Benfiskar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Benfiskar
Gul abborre
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
(orankad) Fiskar
Pisces
Klass Benfiskar
Osteichthyes
Vetenskapligt namn
§ Osteichthyes
Underklasser
Hitta fler artiklar om djur med

Klassen benfiskar, Osteichthyes, är systergrupp till broskfiskarna bland nulevande fiskar. De utmärks av ett starkt förbenat skelett, och förekomsten av broskben, alltså ben som först formas av brosk, och fyra par gälar täckta av gällock. Fjällen är vanligen skivformad men kan ibland vara taggliknande eller stora plattor, sk. plåtar[1]. Cirka 95 % av alla fiskar är benfiskar och i de flesta fall de som man i folkmun brukar förknippa med fiskar.

Matspjälkningsorganen[redigera | redigera wikitext]

Matspjälkningsorganen varierar otroligt mycket mellan arterna. Men det flesta har en dålig tunga och bra tänder. Sen har det fiskätande fiskarna har långa magsäckar med korta tarmar. Växtätarna däremot har små säckliknande magsäckar och långa tarmar.[2]

Blodet och omloppet inklusive hjärtat[redigera | redigera wikitext]

Benfiskarnas blodkärlsystem liknar hajens väldigt mycket. Fiskarna har fyra gälartärer nr III IV V och VI en till varje gäl. Hjärtat är S-format och det har ingen klaff utan en klafflös del av ventralaortan. Hjärtat är alltså inte en utpumpningsstation utan mer en tryckutjämnare. [2]

Rörelseapparat[redigera | redigera wikitext]

De flesta benfiskar rör sig på samma sätt som hajarna, genom rytmiska kontrationer av den segmentalt arrangerade axial muskualturen. Benfiskarnas muskler och ryggrad har därför samma uppbyggnad som broskfiskarna. Men den skillnad som finns mellan grupperna är muskulatur finns i kraniet. Fenmuskelaturen är därför mer differentierad hos en benfisk än hos en haj. [2]

Andningsorgan[redigera | redigera wikitext]

Benfiskarnas gälar och gälregion skiljer sig från hajarnas genom att de saknar spruthål och gälspeta. De har fyra par fungerande gälar som är uppbyggda gälfilament och gällameller. Precis som hajarna skapar benfiskar ett kontinuerligt vattenflöde över gälarna genom en kombinerad pump och sugmekanism.[2]

Synchiropus picturatus.jpg

Sinnen och nervsystem[redigera | redigera wikitext]

Nervsystemet för benfiskar överrensstämmer väl med det vi såg hos hajarna. Benfiskarnas hjärna är kortare och på vissa ställen bredare än brosfiskarnas hjärna. Hos benfiskarna är mitthjärnan den dominernade hjärnavdelningen. Normalt registerar benfiskars inneröra ljud genom att ljudvågorna med relativt lätthet fortplantar sig rakt igenom fiskens huvud. Elektriska organ finns gos en mängd fiskgrupper. Dessa organ byggs upp av en seriekopplade eletrocyter vilka hålls samman av en bindvävsskida. De elektrisksa organen ligger i regel i fiskens bakkropp.[2]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Benfiskarnas fortplantningsorgan sitter och hänger ner från bukhålans tak. Under parningstiden så upptar könsorganen större delen av bukhålans volym medan när lektiden är över så är den knappt märkbar. Hos en hona kan äggstockarna ta upp 70% av kroppsvikten. Det hanliga könsorganet är lika hajens och spermaproduktionens sker genom en s.k spermatogenes. Intressant är dock att 14 av familjerna finns arter som är hemafroditer, alltså börjar som hane och blir sedan hona.[2]

Ostracion immaculatus.jpg

Utsöndringsorgan[redigera | redigera wikitext]

Benfiskarna har två långa njurar som hos många av arterna går njurarna ihop med stjärtregionen och bildar en oprarig stjärtnjure. Det har också en urinblåsa strax före utmyningen av urinet. Men det viktigaste utsöndringsorganet är gälarna så det gör av med armoniaken i fiskarnas kroppar. Avföringen från benfiskar består av 90% armoniak. Njurarna har olika funktion beronde på var fiskarna lever. Sötvattensfiskars njurar är att ta bort vatten. Saltvattensfiskarnas njurar är till för att behålla vattnet.[2]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenskt fiskelexikon, 1956
  2. ^ [a b c d e f g] Silverin, B & Silverin, B. (2002). Zoologisk morfologi. Studentlitteratur AB