricomycetes
Ordning Russulales
Familj Auriscalpiaceae
Släkte Auriscalpium
Art Örtaggsvamp
Auriscalpium vulgare
Vetenskapligt namn
§ Auriscalpium vulgare
Auktor Gray 1821
Synonymer
Auriscalpium fechtneri (Velen.) Nikol. 1964[1]
Pleurodon fechtneri (Velen.) Cejp 1928[2]
Hydnum fechtneri Velen. 1922[3]
Auriscalpium auriscalpium (L.) Kuntze 1898[4]
Hydnum atrotomentosum Schwalb 1891[5]
Leptodon auriscalpium (L.) Quél. 1886[6]
Pleurodon auriscalpium (L.) P. Karst. 1881[7]
Scutiger auriscalpium (L.) Paulet 1812[8]
Hydnum auriscalpium L. 1753[9]
Hydnum auriscalpium var. auriscalpium L. 1753[9]


Den mykologiska karaktären hos örtaggsvamp:

Teeth icon.png
hymenium:
taggar

Offset cap icon.svg
hatt:
förskjuten

NA cap icon.svg
skivtyp:

Inedible toxicity icon.png
ätlighet:
oätlig



Bare stipe icon.png
fot:
bar

Tan spore print icon.png
sporavtryck:
vit

Saprotrophic ecology icon.png
ekologi:
saprofyt

Örtaggsvamp (Auriscalpium vulgare) är en svampart[10] som beskrevs av Gray 1821. Örtaggsvamp ingår i släktet Auriscalpium, och familjen Auriscalpiaceae.[11][12][13] Arten är reproducerande i Sverige.[13] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[11]

Den beskrevs för första gången 1753 av Carl von Linné som inkluderade den som medlem i släktet Hydnum, men den brittiska svampforskaren Samuel Frederick Gray upptäckte dess unika egenskaper och förde den år 1821 till släktet Auriscalpium som han definierade för denna art. Denna svamp har vid utbredning i Europa, Centralamerika, Nordamerika och den tempererade delen av Asien. Trots att den är vanlig gör dess ringa storlek och allmänna färger att den lätt förbises i de tallskogar där den växer. Örtaggsvamp räknas bå grund av sin robusta byggnad vanligtvis inte som ätbar, men äldre litteratur berättar att den har använts som föda i Frankrike och Italien.

Fruktkropparna växer på kottar eller kottrester som kan vara helt eller delvis nedbäddade i jorden. Den mörkbruna hatten på den lilla skedformade svampen är täckt av tunna hår och når en diameter av upp till 2 cm. På undersidan av hatten finns en tät rad av tandformade utväxter som är upp till 3 mm långa. Dessa är från början vitaktiga till lila-aktigt rosa och blir bruna allteftersom de åldras. Den mörka och håriga foten, upp till 55 mm lång och 2 mm tjock, sitter fast i kanten på hatten. Svampen ger ett vitt sporavtryck från den i stort sett sfäriska sporer.

Hög fuktighet är viktigt för omptimal utveckling av fruktkroppen och tillväxten hämmas om det är alltför ljust eller alltför mörkt. Fruktkroppen ändrar sin geotropiska reaktion thre gånger under sin utveckling, vilket bidrar till att se till att tänderna till slut pekar nedåt så att sporerna sprids så bra som möjligt.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nikol. (1964) , In: Nov. sist. Niz. Rast., 1964:171
  2. ^ Cejp (1928) , In: Fauna Flora Cechoslov., II, Hydnaceae:86
  3. ^ Velenovský (1922) , In: Ceské Houby 4–5:746
  4. ^ Kuntze (1898) , In: Revis. gen. pl. (Leipzig) 3(2):446
  5. ^ Schwalb (1891) , In: Buch der Pilze:171
  6. ^ Quél. (1886) , In: Enchir. fung. (Paris):192
  7. ^ P.A. Karsten (1881) , In: Revue mycol., Toulouse 3(9):20
  8. ^ ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013. 
  9. ^ [a b] L. (1753) , In: Sp. pl. 2:1178
  10. ^ Gray (1821) , In: Nat. Arr. Brit. Pl. (London) 1:650
  11. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/auriscalpium+vulgare/match/1. Läst 24 september 2012. 
  12. ^ Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
  13. ^ [a b] Dyntaxa Örtaggsvamp