Våld i nära relationer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Våld i nära relationer (även kallat våld i hemmet eller hemmavåld) är psykiskt, fysiskt och sexuellt våld inom familjen. Begreppet omfattar alla våldsamma övergrepp som äger rum i privat miljö och mellan människor som har känslomässiga och nära relationer till varandra.[1] Våld i nära relationer drabbar kvinnor, män och barn inom såväl särkönade som samkönade förhållanden.

Begreppet våld i nära relationer omfattar alla övergrepp som är kriminaliserade enligt den straffrättsliga lagstiftningens förbud mot våld mot enskilda personer, exempelvis misshandel, sexuella övergrepp, dråp och mord. I Sverige regleras detta i brottsbalken. Brotten är i de flesta länder kriminaliserade även när de förekommer i privat miljö eller utförs mot barn och kan leda till att åtal väcks. Det finns dock viss internationell variation bland annat i synen på fysisk bestraffning av barn.

Terminologi[redigera | redigera wikitext]

I vardagligt tal används även begrepp som kvinnomisshandel, mäns våld mot kvinnor och partnervåld. Våld i nära relationer (även kallat våld i hemmet eller hemmavåld) är en allmängiltig term som omfattar allt våld i nära relationer oavsett förövarens eller offrets kön. Med misshandel avses både fysisk och psykisk misshandel.

Partnervåld är ett modernt nytt ord som beskriver våld i nära relationer. Begreppet syftar på både män och kvinnor som misshandlar sin partner med fysiskt och/eller psykiskt våld. Det kan vara två som brukat våld mot varandra eller att den ene är förövaren och den andre offret. Partnervåld förekommer i både heterosexuella och homosexuella förhållanden.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Gifta kvinnor var enligt svensk lag omyndiga, med makarna som förmyndare, fram till 1921.[2] Det innebar att de hade ett lagligt ansvar för deras handlingar. Ofta innebar detta att män kunde bestraffas för brott som begåtts av deras makor. Mäns lagliga rätt att disciplinera sin fru, till exempel genom aga, var troligtvis ett resultat av detta faktum. Men hustrumisshandel har ändå i många fall betraktats som ett brott. Straffet för att ertappas med att misshandla en kvinna kunde variera mellan allt från piskrapp till hängning.

I vissa samhällen, bland annat i England och Frankrike, har män som misshandlats av sina fruar hängts ut och hånats. Ett sätt var att bindas och tvingas rida på en åsna baklänges genom byn till allas åskådning. [3]

Lagstiftningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

På medeltiden ingick kvinnofrid i edsöreslagarna, men den gällde främst utom relationer.

Historiskt sett har vissa svenska landskapslagar gett mannen rätt att aga sin hustru. Ertappades kvinnan vid äktenskapsbrott kunde kvinnan också riskera att dödas av mannen enligt flera landskapslagar. [4] I 1734 års lag finns hustruaga ej omnämnd. År 1864 avskaffades husagan för vuxna och därmed var även hustruagan definitivt avskaffad.

Då brottet konstruerades som ett angivelsebrott så var det dock kvinnans ansvar att se till att mannen straffades. Alltså var det få kvinnor som åberopade sin rätt enligt bestämmelsen. [4]

År 1921 Upphävs makens målsmanskap och husbondevälde över hustrun, det vill säga även den gifta kvinnan blir myndig. År 1965 kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet. 1980 erkänner Sverige FN:s konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor. [5]

År 1998 infördes grov fridskränkning och specialfallet grov kvinnofridskränkning som brott i lagstiftningen, för att minska våldet mot kvinnor. Inom socialvården, hälso- och sjukvården samt rättsväsendet har kunskapen om dessa brott ökat under senare år. Genom myndighetssamverkan kan åklagarna med större precision föra dessa åtal till domstol under allmänt åtal. Tidigare var det vanligare att kvinnor som anmält någon närstående för misshandel ångrade sig och drog tillbaka sin anmälan. Detta är alltså inte längre möjligt. Numera kan även utomstående som misstänker att misshandel sker göra anmälan till polis eller socialtjänst. Det finns inga specifika lagar om mansfrid eller mansfridskränkning.

