Hoppa till innehållet

19 Fortuna

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
19 Fortuna Astronomisk symbol för 19 Fortuna
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareJ. R. Hind
UpptäcktsplatsLondon
Upptäcktsdatum22 augusti 1852
Beteckningar
MPC-beteckning19 Fortuna
AlternativnamnA902 UG
Uppkallad efterFortuna[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium2,82819726 AU
423 092 289 km
Perihelium2,0574462 AU
307 789 580 km
Halv storaxel2,44282175 AU
365 440 932 km
Excentricitet0,15775834
Siderisk omloppstid1 394,556434 d (3,82 år)
Medelomloppshastighet19,047 km/s
Medelanomali193,93716°
Inklination1,573209°
Longitud för uppstigande nod211,2302°
Periheliumargument182,2384°
Månar0
Fysikaliska data
Dimensioner200[3] km
225,0 [4] km
225×225×225[5] km
Massa9,35±0,80×1018[6] kg
1,08±0,15×1019[5]
Medeldensitet2,2[6] g/cm³
1,80±0,59[5] g/cm³
Siderisk rotationsperiod7,4432[3] h
Albedo0,037[3] geometriskt
0,028[7]
Yttemperatur
Medel: ~180
SpektraltypG[3]
Skenbar magnitud8,88-12,95
Absolut magnitud (H)7,13
19 Fortuna

19 Fortuna eller A902 UG är en av de största asteroiderna. Fortuna var den 19:e asteroiden som man upptäckte och den upptäcktes av den brittiske astronomen John Russell Hind den 22 augusti, 1852 i London[3]. Detta var den sjätte asteroiden som han upptäckte. Fortuna är uppkallad efter lyckans gudinna i romersk mytologi.[8]

Rymdteleskopet Hubble observerade Fortuna år 1993. Man fann att den hade en skenbar diameter på 0,20 bågsekunder (4,5 pixlar i Planetary Camera) och att den nästan var helt rund. Man letade också efter satelliter, men man fann inga [4].

Fortunas sammansättning är lik Ceres: en mörk yta sammansatt av enkla karbonater. Andelen vatten är cirka sju procent.[9] Fortuna har ockulterat stjärnor flera gånger.

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 17 februari 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 15, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f] ”JPL Small-Body Database Browser on Fortuna” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 21 september 2011. https://www.webcitation.org/61rfjQl6D?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=19. Läst 21 september 2011. 
  4. ^ [a b] Storrs, Alex (1999). ”Imaging Observations of Asteroids with Hubble Space Telescope”. Icarus. sid. 137, 260-268. doi:10.1006/icar.1999.6047. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHfgOk2?url=http://web.media.mit.edu/~win/hstpub.pdf%20%0A%20. 
  5. ^ [a b c] Baer, James; Steven R. Chesley (2008). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris” (PDF). Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. sid. 100:27-42. Arkiverad från originalet den 24 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110224014158/http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/fulltext.pdf. Läst 17 februari 2009. 
  6. ^ [a b] Yu. Chernetenko; O. Kochetova och V. Shor. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 7 oktober 2008. 
  7. ^ A.D. Storrs; C. Dunne; J.-M. Conan; L. Mugnier; B.P. Weiss and B. Zellner (2005). ”A closer look at main belt asteroids 1: WF/PC images”. Icarus. sid. 173, 409-416. http://web.mit.edu/bpweiss/www/StorrsWeiss2005AsteroidsHSTIcarus.pdf. 
  8. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 15. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA15&dq=19+Fortuna&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=19%20Fortuna&f=false. Läst 27 april 2015 
  9. ^ A. S. Rivkin; J. K. Davies (2002). ”Calculated water concentrations C-class asteroids” (PDF). http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2002/pdf/1414.pdf. 

Externa länkar