Babylon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel rör den historiska staden. För den nuvarande staden, se Al-Hilla. För det symboliska Babylon, se Babylon (symbol)
Koordinater: 32°32′11″N 44°25′15″Ö / 32.53639°N 44.42083°Ö / 32.53639; 44.42083
Babylon
Babili(m), Bab-ili, Bab-ilu
historisk stad
En muralmålning nära den rekonstruerade Ishtarporten visar palatskvarten under det tidiga 600-talet f.Kr. Ishtarporten syns i bildens övre vänstra hörn.
En muralmålning nära den rekonstruerade Ishtarporten visar palatskvarten under det tidiga 600-talet f.Kr. Ishtarporten syns i bildens övre vänstra hörn.
Land  Irak
Koordinater 32°32′11″N 44°25′15″Ö / 32.53639°N 44.42083°Ö / 32.53639; 44.42083
Yta
 - land km²
Folkmängd 0 (ruinstad)
Grundad 1894 f.Kr. (av amoriter)
Amerikanska marinkårssoldater vid de återuppbyggda ruinerna i Babylon, 2003.

Babylon (egentligen "Guds port", akkadiska Babili(m), arabiska Babil) var huvudstad i Babylonien och låg vid floden Eufrat. Stadens ruiner ligger i provinsen Babil i Irak, utanför provinsens huvudstad Al-Hilla och omkring tio mil söder om nuvarande Bagdad.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Första storhetstiden[redigera | redigera wikitext]

Babylons första storhetstid inleddes när kung Hammurabi (1792–1750 f.Kr.) erövrade de omgivande rikena i Mesopotamien. Staden blev efter det huvudstad för det gammal-babyloniska riket. Under 1500-talet f.Kr. plundrades staden av hettiterna, varefter kassiterna grep makten över staden. Det finns få arkeologiska fynd från denna tid eftersom en höjd grundvattennivå skadat stadens äldsta delar. Babylon var under neo-assyrisk tid omkring 900-600 f.Kr. tidvis säte för de assyriska vicekungarna över Babylonien.

Andra storhetstiden[redigera | redigera wikitext]

Babylonien fortfar att vara kulturellt centrum i Mesopotamien, erkänt av både assyrier och babylonier. Trots detta ödelade assyrierna under det Nyassyriska riket flera gånger staden, efter babyloniska uppror.[1]

Stadens andra storhetstid inleddes när Nabopolassar drev ut assyrierna och skapade det neo-babyloniska riket (625–539 f.Kr.). Hans son Nebukadnessar II genomförde en stor ombyggnation av Babylon på 500-talet f.Kr.. Från denna tid hör Babylons legendariska byggnadsverk. Babylons yttre murar inneslöt ett område på 850 hektar. 300 av dessa rörde innerstaden, vilken var uppdelad i två delar på ömse sidor av floden Eufrat.

Minskad betydelse[redigera | redigera wikitext]

Staden erövrades 539 f.Kr. av perserna under kung Kyros, en erövring som dock skedde utan förstörelse.[1] 200 år senare blev staden genom Alexander den stores erövring år 331 f.Kr. del av hans stora makedoniska rike, och åren 331–323 (fram till att Alexander avled i staden) var Babylon huvudstad i det stora makedonska imperiet.

Efter Alexanders död delades riket upp mellan hans befälhavare (diadokerna). Området runt Babylon kom att skifta tillhörighet, och andra huvudstäder grundades i dess ställe. 305 f.Kr. grundade Seleukiderna Seleukia som sin huvudstad, medan närliggande Ktesiphon senare blev centrum i Partien. Dessa nya storstäder bidrog till att Babylon successivt avfolkades och kom att förlora sitt roll som centrum i mellersta Mesopotamien, i området där Eufrat och Tigris rinner nära varandra och kanaler löper mellan dem. Till slut tömdes Babylon helt på sin befolkning.[1]

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Babylon (symbol)

Efter den babyloniska fångenskapen av judarna blev Babylon i Bibeln en metafor för samhällets förfall. I Nya Testamentet används benämningen den babyloniska skökan, vilket många tror avser Rom. Babels hängande trädgårdar, dess murar och dess torn (tempeltornet Etemenanki[1]). Babels torn är i Bibeln en symbol för mänskligt övermod och ogudaktighet. Straffet för försöket att bygga ett torn ända upp i himlen anses ha varit språkförbistringen, när människorna genom olika tungomål inte längre kunde förstå varandra.

Kända byggnadsverk[redigera | redigera wikitext]

Arkeologiska utgrävningar[redigera | redigera wikitext]

Moderna utgrävningar av Babylon påbörjades 1899 av tyska arkeologer under ledning av Robert Koldewey. Glaserat tegel från Ishtarporten fördes till Berlin där den återuppbyggdes inuti Pergamonmuseet. Ruinerna tilldrog sig ett stort intresse av Iraks förra president Saddam Hussein som lät restaurera och uppföra egna byggnader på platsen. Sedan år 2003 är Babylon inneslutet i en amerikansk armébas.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Staden har genom historien haft många namnvarianter på de olika språken i regionen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Pedersén, Olof: "Babylon". NE.se. Läst 19 september 2013.