Bländare

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Bländarvärde markerat med en vit prick, här vid bländare 11
Bländarvärde markerat med en vit prick, här vid bländare 11
Bländaren i objektivet
Bländaren i objektivet

Bländaren i en kamera är en anordning som reglerar mängden ljus som släpps in i kamerahuset. Det finns olika typer av bländare men irisbländare är den vanligaste. Bländaren och slutartiden samarbetar för att exponera filmen, eller annat ljuskänsligt föremål, med rätt mängd ljus.

Innehåll

[redigera] Bländartal

Bländartalet brukar anges med exempelvis 1:2,8 vilket innebär att diametern för den största bländaröppningen på det objektivet är objektivets brännvidd dividerad med 2,8.[1] Observera att stor bländare alltså innebär en låg siffra på bländarinställningen och tvärtom.

zoomobjektiv så kan angivelsen bli 1:4–5,6 vilket innebär att den största bländaröppningen är 4 då kortaste brännvidden används. Ljusstarka fasta objektiv brukar gå ner till f/1,8 eller f/1,4 medan zoomobjektiv räknas som ljusstarka när de har en konstant bländaröppning på f/2,8. Ett ljusstarkt objektiv blir större i konstruktionen och också dyrare. Att göra ett ljusstarkt teleobjektiv är betydligt dyrare och mera avancerat än att göra ett ljusstarkt normalobjektiv (50 mm för film- eller sensorformat 24x36 mm). Som exempel kostar ett 50 mm f/1,8 ungefär en tusenlapp, medan ett 200 mm f/1,8 kostar runt 30 000 kr. Moderna digitalkameror i fickformat konstrueras ofta med ljusstyrkan 2,8 vilket gör att kameran inte blir så stor.

Man brukar ange hur ljusstarkt ett objektiv är genom att ange just bländartalet och generellt är att ju ljusstarkare ett objektiv är desto mer kostar det. Ljusstarka teleobjektiv är vanligt förekommande inom exempelvis sport-, natur- och modefotografering. Det som märks med ett ljusstarkt objektiv är just att man ser det man skall fotografera lite bättre och ljusare, men framför allt så kan man välja kortare slutartider och därmed ökar också möjligheten att fånga ett ögonblick inom exempelvis sportsammanhang utan att behöva använda blixt. Ett lägre bländartal ger även ett kortare skärpedjup och därmed kan man få förgrund och bakgrund att bli suddigt vilket hjälper till att framhäva motivet vid till exempel mode- och porträttfotografering.

[redigera] Bländarangivelse

För varje hela steg på bländarskalan så halveras eller fördubblas ljusinsläppet genom objektivet, vilket innebär att slutartiden måste fördubblas eller halveras för att få en korrekt exponering. Moderna objektiv är graderade med angivelser som utgår från värdet 1 och använder sig av faktorn √2, det vill säga att varje helt steg på bländaren ökar eller minskar med faktorn √2. Detta ger standarvärden för angivelse enligt detta: f/1, f/1,4, f/2, f/2,8, f/4,0, f/5,6, f/8, f/11, f/16, f/22, f/32, f/45, f/64, f/90, f/128, osv.

1·√2 = 1,4, 1,4·√2 = 2, 2·√2 = 2,8 och så vidare.

Obsevera att alla angivelser är avrundade. Notera även att snedstrecket i angivelsen i det här fallet betyder en division, vilket betyder att objektivets brännvidd ska divideras med bländarangivelsen för att få fram diametern i millimeter på den bländaröppning som ljuset ska passera innan det träffar filmen.[1] Exempel: f/16 innebär att om bländaren är inställd på bländare 16 och objektivet har brännvidden 80 mm så är bländaröppningen 5 mm i diameter (80 mm/16).

[redigera] Skärpedjup

f/32, större skärpedjup.
f/32, större skärpedjup.
f/5, mindre skärpedjup.
f/5, mindre skärpedjup.

