Adolf Hölzel
Adolf Hölzel, född 13 maj 1853 i Olmütz (nuvarande Olomouc i Tjeckien), död 17 oktober 1934 i Stuttgart, Tyskland, var en tysk målare och konsthistoriker. Han är en av representanterna för "Neu-Dachau", cirkeln av målare runt Fritz von Uhde. Efter att 1894 ha grundat en egen konstskola i Dachau tillsammans med Arthur Langhammer och Ludwig Dill som han drev i några år blev han 1906 professor vid konstakademin i Stuttgart.
Hölzel blev berömd för sin tolvdelade färgkrets och är därför oftast omnämnd som en teoretiker. Han räknas till impressionisterna men drogs tidigt till abstrakt gestaltande och blev en förebild för många yngre expressionister. Bland hans elever fanns under tidigt 1900-tal Tora Vega Holmström, Axel Törneman, Birger Simonsson, Emil Nolde, Johannes Itten och Ida Kerkovius.[1][2]
I sin undervisning byggde Hölzel vidare på Goethes färglära, kombinerat med dåtida vetenskapliga avhandlingar om spektralfärgerna och tillämpningar av teorier utvecklade av Philipp Otto Runge, Delacroix, Georges-Pierre Seurat och Paul Signac. Studier i hur färger upplevs under olika förhållanden var ett ofta förekommande moment på schemat.[1] I hans undervisning ingick även pointillistiska övningar i en radikal postimpressionistisk teknik, vilket speciellt påverkade Holmströms tidiga produktion där hon ofta tillämpade en mosaikartad divisionism.[2]
Referenser
- ^ [a b] Adolf Hölzel. Biography, Art Directory, 12 october 2009.
- ^ [a b] Rausing, Birgit. Tora Vega Holmström. Raben & Sjögren, 1981. ISBN 9129553806.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Adolf Hölzel.
