Atlas (måne)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Atlas
Atlas på en bild tagen den 12 juni 2007 av Cassini–Huygens
Atlas på en bild tagen den 12 juni 2007 av Cassini–Huygens
Upptäckt
Upptäckt av: Terrile, Voyager 1
Upptäcksår: oktober 1980
Omloppsbanans egenskaper
Avstånd från planeten: 137 670 ± 10 km
Excentricitet: 0,0012
Omloppstid: 0,6016947883 d
Inklination: 0,003 ± 0,004°
Satellit till: Saturnus
Fysiska egenskaper
Dimensioner: 46 × 38 × 19 km[1]
Radie: 15,3 ± 1,2 km [1]
Area: ~3 700 km²
Volym: ~15 000 km³
Massa: 6,6 ± 0,6  × 1015 kg[2]
Densitet: 0.44 ± 0.11 g/cm³
Ytgravitation: ~0,00083 m/s²
Flykthastighet: ~0,0062 km/s
Rotationstid: Bunden rotation
Albedo: 0,4
Temperatur: ~81 K
Skenbar magnitud: +19 [3]

Atlas (grekiska Άτλας) är en av de innersta av Saturnus månar. Den upptäcktes av Richard Terrile 1980 med hjälp av fotografier från Voyager 1. Ett annat namn är Saturnus XV och vid upptäckten fick den det temporära namnet S/1980 S 28. Namnet Atlas kommer från den grekiska mytologin: Atlas är guden som bär upp himlen.

Atlas troddes länge vara en herdemåne till A-ringen. Dess bana går strax utanför A-ringens ytterkant och bidrar med sin gravitation att hålla ringpartiklarna på plats. Det är dock nu bekräftat att den huvudsakliga förklaringen till A-ringens skarpa ytterkant är en 7:6-banresonans med de större men mer avlägsna månarna Janus och Epimetheus[4]. 2004 upptäcktes en svag tunn ring, nu kallad R/2004 S1, i Atlas omloppsbana.

Ytan är relativt ljus och tros därför vara istäckt. Månen har en märklig form: den har en mycket hög ås som sträcker sig runt hela ekvatorn, och som får Atlas att likna ett "flygande tefat". Den mest sannolika förklaringen till åsen är att månen svept upp material från den närbelägna ringen. Materialet ackumuleras företrädesvis nära Atlas ekvatorsplan på grund av ringens tunnhet. Det visar sig att åsen når nästan ut till gränsen för Atlas rochelob, vilket innebär att eventuella partiklar som ansamlas på åsen förloras på grund av centrifugalkraften.[4]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Porco, C. C.; et al. (2006). ”Physical Characteristics and Possible Accretionary Origins for Saturn's Small Satellites”. Bulletin of the American Astronomical Society "37": ss. 768. http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2006/pdf/2289.pdf. 
  2. ^ Spitale, J. N.; et al. (2006). ”The orbits of Saturn's small satellites derived from combined historic and Cassini imaging observations”. The Astronomical Journal "132": ss. 692. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2006AJ....132..692S&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d06040. 
  3. ^ Britt Gynther och Stig Carlson (2006). Faktakalendern 2007. Semic. Sid. 77 
  4. ^ [a b] E. Lakdawalla (13 juni, 2007). Funny little Atlas. The Planetary Society weblog. http://www.planetary.org/blog/article/00001003/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]