Ludvig XVI av Frankrike
| Ludvig XVI | |
|---|---|
 |
|
| Ludvig XVI | |
| Regeringstid | 10 maj 1774 – 21 september 1792 |
| Kröning | 11 juni 1775, Reims |
| Företrädare | Ludvig XV |
| Gemål | Marie Antoinette |
| Barn | Marie Theresia Charlotte Louis-Joseph Xavier François Ludvig XVII Sophie Hélène Béatrix |
| Föräldrar | Louis Ferdinand de Bourbon Marie-Josephé av Sachsen |
| Född | 23 augusti 1754 Slottet i Versailles |
Ludvig XVI, på franska Louis XVI, född 23 augusti 1754, död på morgonen den[1] 21 januari 1793 (avrättad; giljotinerad), var kung av Frankrike och Navarra 1774–1792. Son till Ludvig av Frankrike (1729-1765) och Marie-Josèphe av Sachsen. Sonson och efterträdare till Ludvig XV av Frankrike. Han gifte sig 1770 med Marie Antoinette av Österrike, dotter till Frans I och Maria Theresia av Österrike.
Innehåll |
Biografi[redigera]
Då han besteg tronen 1774 var det nödvändigt med stora samhällsreformer på grund av den växande oron i landet.[2] Ludvig hade goda intentioner, men den rådande situationen i landet krävde en bestämd och självständig regent.[3] Ludvig var istället osäker och vankelmodig och helt ointresserad av att regera; det sägs att han egentligen hellre ville ägna sig åt låssmide och jakt på hjort än vara kung.[4]
Ludvig var rädd för adeln och deras makt och vågade därför inte stödja de reformvänliga ministrarna. [5]
När Franska revolutionen utbröt 1789 och Bastiljen stormades, befann sig Ludvig på jakt. Det påstås att när han fick meddelandet om situationen i Paris, så frågade han "Är det uppror?" och fick till svar Non Sire, c´est une révolution "Nej, Ers Majestät, det är revolution."[6] Samma dag skrev han i sin dagbok Rien "Ingenting", och det syftade på att han under jakten inte lyckats skjuta en enda hare.[7]
Den kungliga familjen tvingades lämna slottet i Versailles och bo på Tuileriepalatset i Paris.[8]
1791 gjorde den kungliga familjen med Axel von Fersens hjälp ett misslyckat flyktförsök till staden Varennes i norra Frankrike. Där blev Ludvig, som var förklädd till lakej, igenkänd av stadens borgmästare. Han arresterades och kungafamiljen fördes tillbaka till Paris. Flyktförsöket kom att ytterligare undergräva kungaparets ställning. [9]
Den 10 augusti 1792 stormades Tuileriepalatset och kungafamiljen fängslades. Den 21 september samma år avsattes Ludvig. Med 683 röster av 721 förklarades Ludvig XVI (eller "medborgare Capet" som han benämndes) den 15 januari 1793 av nationalkonventet skyldig till landsförräderi. Dagen därpå dömdes han till döden med 361 röster mot 360. De mest radikala revolutionärerna, jakobinerna, ville säkert bli av med kungen redan av inrikespolitiska skäl. Men anklagelsen för landsförräderi berodde inte bara på det. Verkligt graverande för kungen var hans kontakter med de landsflyktiga franska adelsmän, som från bland annat Koblenz planerade anfall på fosterlandet i kontrarevolutionärt syfte.[10] Härigenom kom kungen att framstå som allierad med den yttre huvudfienden, Österrike, som ju till yttermera visso också var den hårt kritiserade drottningens hemland.[11]
Ludvig XVI giljotinerades den 21 januari 1793. [12] på Place de la Révolution, nuvarande Place de la Concorde, i Paris.
Barn[redigera]
- Marie Theresia Charlotte (1778-1851), gift med sin kusin Ludvig Anton, hertig av Angoulême (Karl X:s son)
- Louis-Joseph Xavier François (1781-1789)
- Ludvig XVII av Frankrike (1785-1795)
- Sophie Hélène Béatrix (1786-1787)
Anfäder[redigera]
Referenser[redigera]
- ^ hans nyström, perspektiv på historien,gleerups 2011
- ^ Bergström Alla tiders historia, s. 149-150, Gleerup 2003
- ^ McKay, "A History of World Societies", s. 551, New York 2007
- ^ Haslip J. Marie Antoinette, s. 53,55, Stockholm 1991
- ^ McKay, "A History of World Societies", s. 665, New York 2007
- ^ Haslip J. Marie Antoinette, s. 219 Stockholm 1991
- ^ Fraser A. Marie-Antoinette, s. 41, Borgå 2003
- ^ Haslip J. Marie Antoinette, s.242-249, Stockholm 1991
- ^ Fraser A. Marie-Antoinette, s. 304-327, Borgå 2003
- ^ Fraser A. Marie-Antoinette, s. 336-382, Borgå 2003
- ^ Bergström Alla tiders historia, s. 150-152, Gleerup 2003
- ^ Bergström Alla tiders historia, s. 152, Gleerup 2003
| Företrädare: Ludvig XV |
Kung av Frankrike 1774–1792 |
Efterträdare: Ludvig XVII (erkänd av rojalister) |
| Efterträdare: Nationalkonventet (de facto Frankrikes statsöverhuvud) |
