Ali as-Sistani

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ali as-Sistani

Ali al-Husseini as-Sistani, född 4 augusti 1930 i Mashhad, Iran, är den högsta shiamuslimska prästen i Irak och ledare för hawzan i Najaf.[1] Han har mycket stort inflytande bland irakiska shiamuslimer men även folk utanför Irak följer hans lära. Han har utbildats bland annat av storayatollan Al Khoi och tog sin examen vid hawzan i Najaf. Han är en av de viktigaste politiska figurerna i Irak efter Saddam Husseins fall.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Ali al-Sistani erhöll den prestigefyllda prästtiteln storayatolla efter att hans mentor Abu al-Qasim al-Khoi avled 1992. Det styrande Baathpartiet i Irak ledde vid den tiden våldsamma utrensningar mot det shiamuslimska prästerskapet men al-Sistani överlevde, till skillnad från många andra, och fick då chans att ta en ledande roll i det religiösa livet. Efter USA:s invasion av Irak 2003 fick al-Sistani också chans att utöva politiskt inflytande, såpass stort inflytande fick han att han kallades för Iraks mäktigaste man.[2] Han uppmanade under sommaren 2003 de amerikanska ockupationsstyrkorna att låta en irakisk övergångsregering bildas. I augusti 2004 medlade al-Sistani fram en vapenvila mellan Mahdiarmén och de amerikanska styrkorna. I oktober 2004 uppmanade han alla irakier att delta i parlamentsvalen som skulle hållas i januari 2005 och kort därefter utfärdade han en fatwa som påbjöd alla shiamuslimska kvinnor att också gå och rösta oavsett vad deras makar sa till dem.[3][4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nasr, Vali, The Shia Revival, Norton, (2006), s.171
  2. ^ Gethin Chamberlain and Aqeel Hussein (Last Updated: 1:13am BST 04/09/2006). ”I no longer have power to save Iraq from civil war, warns Shia leader”. London: The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/2006/09/03/wirq03.xml. Läst 2007-08-21. 
  3. ^ Rod Nordland, "The Cities Were Not Bathed in Blood", Newsweek, February 9, 2005, www.msnbc.com/id/6887461/site/newsweek.
  4. ^ Ahmed H. al-Rahim, "The Sistani Factor", Journal of Democracy, 16, 3 (July 2005), s.51