Albigenserkriget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Katarer förvisas ur Carcassonne 1209.

Albigenserkriget, tjugoårigt krig (1209-1229) som följde på det av påven Innocentius III utlysta korståget 1209, mot de "kätterska" katarerna som levde runt staden Albi i Sydfrankrike. Kriget utmärker sig genom synnerligen brutala och blodiga metoder, även med samtida mått mätt. Det ledde även till att maktbalansen mellan norra och södra Frankrike försköts till norr, en situation som lever kvar än i dag. Skapandet av den medeltida inkvisitionen var också ett direkt resultat av kriget.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

  • Början av 1200-talet: Katolska kyrkans makt och inflytande i Languedoc undergrävs av katarernas framväxt.
  • 1206: Greven av Toulouse, Raymond VI, vägrar hörsamma påvens uppmaning att ansluta sig till en riddarorden med uppgift att rensa området.
  • 1207: Raymond VI bannlyses av påven.
  • 1208: Pierre de Castelnau, medhjälpare till påvens sändebud abbot Arnaud Amaury, mördas av en av grevens riddare. Händelsen utlöser korståget mot Languedoc, och katarerna.

Krigshändelser[redigera | redigera wikitext]

Katarernas ungefärliga utbredning i början av 1200-talet
  • 1209: Greve Simon de Montfort anfaller Béziers den 21 juli. Stadens invånare nekar till att lämna ut de katarer som gömmer sig i staden. Massakern som följer skördar cirka 15 000 män, kvinnor och barn, varav 222 var katarer. Städerna Narbonne och Carcassonne föll därefter för de Montforts styrkor.
  • 1213: Efter att Greven av Toulouse tagits till fånga av de Montfort, engagerar sig kung Peter av Aragonien i kriget. Han ser sitt inflytande hotat av den nordfranska adelns framgångar i området. I september anfaller han Muret i Toulouse, men blir besegrad och dödad.
  • 1215: Städerna Domme och Castelnaudary faller för de Montfort. Prins Louis av Spanien ansluter sig till de Montforts belägring av Toulouse.
  • 1215-1225: En allians mot korsfararna bildas bland städerna i området, med Avignon i spetsen.
  • 1216: de Montfort besegras i garnisonsstaden Beaucaire och vid Lourdes, men intar efter en lång belägring Toulouse och Bigerre.
  • 1217: Raymond VII av Toulouse återintar Toulouse med hjälp av Aragonien.
  • 1218: de Montfort dödas av en katapultsten under ytterligare ett försök att inta Toulouse.
  • 1224: Katarismen blommar upp igen. Läget tillbaka till situationen före korståget.
  • 1226: Ludvig VIII av Frankrike leder ett nytt korståg mot katarerna. Befolkningen är krigstrött, och området erövras i princip utan strid. Avignon håller stånd i tre månader, men faller i september. Hela befolkningen i staden Labécéde massakreras.
  • 1229: Greve Raimond VII av Toulouse kapitulerar och ansluter till korståget i jakten på katarerna. Inkvisitionen under ledning av Dominikanerna införs i Toulouse.
  • 1233: Inkvisitionen utökas till hela Languedoc. Man försöker spåra alla katarer; de som hittas torteras och bränns på bål.
  • 1233-1240: Brutaliteterna leder till uppror i flera städer; Toulouse, Albi, Narbonne, Cordes.
  • 1240: Upprorsledaren Raymond-Roger IV av Trencavel besegras vid Carcassonne. Katarerna flyr.
  • 1244: Det sista större katarfästet, borgen Montségur i Pyrenéerna, faller efter en nio månader lång belägring och de kvarvarande 210 katarerna bränns på bål. Händelsen anses vara slutet för katarismen, trots att inkvisitionen fortsätter i bergsbyar under de efterföljande årtiondena.
  • 1255: Ett litet isolerat fort, beläget i Quéribus, var länge bortglömt av inkvisitionen, men hittas nu, angrips och intas i augusti.
  • 1321: Inkvisitionen utför den sista avrättningen av katarer, vilka bränns på bål.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Flamman och Svärdet, Robert Shea - Originaltitel: "All things are lights"
  • Labyrinten, Kate Mosse - Originaltitel: "Labyrinth"