Under 2005 inledde riksåklagaren en undersökning om varför endast fyra av tio polisanmälda fall av grova kvinnofridsbrott leder till åtal och varför det finns geografiska skillnader i lagföring mellan olika åklagarkammare. Under 2004 polisanmäldes 2 068 fall av grov kvinnofridskränkning, av vilka lagföring 807 medan resten avskrevs efter polisens utredningar. Även 2003 utgjorde andelen av åklagare lagförda brott mot lagen om kvinnofrid 39 procent.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Ryssland[redigera | redigera wikitext]

I Ryssland uppskattar man att cirka 600 000 kvinnor är utsatta för våld i hemmet årligen och av dessa dör cirka 14 000 kvinnor.[6]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige dödas i genomsnitt sjutton kvinnor årligen av en man i en nära relation, medan tre till fyra män dödas av en kvinna i en nära relation.[7] Ett antal människor dödas även i homosexuella relationer. Det är rimligt att tänka sig att sådana dödsfall ibland föregåtts av en period av misshandel, även om exakt statistik saknas. Antalet av misshandel dödade kvinnor har minskat sedan 1970-talet men varit relativt konstant sedan tidigt 1990-tal.

Enligt Brottsförebyggande Rådets (BRÅ) undersökningar har misshandeln mot kvinnor som anmälts i Sverige ökat med 34 procent åren 1997-2007.[8]

Kön och våld i nära relationer[redigera | redigera wikitext]

Enligt en sammanställning (meta-analys) av 82 studier om parkonflikter (couple-conflict study) från år 2000[9][10][11][12][13] är kvinnor lika benägna, eller mer benägna, att använda fysiskt våld mot sin man än vice versa. Tittar man närmare på olika typer av partnervåld framträder emellertid vissa könsskillnader. Vid Common Couple Violence, ett begrepp myntat av forskaren Michael P Johnson, är den totala utsattheten jämnt fördelat mellan könen. När det handlar om så kallad Coercive Controlling Violence (som kan jämföras med grov kvinnofridskränkning) är kvinnor mer utsatta.[14] I Kanadas "General Social Survey" från 2004 rapporterade 2.6% av män i misshandelsförhållanden att de utsatts för den här typen av instrumentellt våld, medan siffran för kvinnor var 4.2%.[15]

Sexuell misshandel förekommer med både kvinnor och män som förövare. Den vanligaste formen (32 procent) av polisanmälda våldtäkter är sådana inom nära relationer, men mörkertalet är troligen stort. Vid anmälda våldtäkter inom en parrelation är gärningsmannen i en majoritet av fallen man. Vid anmälda våldtäkter av barn under 15 år inom familjen eller släkten är 87 procent av offren flickor och 96 procent av gärningsmännen män. [16] Men en amerikansk studie från 1996 på över tre miljoner barn, tyder på att i så många som 25% av fallen av sexuell misshandel av barn så har en kvinna varit förövaren. Detta tros dock vara en underrepresentation på grund av underrapportering. [17]

Undersökningar från USA visar att vid mord, oavsett om offret var kvinna eller man, föregicks 70-80 procent av fallen av att den mördade partnern misshandlades fysiskt av förövaren. [18].

Barn[redigera | redigera wikitext]

Barn till misshandlade föräldrar löper en betydande högre risk att själva bli misshandlade. Misshandlade barn löper även högre risk att själva bli misshandlare i vuxen ålder. Enligt studier av partnervåld har barnen vid 50 procent av tillfällena bevittnat övergreppen. Det händer också att barnen blir indragna i misshandeln, antingen därför att den ena partnern tvingar dem att utöva våld mot den andra, eller genom att barnen försöker gå emellan och stoppa våldet.[19]

Slagen Dam[redigera | redigera wikitext]

Studien "Slagen Dam" av professor Eva Lundgren och doktor Jenny Westerstrand[20], behandlar kvinnors upplevelser av manligt våld och är den kanske största i sitt slag i Sverige. Studien är genomförd som en enkätundersökning på tiotusen slumpvis utvalda kvinnor i åldrarna mellan 18 och 64 år. Svarsfrekvensen var 70 procent, vilket kan anses som en hög svarsfrekvens.[21]

Undersökningens resultat visar att 46 procent har utsatts för våld av en man någon gång efter sin femtonårsdag. Detta inkluderar våld som knuffar. Fler än hälften av kvinnorna, 56 procent, uppger att blivit sexuellt trakasserade. Våld och sexuella trakasserier är något som 67 procent har erfarenhet av. Mer än var femte ung kvinna, i åldern 18-24 år, har utsatts för våld under det senaste året. Var tredje kvinna som separerat eller skilt sig från en man rapporterar att hon har utsatts för våld av en tidigare make eller sambo. Mer än var fjärde av dessa kvinnor rapporterar om ett systematiskt våld från mannen. Våldet utövas av män inom alla samhällsklasser och av män med olika etniska bakgrunder. Däremot finns det tydliga riskgrupper; missbruk, psykiska problem, arbetslöshet och kriminalitet är faktorer som mångdubblar risken för våld. De svenska männen står för mer än 80 procent av det pågående våldet i äktenskap och samborelationer. Totalt 15 procent av kvinnorna polisanmälde den senaste våldshändelsen.[22]

