Bakhjulsdrift

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skiss av en typiskt bakhjulsdriven bil med motorn fram och drivlina till bakaxeln.

Bakhjulsdrift kallas det när ett fordon, till exempel en bil drivs endast med bakhjulen.

Motorn kan antingen vara monterad fram (ovan eller framför framaxeln), i mitten (mellan axlarna) eller längst bak (ovanpå eller bakom bakaxeln) på bakhjulsdrivna fordon.

På en bakhjulsdriven bil med motorn fram går det drivande momentet från motorn genom växellådan och via kardanaxeln till bakaxeln. På bakaxeln leds kardanaxeln in i en bakaxelväxel. Denna består av en vinkelväxel (oftast av hypoidtyp) och en differentialväxel. Bakaxelväxeln kan vara försedd med differentialbroms eller differentialspärr.

På fordon som har mittmonterad eller bakmonterad motor är differentialväxeln normalt sammanbyggd med växellådan och därför saknas kardanaxel.

Fördelar[redigera | redigera wikitext]

  • Bakhjulsdrivna bilar är i regel enklare och billigare att underhålla än framhjulsdrivna.
  • Bakhjulsdrift medger mindre vändradie än framhjulsdrift.
  • Bakhjulsdrivna bilar är oftast att föredra framför framhjulsdrivna om man drar en tyngre släpkärra eller drar upp en båttrailer från vattnet. den ökade vikten på bakaxeln medger bättre grepp.
  • Motorstarka bilar med stor viktförflyttning bakåt vid acceleration, t ex avancerade sportbilar, formelbilar, dragracingbilar mm använder nästan uteslutande bakhjulsdrift.

Nackdelar[redigera | redigera wikitext]

  • Sämre innerutrymme pga växellåds- och kardantunnel.
  • Motor fram + bakhjulsdrift ger oftast sämre framkomlighet vintertid i jämförelse med bakmotoriserade eller framhjulsdrivna bilar.