Alphonse Daudet
Alphonse Daudet, född 13 maj 1840 i Nîmes, död 15 december 1897 i Paris, var en fransk författare och dramatiker. Han var bror till Ernest Daudet och far till Léon Daudet.
Daudets far var sidenfabrikör som gick i konkurs. Alphonse Daudet reste 1857 till Paris och blev journalist och 1861-65 var privatsekreterare hos hertig Charles de Morny. Han debuterade 1858 med diktsamlingen Les Amoureuses. Han fortsatte verka som journalist och skrev även ett antal teaterpjäser. Daudet gifte sig 1867 med litteraturkritikern Julia Allard. Det verkliga genombrottet kom med den självbigrafiska Le petit chose (1868) och novelsamlingen från hembygden i Provence, Lettres de mon moulin (1869). I den förra märks tydliga influenser från Charles Dickens. Från Provance hämtade han också motivet till de tre böckerna om Tartarin, en jovialisk och skrytsam sydfransman; Aventures prodigieuses de Tartarin de Tarascon (1872), Tartarin sur les Alpes (1885) samt Port-Tarascon (1890). En annat betydelsefullt verk är novellsamlingen Contes du lundi, med motiv från samma trakt. Daudet deltog i fransk-tyska kriget 1870-71 och hämtade inspiration därifrån till flera noveller. Ofta präglas hans romaner med krigsmotiv av ett ganska påfallande tyskhat, någon som skiljer sig från hans inspiratörer Émile Zola och bröderna Goncourt. Daudet hade ständig anteckningsboken med sig och skrev ned ögonblicksbilder för att senare använda dessa i sina romaner, och blev beskylld för att väl närgånget kopierat levande personer för sina romangestalter. Han tidigare arbetsgivare, Charles de Morny är tydlig inspirationskälla i romanen Le nabab (1877), Léon Gambetta inspirerade honom till huvudpersonen i Numa Roumestan (1881). En annan parisisk nyckelroman är Les rois en exil (1879). Bland hans övriga psykologiska samhällsromaner märks Fromont jeune et Risler aîné (1874), Jack (1876), L'évangéliste (1883) samt Sapho (1884). Nästan alla Daudets romaner har dramatiserats, de flesta av honom själv. Av dramatiska originalverk märks främst L'arlésienne (1872), vilken tonsattes av Georges Bizet.
Han drabbades 1884 av ryggmärgsförtvining och blev rullstolsburen. Daudets Oeuvres complètes utgavs i 17 band 1899-1901. Han har även utgett de självbiografiska Souvernirs d'un homme de lettres (1888) och Trente ans de Paris (1888).
Verk [redigera]
- Brev från min kvarn 1930, senaste upplaga 1984 (Lettres de mon moulin 1866)
- Lille parfvelns historia, 1879 (Le petit chose 1868)
- Jack, 1876 (Jack 1876)
- Naboben: Persisk sedemålning, 1877 (Le Nabab 1877)
- Numa Roumestan, 1881 (Numa Roumestan 1881)
- Jagten efter själar, 1883 (L'Évangeliste 1883)
- En odödlig, 1888 (L'immortel 1883)
- Det lilla annexet, 1895 (La petit paroisse 1895)
- Konstnärsäktenskap: pariserskizzer, 1907 (Les femmes d'artistes 1874)
- Notarien
- Kungar i landsflykt, 1926 (Les rois en exile 1879)
- Fromont junior och Rislet senior, senaste upplaga 1943 (Fromont jeune et Risler aîné 1874)
- Tartarin från Tarascon och hans underbara äfventyr, 1882, sensaste upplaga Tartarin från Tarascon 1986 (Tartarin de Tarascon 1872)
- Sapho: en parisisk sedeskildring, 1884, senaste upplaga 1956 (Sapho 1884)
- Tartarins äfventyr bland Alperna: nya bedrifter af Tarascons hjälte, 1897 (Tartarin sur les Alpes 1886)
- Familjens stöd, 1898 (Soutien de famille 1898)
- "Vackra Nivernesiskan" En historia om en gammal båt och dess besättning. Stockholm 1890 Hugo Gebers Förlag, Öfversatt af Ernst Lundqvist (La Belle-Nivernaise: Histoire d'un vieux bateau et de son équipage)
- I smärtans riken, 2006 (La doulou 1930)
Källor [redigera]
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