Bländaren fungerar inte enbart som ett reglage för hur mycket ljus som släpps igenom. Ju mindre bländaröppning, desto större skärpedjup får man också. Med skärpedjup menas inom hur stort avståndsintervall som motiv blir skarpa på fotografiet. Ofta finns det en skärpedjupsskala på objektivet (se första bilden ovan) som gör det lätt att bedöma inom vilka avståndsgränser motiven blir skarpa. Skärpedjupet blir kortare ju närmare objektivets närgräns man kommer. Närgränsen är det kortaste avstånd som objektivet kan fokusera. I mer extrema makrolägen kan skärpedjupet vara så kort som delar av en millimeter.

En annan sak som påverkar skärpedjupet är typen av objektiv. Teleobjektiv har ett kortare visuellt skärpedjup och vidvinkelobjektiv ett betydligt längre.[2] För att göra det möjligt att välja ett högt bländartal krävs en fotoblixt, stativ, kraftigt solljus eller hög ljuskänslighet. Dagens bildstabiliseringsobjektiv gör att man inte behöver lika snabb slutartid för samma bländare. Tumregeln är att har du ett 200 mm objektiv bör du inte använda slutartider längre än 1/200 s för att få en skarp bild, men med dagens bildstabilisering kan man gå upp till 1/50 s, och i vissa fall även längre.

[redigera] Kontrast

Valet av bländare påverkar också bildens kontrast. Med största bländaröppning blir bilden inte särskilt skarp. Detaljer saknar skärpa och bilden upplevs som diffus. Orsaken är att vid den största bländaröppningen går ljuset in genom en stor del av optikens yta. Ofullständigheter i objektivkonstruktionen, inre reflektioner med mera gör att bilden blir mjuktecknad. Men inte heller med minsta bländaröppningen blir detaljer i bilden skarpt återgivna. Även om skärpedjupet är det maximala, är bildens kvalitet inte så bra som objektivet kan prestera på andra bländaröppningar. Vid små bländaröppningar används visserligen bara centrala strålar i objektivet och objektivfelen minimeras därvid. Men samtidigt ökar överstrålningen och detaljer återges inte klart.

[redigera] Bildkomposition

En del i valet av bländare är i själva bildkompositionen, och då i själva tanken bakom vad det färdiga fotografiet skall föreställa. Om vi tar exemplet med en folksamling och att det är en person som skall framhävas. I det sammanhanget så skall en så stor bländaröppning (lågt bländartal) som möjligt användas för att sätta alla andra människor i oskärpa och på det viset fokusera på personen ifråga. Det samma gäller vid modefotografering, där modellen alltid är i fokus. Valet faller ofta på ett teleobjektiv som är ljusstarkt – dels för att slippa använda blixt, dels för att minska skärpedjupet så mycket som möjligt. Nackdelen är att fotografen måste befinna sig längre från modellen, vilket gör att kommunikationen försvåras.

[redigera] Kuriosa

Tre olika bländarstorlekar.
Tre olika bländarstorlekar.

Ett bländartal på 1,0 innebär att optiken i praktiken inte har några ljusförluster.

Det mest kända av dessa extrema objektiv är Leica Noctilux f/1.0 från 1976.

Det går med speciella objektivkonstruktioner och glaskvaliteter att konstruera objektiv som har bländartal under 1,0. Det allra ljuskänsligaste på den allmänna marknaden som har byggts är Kowas 62mm f/0.75 och Rodenstock 42mm f/0.75.

[redigera] Noter och hänvisningar

  1. ^ [a b] Dock ger materialet i objektivets linser alltid vissa ljusförluster, vilka måste kompenseras med att göra den fysiska bländaröppningen större än den teoretiska.
  2. ^ Strikt betraktat har skärpedjupet vid en viss bländare enbart att göra med objektivets brännvidd. Det är negativets storlek i förhållande till brännvidden som sedan avgör om objektivet skall betraktas som ett vidvinkelobjektiv, normal- eller teleobjektiv.

[redigera] Se även

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Bl%C3%A4ndare
Personliga verktyg