Arabiska halvön
Wikipedia
Arabiska halvön är en halvö i sydvästra Asien med en yta på cirka 3 miljoner km² (vilket gör den till världens största) och med omkring 45 miljoner invånare (1998). Den begränsas av Röda havet i väster, Adenviken och Arabiska havet i söder och sydöst samt Omanviken och Persiska viken i öster.
Arabiska halvön är ett torrt platåområde med stora öknar. De största sandöknarna är: Nafud (65.000 kvadratkilometer) i norra Saudiarabien, Rub al-Khali (650.000 kvadratkilometer) i sydöstra Saudiarabien, ad-Dahna som är ett smalt sandbälte som förbinder Nafud med Rub al-Khali och vidare Wahiba (15.000 kvadratkilometer) i Oman gränsande mot Arabiska havet. Dessutom finns ett stort kvicksandsområde i östra kanten av Rub al-Khali inne i Oman som kallas Umm al Samim (giftets mor). I söder och väster samt längst i öster finns höga kustberg, högst når Hadur Shuayb i västra Jemen, 3 760 meter över havet.
Politiskt är Arabiska halvön uppdelat på staterna Saudiarabien, Jemen, Oman, Förenade Arabemiraten, Qatar, Bahrain och Kuwait.
[redigera] Historia
Från historiens begynnelse var den arabiska halvön befolkad av Semiter. På grund av ökenklimatet bestod befolkningen av nomader som ständigt sökte sig till de fruktbara områdena i Mesopotamien och Levanten (assyrier, babylonier, kaldéer, hebréer, kananéer, akkader, amoriter). Den största av dessa förflyttningar var dock utbredningen av Islam påbörjad av profeten Muhammed på 600-talet. Inom några årtionden erövrade muslimerna ett rike mellan Spanien och Indien. Genom förskjutningen av rikets centrum förlorade Arabien senare sin politiska betydelse. Endast de heliga städerna Mecka och Medina i Hedjas besöktes årligen av muslimska pilgrimer.