Författarna menar att Slagen Dam visar också stora likheter med andra studier av mäns våld mot kvinnor i länder som Finland, Frankrike och Tyskland.[20]

Studien har granskats av Uppsala universitet då den kritiserats för att ha dragit slutsatser som saknar empirisk grund och som motsägs av egen data. Även om Lundgren friades från anklagelsen om vetenskaplig ohederlighet då ingen fabricering av empiriskt underlag kunde påvisas får ändå studien hård kritik. Professor Jörgen Hermansson kommenterar att, "De mest centrala resultaten i Lundgrens rapport Slagen dam har inte stöd i Lundgrens och andra forskares data." [21]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Umeå Universitet - polisutbildningen, 2005. http://web.archive.org/web/20051217045243/http://www.polis.umu.se/utbildning/studieguide/StudiegH05/studieguide41.pdf Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  2. ^ ”Kvinnornas rösträtt en arbetsseger”. Svenska Dagbladet. 28 oktober 2006. http://www.svd.se/kultur/understrecket/kvinnornas-rostratt-en-arbetsseger_365552.svd. Läst 15 april 2014. 
  3. ^ Malcolm J. George (November 1994). ”Riding the Donkey Backwards: Men as the Unacceptable Victims of Marital Violence”. The Journal of Men’s Studies. 
  4. ^ [a b] http://www.jur.lu.se/Internet/Biblioteket/Examensarbeten.nsf/0/88B17FECD368D1ABC12572EB0047E414/$File/exam.pdf?OpenElement (död länk)
  5. ^ Juventas systrar: Viktiga årtal för kvinnor
  6. ^ ”The silent nightmare of domestic violence in Russia”. News Europe. BBC. http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-21474931. Läst 10 september 2013. 
  7. ^ Ekström, Louise (2008). "Rapport: 2008:23. Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007" (svenska) (PDF). Brå. 64. ISBN 978-91-86027-15-5 Läst 2012-03-29.
  8. ^ ”Misshandel mot kvinnor”. Brå. 2010. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2010. http://web.archive.org/web/20100813061451/http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=7&module_instance=2. 
  9. ^ Archer, J., Sex Differences in Aggression Between Heterosexual Partners: [A Meta-Analytic Review]. Psychological Bulletin, 2000. 126(5), 651-680.
  10. ^ O'Leary, K.D., Are Women Really More Aggressive Than Men in Intimate Relationships? [Comment on Archer (2000)]. Psychological Bulletin, 2000. 126(5): p. 685-689.
  11. ^ Johnson, M.P., Domestic Violence: It’s Not About Gender—Or Is It? Journal of Marriage and Family, 2005. 67, 1126–1130.
  12. ^ Hanson Frieze, I., Violence in Close Relationships Development of a Research Area [Comment on Archer (2000)]. Psychological Bulletin, 2000. 126(5), 681-684.
  13. ^ Jacquelyn W~ White, et al., Intimate Partner Aggression What Have We Learned? [Comment on Archer (2000)]. Psychological Bulletin, 2000. 126(5), 690-696.
  14. ^ [1].
  15. ^ http://www5.statcan.gc.ca/access_acces/alternative_alternatif.action?loc=http://www.statcan.gc.ca/pub/89f0115x/89f0115x2004001-eng.pdf&l=eng&teng=The+General+Social+Survey%3A+An+Overview%2C+2004&tfra=Enqu%C3%AAte+sociale+g%C3%A9n%C3%A9rale+%3A+l%27aper%C3%A7u%2C+2004
  16. ^ BRÅ: 2005:7. Våldtäkt – En kartläggning av polisanmälda våldtäkter
  17. ^ Boroughs, Deborah. ”Female sexual abusers of children”. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0190740904000349. 
  18. ^ National Institute of Justice Journal (Issue No. 250): Assessing Risk Factors for Intimate Partner Homicide, Jacquelyn C. Campbell m.fl.
  19. ^ Staffan Janson: Är barnen fortfarande osynliga vid familjevåld? (Läkartidningen)
  20. ^ [a b] Eva Lundgren och Jenny Westerstrand: Slagen dam (samgenus.uu.se)
  21. ^ [a b] http://www.svt.se/2.22620/1.505298/genusforskaren_eva_lundgren_frias
  22. ^ Slagen dam: Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning (brottsoffermyndigheten.se)

Se även[redigera | redigera wikitext]