Rhea (måne)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rhea
Rhea (moon) thumb.jpg
 Upptäckare Giovanni Domenico Cassini 
 Upptäcktsdatum 23 december 1672 
 Naturlig satellit till Saturnus 
Omloppsbanans egenskaper
 Medelavstånd från planet 527 108 km 
 Omloppstid 4,518212 dygn 
 Lutning mot planetbanan 0,345° 
 Excentricitet 0,0012583 
Fysikaliska egenskaper
 Diameter 1 528 km 
 Massa 2,3166·1021 kg 
 Densitet 1,24 g/cm3 
 Gravitation vid ytan 0,26 m/s2 
 Ytans area  
 Albedo 0,65 

Rhea (grekiska ‘Ρέα) är näst störst av Saturnus månar. Rhea består av vatten och is och tros ha en stenkärna, på 1/3 av månens volym. Precis som månen, är samma sida på Rhea alltid vänd mot Saturnus. Det har medförd att baksidan har stora kratrar på över 40 kilometer i diameter, medan Saturnus-sidan har betydligt mindre kratrar. Eftersom Rhea har en av solsystemets äldsta ytor, nästan oförändrad under miljarder år, måste asteroidnedslagen ha varit i Rheas ungdom.

Rhea har en diameter på 1 528 kilometer och är Saturnus näst största måne. Den befinner sig 527 108 kilometer från Saturnus (genomsnittligt avstånd) och har en lutning av 0,345° mot Saturnus bana.

Namnets ursprung[redigera | redigera wikitext]

Rhea har fått sitt namn efter titan Rhea i den grekiska mytologin. Det har också utsetts Saturn V.

Cassini namngav dom fyra månarna som upptäcktes (Tethys, Dione, Rhea och Iapetus) Sidera Lodoicea ("Louis" stjärnor ") för att hedra kung Ludvig XIV av Frankrike. Astronomer började kalla dom för Titan i Saturnus i Saturn V . När Mimas och Enceladus upptäcktes år 1789 det utökade systemet Saturnus VII. Det var William Herschel son John Herschel som föreslog kalla de sju månarna efter jättarna i 1847.

Fysiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Rhea är en ISMA med en densitet omkring 1240 kg/m³. Den låga densiteten indikerar att den har en stenig kärna som är mindre än en tredjedel av månens massa, medan resten består av vattenis. Rhea sammansättning liknande den närliggande månen Dione, vilket tyder på att de har liknande historia. Temperaturen på Rheas yta är -174 °C, i fullt solljus -220 °C på sidan där det är natt.

Storleksjämförelse av jorden, månen och Rhea

Atmosfär[redigera | redigera wikitext]

Den 27 november 2010 meddelade NASA upptäckten av en tunn atmosfär. Den består av syre och koldioxid, i proportion från 5 till 2. Ytdensiteten av atmosfären är från 105 till 106 beroende på lokal temperatur. Den främsta källan till syre är radiolys av vattenis på ytan av joner som tillhandahålls av Saturnus magnetosfär. Källan till koldioxid är mindre tydlig, men det kan vara relaterade till oxidation av organiska närvarande i is eller avgasning av månens inre.

Rheas ringsystetm[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rheas ringar

Den 6 mars 2008 meddelade NASA att Rhea kan ha ett tunt ringsystem. Detta kommer att bli den första upptäckten av ringar runt en måne. Ringarnas existens förekommer i de observerade förändringarna i elektronflöde fångas av Saturnus magnetfält. Damm och fragment tycks förlänga Rheas Hillsfär, men är mer kompakt, ju närmare månen, och inkluderar tre smala ringar med ännu högre densitet.[1]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Rhea (moon), 30 maj 2012.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ National Geographic (engelska)

Se även[redigera | redigera wikitext]