Enceladus
Bild av Enceladus tagen av Cassini.
|
|||||||
|
Upptäckt
|
|||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Upptäckt av | William Herschel | ||||||
| Upptäcktsdatum | 28 augusti 1789 [1] | ||||||
|
Beteckningar
|
|||||||
| Alternativa namn | Saturnus II | ||||||
| Omloppsbanans medelradie | 237 948 km | ||||||
| Excentricitet | 0,0047 [2] | ||||||
| Omloppstid | 1,370218 dagar[3] | ||||||
| Inklination | 0,019° (till Saturnus ekvator) | ||||||
| Måne till | Saturnus | ||||||
|
Fysikaliska data
|
|||||||
| Dimensioner | 513,2×502,8×496,6 km [4] | ||||||
| Medelradie | 252,1 ± 0,2 km [4] (0,0395 jordradier) | ||||||
| Massa | (1,08022 ± 0,00101) × 1020 kg [5] (1.8×10−5 jordmassor) | ||||||
| Medeldensitet | 1,609 ± 0,005 g/cm³ [4] | ||||||
| Ytgravitation vid ekvatorn | 0,114 m/s² (0,0113 g) | ||||||
| Flykthastighet | 0,239 km/s (860,4 km/h) | ||||||
| Rotationsperiod | synkron | ||||||
| Albedo | 1,375 ± 0,008 (geometriskt) eller 0,99 (Bond) [6] | ||||||
| Yttemperatur Kelvin [8] |
|
||||||
|
Atmosfär
|
|||||||
| Tryck vid ytan | spår, varierar stort på olika platser[9][10] | ||||||
| Sammansättning | 91% vattenånga 4% kväve 3,2% koldioxid 1,7% Metan [11] |
||||||
 Hitta fler artiklar om astronomi med Astronomiportalen
|
|||||||
Enceladus (från grekiskans Ενκέλαδος) är en av Saturnus månar. Den upptäcktes 1789 av William Herschel. Enceladus går även under namnet Saturnus II.
Trots sin litenhet har Enceladus en varierad terräng som sträcker sig från gamla områden med många kratrar till yngre områden som är släta. Upptäckten att gaser släpps ut från ett område vid sydpolen tyder på att den är geologiskt aktiv idag.
Innehåll |
Innandöme [redigera]
Relativt lite är känt om Enceladus innandöme, men Cassinis förbiflygningar har gett många svar.
Baserad på den effekt som Enceladus gravitation utövade på Cassini under dess förbiflygningar så har massan uppskattats till 1,08·1020 kg och eftersom månens storlek är känd så ger detta en densitet på 1,61 g/cm3.
Densiteten är högre än Saturnus övriga mellanstora ismånar, vilket indikerar att månen består av större andel tyngre element vid sidan av vattenisen, som sten och järn. Med mer tyngre grundämnen så är det möjligt att månen i sitt förflutna har hettats upp mer inifrån till följd av radioaktivt sönderfall än de andra jämförbara ismånarna och det spekuleras i att det är detta som har gett upphov till en del av de terrängtyper som kan ses på månen idag.
Det är dock troligt att månen är alldeles för liten för att denna radioaktiva värmekälla ska kunna hetta upp dess innandöme idag. Troligare är att det idag är fråga om tidvattenkrafter som värmer upp månen när den under sitt kretslopp passerar Dione.
Värmen är troligen inte tillräcklig för att smälta is. Därför har det antagits att Enceladus innandöme består av ämnen med låg smältpunkt, till exempel ammoniak, istället för rent vatten. Detta har inte kunnat styrkas genom fynd av sådana ämnen på Enceladus yta.
Emellertid så finns det klyftor, slätter, veckad terräng och andra deformationer av skorpan som pekar på att månen fortfarande kan ha ett flytande innandöme. Nytagna bilder visar ytformationer som är slående lika de på Europas yta och det kan tyda på att månen till och med har stora hav under den frusna ytan. Som motsats till detta så finns det stora områden av kraterterräng och det indikerar också att även om oceaner finns eller fanns under ytan så har de inte varit världsomspännande, utan den har istället funnits fläckvis på några få platser vid varje givet tillfälle.
Nyligen fotograferade Cassini gejsrar på Enceladus som sprutar ut is och vattenånga. Enligt forskarna som analyserat bilderna innebär gejsrarna att det måste finnas vatten cirka tio meter under den isbelagda ytan. Det är de geologiska aktiviteterna i månen som skapar värmen för att hålla vattnet flytande. Tidigare har flytande vatten bara hittats på Jupitermånen Europa.
Yta [redigera]
Upptäckten att gaser släpps ut från ett område vid sydpolen tyder på att den är geologiskt aktiv idag. Endast tre geologiskt aktiva himlakroppar är idag (2006) kända, nämligen Enceladus, Jupiters måne Io och Neptunus måne Triton.
I Augusti 1981 var Voyager 2 det första rymdfarkosten som gjorde geologiska observationer av Enceladus. Titelbilden har högst upplösning av de bilder som togs. Den visar åtminstone fem olika terrängtyper, bland annat flera regioner med kraterterräng, regioner av slät terräng och regioner med bergsryggar eller åsar som ofta gränsar till slät terräng. Bilden visar också långa, linjära sprickor som korsar både den släta terrängen och kraterterrängen.
Eftersom den släta terrängen har få kratrar så tyder det på att dessa områden är relativt unga, sannolikt yngre än 100 miljoner år. Det betyder att Enceladus nyligen måste ha varit geologiskt aktiv eftersom ytan förnyas. Troligtvis rör det sig om någon typ av vulkaner som spyr ut fruset vatten istället för lava.
