Andrea Chénier

Från Wikipedia
Version från den 8 april 2017 kl. 02.33 av CommonsDelinker (Diskussion | Bidrag) ("Franco_Corelli_nelle_vesti_di_Andrea_Chenier.jpg" tas bort då den raderats från Commons av Daphne Lantier med motiveringen: per c:Commons:Deletion requests/File:Franco Corelli nelle vesti di Andrea Chenier.jpg.)
Umberto Giordano

Andrea Chénier är en opera (musikdrama) i fyra akter med musik av Umberto Giordano. Libretto av Luigi Illica.

Historia

Giordano var en av de främsta företrädarna för verismen och fick i likhet med de flesta av sina samtida tonsättarkolleger, till exempel Mascagni, Leoncavallo, Alfredo Catalani och Francesco Cilea, ett internationellt genombrott med ett enda verk. Luigi Illica (Puccinis favoritlibrettist) skrev librettot, som dels var ett kärleks- och svartsjukedrama och dels en historisk och politisk äventyrsberättelse, efter ett grundligt studium av såväl historiska som litterära källor utan att utgå från något skådespel.

Giordano kallade sin opera för ett "drama i historisk miljö". Andrea Chénier är i politiskt avseende ett desillusionerat stycke. Huvudpersonerna är inte bara besvikna på grund av de skändligheter som äger rum i den "ärorika revolutionens" namn, utan de går också under till följd av diktaturen. Kärleken är det enda som återstår. Genom den öppnar sig friheten för Maddalena och Andrea men tragiskt nog genom det fria valet att gemensamt gå i döden. Den hänförande slutduetten i gryningen före avrättningen framställer hur de älskande förenas när de förbereder sig för döden. Vid sidan om den tragiska och sentimentala kärleken framställs själva revolutionen i en rad episodiska detaljer. Giordano lägger här in karakteristiska citat, såsom en rokokoartad gavott (akt I), symbolen för en döende värld, eller brottstycken av berömda revolutionssånger såsom Ça ira, Carmagnole eller Marseljäsen.

Giordano komponerade ett flertal operor, men det är endast Andrea Chénier som hållit sig kvar på repertoaren. Den uruppfördes den 28 mars 1896 på Teatro alla Scala i Milano. Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 17 april 1909.[1]

Personer

  • Andrea Chénier (tenor)
  • Grevinnan de Coigny (alt)
  • Madeleine, hennes dotter (sopran)
  • Roucher, Chéniers vän (basstämma)
  • Bersi, Madeleines kammarjungfru (mezzosopran)
  • Carlo Gérard, betjänt på grevinnans slott (baryton)
  • Den gamla Madelon (mezzosopran)
  • Pietro Fleville, romanförfattare (basstämma)
  • Fouquier Tinville, allmän åklagare (baryton)
  • Matthieu, en sansculott (baryton)
  • Abboten, poet (tenor)
  • En incroyable (tenor)
  • En kammartjänare (basstämma)
  • Dumas, välfärdsutskottets ordförande (basstämma)
  • Schmidt, fångvaktare vid St. Lazare-fängelset (basstämma)

Handling

Operan utspelar sig före och efter den franska revolutionen 1794 i Paris och handlar om den franske diktaren André-Marie de Chénier som avrättades under revolutionen för att han deltagit i det juridiska försvaret av Ludvig XVI av Frankrike.

Akt I

I greven av Coignys slott på den franska landsbygden, kvällen före franska revolutionens utbrott, ökar spänningen mellan aristokraterna och tredje ståndet. Grevinnan av Coignys kammartjänare, Carlo Gérard, lämnar sin tjänst och ansluter sig till revolutionärerna. Även poeten Andrea Chénier förvägrar adeln sin konst, och beundras av grevinnans dotter Madeleine för sitt mod och sin uppriktighet.

Akt II

Paris på sommaren 1794. Carlo Gérard har gjort karriär under revolutionen. Även Andrea Chénier anslöt sig till revolutionen och blev en av dess gunstlingar, men har nu råkat i onåd. Maddalena, som nu förföljs som aristokrat, söker en tillflykt hos Andrea. De båda eftersökta finner stöd i varandra och svär evig kärlek. Carlo, som tillkallats av en spion, framträder nu som Andreas kärleksrival. Poeten utmanar honom till duell och sårar honom. Carlo känner igen Andrea men vill låta honom löpa, för att vara säker på att Maddalena har någon som skyddar henne från jakobinernas terror. Till det förbiskyndande vaktmanskapet säger han att han inte vet vem som har sårat honom.

Akt III

Revolutionstribunalens första kammare. Andrea grips och anklagas för att ha gått aristokraternas ärenden. Carlo vill skydda honom. Han upptäcker då kärleken mellan Andrea och Maddalena, som han själv älskar. Han kräver att Maddalena skall ge sig åt honom. Hon är beredd att göra det. Carlo blir rörd av hennes vilja till uppoffring och försöker rädda Andrea. Förgäves. Revolutionen äter sina barn. Poeten döms till döden.

Akt IV

Saint Lazare-fängelset, natten till den 25 juni 1794. Den sista tjänst som Carlo kan visa vännen är att muta fångvaktaren, så att Maddalena kan ta en dödsdömd moders plats och dö tillsammans med Andrea.

Berömda arior

  • Akt 1. Un dì all'azzurro spazio (Andrea Chénier).
  • Akt 2. Credo a una possanza arcana (Andrea Chénier).
  • Akt 3. Nemico della patria? (Gérard); La Mamma morta (Madeleine).
  • Akt 4. Come un bel dì di Maggio (Andrea Chénier); Vicino a te ... La nostra morte (Andrea Chénier och Madeleine)

Inspelningar (urval)

  • Andrea Chénier. Guleghina, Cura, Guelfi. Kör och orkester från Teatro comunale di Bologna. Carlo Rizzi, dirigent. TDK DVD DVWW OPACH.[2]

Referenser

Fotnoter

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  2. ^ The Penguin guide to the 1000 finest classical recordings : the must have CDs and DVDs. London: Penguin Books. 2011. Libris 12532581. ISBN 978-0-241-95525-3 

Tryckta källor

  • Gammond, Peter (1982). Opera-handbok. Göteborg: Wezäta. sid. 76. Libris 7745312. ISBN 91-8507491-8 
  • Opera : kompositörer, verk, uttolkare / utgivare András Batta ; lektör Sigrid Neef ; [översättning från tyska: Kjell Waltman] ([Ny utg.]). Köln: Könemann. 2005. Libris 10110147. ISBN 3-8331-1884-9 
  • Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. Libris 7256161. ISBN 91-37-10380-6 
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 72. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X