Barnmisshandel
 |
Denna artikel anses inte vara skriven ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2015-07) |
Barnmisshandel innebär att barn utsätts för våld, kränkning eller vanvård av vårdnadshavare eller annan vuxen person.
Barnmisshandel kan ibland vara svårt för utomstående att upptäcka. Grund för misstanke om att föräldrarnas förklaring till hur ett barns skada uppstått inte verkar rimlig, eller om förklaringen ändras. Barn som för sin ålder är ovanligt oroliga, oregerliga eller svåra att kommunicera med är också oftare utsatta för misshandel. [1]
Barnaga är idag (5 januari 2015) förbjudet i 44 länder och klassas således som misshandel i dessa länder. Enligt en studie som genomförts på uppdrag av FN har cirka 80 procent av världens barn utsatts för aga.[2]
Bakgrund
Misshandel av barn beskrivs i medicinsk litteratur redan på 1800-talet men kunskapen började få större spridning först långt senare.[3] Barnmisshandel kan ofta vara dolt i familjen och det finns risk för underdiagnostik bland annat eftersom barnet inte kan föra sin egen talan.[3] Samtidigt är överdiagnostik allvarligt eftersom samhällets ingripanden och åtgärder kan leda till att en familj kan splittras på felaktig grund.[3]
Sverige
I Sverige är allt våld mot barn, uppfostrande eller icke, uttryckligt förbjudet sedan juli 1979 (föräldrars rätt att aga sina barn avskaffades 1966). Barnmisshandel behandlas inte separat i brottsbalken utan rubriceras som misshandel. Enligt 6 kap 1 § föräldrabalken ska barn "behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling".[4]
I Sverige utsätts fler pojkar än flickor för misshandel och bland barn 0–6 år är misshandel vanligast i åldersgruppen 4–6 år. Cirka en tredjedel av gärningspersonerna är kvinnor, alltså en större andel än vid många andra typer av brott. 15 procent av gärningspersonerna är styvföräldrar och två tredjedelar av offren har skilda föräldrar. Det är också vanligt att personer som anmäls för barnmisshandel tidigare lagförts för brott.[5]
I Sverige (och även i resten av Norden) är våld mot barn idag mycket ovanligt jämfört med andra länder. En stor minskning i barnmisshandel har skett sedan lagändringen 1979. 1950–1969 var våld en del av svenska barns vardag, men år 2000 uppger en majoritet av 10–12-åringar (86 %) att de aldrig utsatts för någon form av kroppslig bestraffning.[6]
1998–2008 skedde en kraftig ökning av polisanmäld barnmisshandel i Sverige. Enligt Brottsförebyggande rådet beror ökningen främst på ökning i anmälningsbenägenhet. År 2008 anmäldes 1900 misshandelsbrott mot barn i åldern 0–6 år och 8600 misshandelsbrott mot barn i åldern 7–14 år.[7]
Internationellt
 |
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2017-06) |
Skakvåld
Skakvåld innebär att en person skakar ett barn så att barnets huvud kastas fram och tillbaka.[3] Neurokirurgen Guthkelch lade 1971 fram en hypotes om att miss handel kan ge upphov till subduralblödning utan att det finns några synliga yttre skallskador.[3] Sambandet mellan skakvåld, subduralblödning och ögonbottenblödning beskrevs år 1972 och kallades då the Whiplash shaken infant syndrome.[3] Skadorna ansågs uppkomma då barnets huvud genom skakning utsattes för accelerationdeceleration och rotationskrafter. Teorin ifrågasattes vid flera fall, bl.a. i en biomekanikstudie från 1987.[3] Slutsatsen i denna studie var att isolerad skakning utan direkt våld, troligen inte ger tillräcklig kraft för att orsaka dessa skador.[3] Benämningen på tillståndet har senare ändrats till Shaken baby syndrome (SBS) och en mängd studier har publicerats om sambandet mellan olika kliniska och röntgenologiska fynd och skador orsakade av skakvåld.[3]
I en systematisk litteraturöversikt från 2016 fann svenska SBU att det fanns begränsat vetenskapligt för att triaden och dess delkomponenter kunde förekomma vid skakvåld.[3] Rapporten fann även otillräckligt vetenskapligt underlag för att bedöma träffsäkerheten av triaden för att identifiera skakvåld,[3] och att det förekommit cirkelresonemang vid kopplingen mellan skakvåld och triaden.[3]
Externa länkar
- BRIS (Barnens rätt i samhället), officiell webbplats
- Barnaga land för land (eng)
Referenser
- Fotnoter
- ^ Brå Apropå Nr 1 2004
- ^ Rädda Barnen 2008
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Skakvåld – Triadens roll vid medicinsk utredning av misstänkt skakvåld”. www.sbu.se. http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/skakvald--triadens-roll-vid-medicinsk-utredning-av-misstankt-skakvald/. Läst 8 juni 2017.
- ^ 6 kap. 1 § Föräldrabalken (1949:381)
- ^ BRÅ-rapport 2000:15 s. 7-9
- ^ Hindberg 2001
- ^ ”Misshandel mot barn”. Brå. 28 februari 2010. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100813061416/http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=27&module_instance=2.
- Litteratur
- Nilsson, Lotta (2000). "Brå-rapport 2000:15 Barnmisshandel - En kartläggning av polisanmäld misshandel av små barn" (svenska) (PDF). Brå. ISBN 91-38-31712-5
- ”Nya rutiner har lett till fler upptäckta fall”. Apropå 1/2004. Brå. 12 maj 2004. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2010. http://web.archive.org/web/20100823170729/http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=61&module_instance=12.
- Hindberg, Barbro. (2001). "Ending Corporal Punishment - Swedish Experience of Efforts to Prevent All Forms of Violence Against Children - And the Results". Regeringskansliet, Ministry of Health and Social Affairs and Ministry of Foreign Affairs, Sweden.
- Rädda Barnen. (2008). "Totalförbjud aga i alla länder!"
- Child Welfare Information Gateway. (2007). "Definitions of Child Abuse and Neglect".
- UNICEF 2008. "Convention on the Rights of the Child - Frequently asked questions"
- Brå. (2008). "Misshandel mot barn".
Se även
| ||||||||||||||||||||