Det är denna nya och rena is som dominerar ytan och ger Enceladus det högsta albedot av alla kända himlakroppar i solsystemet. Albedot är hela 0,99. Eftersom månen reflekterar så mycket av det infallande solljuset är temperaturen mitt på dagen endast -201 °C vid ytan.
Observationer gjorda under tre förbiflygningar av Cassini den 17 februari, 9 mars och 14 juli 2005, återgav Enceladus yta mer detaljrikt än tidigare observationer gjorda av Voyager 2 nästan 25 år tidigare. Till exempel så visade det sig att den släta terrängen som Voyager 2 observerade visade sig vara relativt kraterfri terräng med mängder av små bergsryggar och branta stup. Dessutom så upptäcktes mängder med sprickor i kraterterrängen, vilket tyder på att ytan har deformerats efter att nedslagskratrarna har bildats. Slutligen så fann man ytterligare regioner med ung terräng i regioner som inte fotograferades av Voyager, som till exempel den bisarra terrängen vid sydpolen.
Atmosfär [redigera]
Cassini-Huygens, NASA:s rymdfarkost som utforskar planeten Saturnus, har upptäckt en atmosfär. Det är första gången Cassini upptäcker en atmosfär sedan den på månen Titan upptäcktes. Enceladus gravitation är för svag för att hålla kvar en atmosfär. Forskarna tror därför att vulkaner, gejsrar och gas från månens yta eller inre ständigt fyller på den atmosfär som finns. Atmosfären upptäcktes genom en magnetometer då Cassini flög förbi Enceladus 17 februari respektive 9 mars. Med magnetometern mäter man styrkan och riktningen på de magnetfält som omger Saturnus och dess månar. Man upptäckte att plasma från Saturnus drivs bort av joniserad vattenånga kring månen.
Atmosfärens innehåll [redigera]
Enceladus atmosfär är ganska tunn och det är därför svårt att ana vad atmosfären består av. Med nyare hjälp av instrument tror forskare att atmosfären för det mesta består av syre och koldioxid men allt är fortfarande oklart.
Diameter [redigera]
Enceladus är cirka 500 kilometer i diameter vilket motsvarar en knapp sjättedel av månens diameter.
 |
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2012-08) |
Referenser [redigera]
- ^ Jodra, Serge (2004). ”Imago Mundi – La Découverte des satellites de Saturne (in French)”. CosmoVisions.com. http://www.cosmovisions.com/SaturneChrono02.htm. Läst 13 mars 2009.
- ^ Porco, C. C.; Helfenstein, P.; Thomas, P. C.; Ingersoll, A. P.; Wisdom, J.; West, R.; Neukum, G.; Denk, T.; et al. (10 March 2006). ”Cassini Observes the Active South Pole of Enceladus”. Science 311 (5766): sid. 1393–1401. doi:. PMID 16527964. Bibcode: 2006Sci...311.1393P.
- ^ [1]. Retrieved March 22, 2006.
- ^ [a b c] Roatsch, T.; Jaumann, R.; Stephan, K.; Thomas, P. C. (2009). ”Cartographic Mapping of the Icy Satellites Using ISS and VIMS Data”. Saturn from Cassini-Huygens. Sid. 763–781. doi:. ISBN 978-1-4020-9216-9
- ^ Jacobson, R.A.; Antreasian, P.G.; Bordi, J.J.; Criddle, K.E.; Ionasescu, R.; Jones, J.B.; MacKenzie, R.A.; Meek, M.C.; et al. (December 2006). ”The Gravity Field of the Saturnian System from Satellite Observations and Spacecraft Tracking Data”. The Astronomical Journal 132 (6): sid. 2520–2526. doi:. Bibcode: 2006AJ....132.2520J. http://iopscience.iop.org/1538-3881/132/6/2520/fulltext.
- ^ Verbiscer, A.; French, R.; Showalter, M.; Helfenstein, P. (9 February 2007). ”Enceladus: Cosmic Graffiti Artist Caught in the Act”. Science 315 (5813): sid. 815. doi:. PMID 17289992. http://www.sciencemag.org/content/315/5813/815.abstract. Läst 20 December 2011.
- ^ Observatorio ARVAL (April 15, 2007). ”Classic Satellites of the Solar System”. Observatorio ARVAL. http://www.oarval.org/ClasSaten.htm. Läst 17 december 2011.
- ^ Spencer; J. R.; Segura, M; Flasar, FM; Mamoutkine, A; Romani, P; Buratti, BJ; Hendrix, AR; et al. (2006). ”Cassini Encounters Enceladus: Background and the Discovery of a South Polar Hot Spot”. Science 311 (5766): sid. 1401–5. doi:. PMID 16527965. Bibcode: 2006Sci...311.1401S.
- ^ Dougherty; M. K.; Neubauer, FM; Russell, CT; Saur, J; Leisner, JS; Burton, ME (2006). ”Identification of a Dynamic Atmosphere at Enceladus with the Cassini Magnetometer”. Science 311 (5766): sid. 1406–9. doi:. PMID 16527966. Bibcode: 2006Sci...311.1406D.
- ^ Hansen; C. J.; Stewart, AI; Colwell, J; Hendrix, A; Pryor, W; Shemansky, D; West, R (2006). ”Enceladus' Water Vapor Plume”. Science 311 (5766): sid. 1422–5. doi:. PMID 16527971. Bibcode: 2006Sci...311.1422H.
- ^ Waite; J. H.; Ip, WH; Cravens, TE; McNutt Jr, RL; Kasprzak, W; Yelle, R; Luhmann, J; et al. (2006). ”Cassini Ion and Neutral Mass Spectrometer: Enceladus Plume Composition and Structure”. Science 311 (5766): sid. 1419–22. doi:. PMID 16527970. Bibcode: 2006Sci...311.1419W.
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Enceladus
|
||||||||
