Fotografi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Principen för en hålkamera eller camera obscura. Ljus som reflekteras från ett objekt passerar ett hål och bildar en uppochnervänd bild.
Subtraktiv färgblandning är en grundläggande teknik för att få till färgfotografier.

Ett fotografi (även kallat foto) är en tvådimensionell avbildning av verkligheten som skapats genom att ljus fångats på ett ljuskänsligt medium (fotografisk film eller via en bildsensor) i en kamera, antingen mekaniskt, kemiskt eller elektroniskt. Ordet fotografi kommer från grekiskans φως phos, ljus, och γράφω graphō, skriva, rita, av grekiska grạphhein - skriva, rita[1], det vill säga att måla, skriva eller rita med ljus. En fotografisk avbildning kan beroende på vilket ljuskänsligt medium som används bli svartvit eller i färg. Själva bilden som avtecknar sig på det är som regel alltid i färg. Fotografiet är också grunden för filmkonsten.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ett av världens äldsta bevarade fotografier, taget 1826 eller 1827. Bilden, kallad Utsikt från fönstret i Le Gras, visar utsikten från Nicéphore Niépces fönster i Saint-Loupe-de-Varennes.
Huvudartikel: Fotografins historia

Fotografiets historia börjar redan på 1000-talet e.Kr. när principen för camera obscura (mörkt rum) och ritkameror typ camera lucida beskrivs som olika metoder för att ersätta handens verk med självtecknande ritpapper. Själva tekniken utvecklades dock inte förrän på 1500-talet. Med optikens framsteg kunde efterhand allt ljusstarkare bilder projiceras. Det återstående problemet var att göra bilden varaktig.

De äldsta bevarade fotografierna är tagna omkring 1826 av Joseph Nicéphore Niépce och var resultatet av många års experiment. Niépce började i likhet med flera andra personer framställa icke varaktiga bilder redan på 1780-talet och 1790-talet. Daguerreotypin, som bygger på Niépces och den senare kompanjonens Daguerre arbeten, var det första systemet som användes i någon större skala. Under 1800-talet skedde sedan många stora tekniska landvinningar, bland annat möjligheten att göra flera kopior från samma plåt, George Eastman och hans företag Kodaks kameror för allmänheten och stereofotografiet (som bland annat används i 3D-bilder idag).

1900-talets största innovationer var nog småbildskameran och 35 mm-filmen med beteckningen 135, samt den digitala fotografin. I dag kan vi indela kamerorna i följande klasser: småbildskameror (som tenderar att bli digitala), mellanformatskameror och storformatskameror. Andra klasser såsom lådkameran och bälgkameran är kraftigt marginaliserade eller har gått till fotohistorien.

Redan tidigt i fotografihistorien utvecklades tekniker för att manipulera fotografier, både direkt framför kameran (som i fallet med Cottingleyälvorna, 1917-1920, som lurade Sir Arthur Conan Doyle), eller med dubbelexponering, eller under framkallningen. I diktaturer har det till exempel blivit vanligt att redigera bort obekväma människor från i övrigt godkända fotografier.

Några fotografier kan sägas ha förändrat världshistorien, bland annat bilder på vietnameser på väg att avrättas under Vietnamkriget.

Fotomaterialets utveckling[redigera | redigera wikitext]

  • 1725 Johan Heinrich Schulze upptäcker att silversalter är ljuskänsliga och ändrar färg.
  • Karl Wilhelm Scheele demonstrerar att silversalter är ljuskänsliga och ändrar färg.
  • Thomas Wedgwood (1771–1805) gjorde bilder utan kamera med silversalter.
  • 1826 Asfaltfotografi, Nicéphore Niépce. Innan dess gjordes asfaltfotoreproduktioner utan kamera.
  • 1839–1860 Daguerreotypi LJM Daguerre (F), ett silverplåt görs ljuskänslig med jodånga, exponeras i kameran och framkallas med kvicksilverånga.
  • 1840–1855 Calotypi, H F Talbot (GB), svart/vita negativ; bildskikt utan bindemedel.
  • 1848–1885 Albuminplåt, C-F-A. Niépce de St. Victor (F), s/v negativ; kopparplåt eller från 1851 glasplåt med albumin och silver.
  • 1850–1910 Albuminpapper, L-D Blanquart-Évrard (F), s/v positiv; papper med albumin och silver.
  • 1851–1890 Våt kollodiumplåt, FS Archer (GB), s/v negativ; glasplåt med kollodium och silver.
  • 1852–1890 Ambrotypi, FS Archer (GB) / J A Cutting (USA), s/v negativ/positiv; glasplåt med kollodium och silver; den negativa bilden framträder som positiv med mörk bakgrund.
  • 1852–1930 Ferrotypi, A-A Martin (F), s/v positiv metall med kollodium och silver.
  • 1853–1865 Pannotypi, Wulff & Co. (F), s/v positiv; vaxduk med kollodium och silver.
  • 1861 Första färgbilden, JC Maxwell (GB), färgpositiv; tre svart/vita negativ exponerade genom R-, G- och B-filter. Tre positiva färgseparationer färgas i färgbad och monteras så att alla tre bilder registreras med varandra.
  • 1864–1930 Koltryck, JW Swan (GB), s/v positiv papper med gelatin och pigment.
  • 1873 Silver-bromid/klorid/klorid-bromid-papper, LR Maddox (GB) P. Mawdsley (GB), s/v positiv; papper med gelatin/silver-emulsion.
  • 1882–1950 Silverklorid-gelatinpapper/Aristotypi/Aristopapper*, W De W Abney (GB), s/v positiv; papper med gelatin/silver-emulsion.
  • 1873–1930 Platinatryck, W Willis (GB), s/v positiv; bildskikt utan bindemedel.
  • 1880–1930 Crystoleum, färgpositiv; från baksidan kolorerad s/v bildskikt uppklistrad på glas.
  • 1880–1975 Silverbromid-gelatinplåt, LR Maddox (GB) / CH Bennet (GB), s/v negativ; glasplåt med gelatin/silver-emulsion. Med denna process erhölls en mycket ljuskänslig emulsion.
  • 1888–1910 Celloidin-papper, Aristotypi/Aristopapper*, G.W. Simpson (GB), s/v positiv; papper med kollodium och silver.
  • 1889–1969 Cellulosanitrat-negativ; s/v negativ, film av cellulosanitrat bas med gelatin/silver-emulsion, lättantändlig, under vissa omständigheter starkt självdestruerande och självantändlig.
  • 1895–1930 Colour-Screen, färg; s/v gelatin/silver-emulsion integrerad med flerfärgsfilter s.k. colour screen ex. på processer;
  • 1895 Linjerasterprocessen för färgfotografi, John Joly (Irland)
  • 1891 Lippmanplåt. Direktfärg i kameran. Gabriel Lippmann fick Nobelpriset i fysik (1908) för den första färgfototekniken
  • 1903 Autochromemetoden, Auguste och Louis Lumière (F), en färgfotoprocess, som introducerades 1907 och dominerade färgmarknaden till 1930-talet.
  • 1916 Agfa Colour, Agfa (D).
  • 1935 Dufaycolour, L.Dufay.
  • 1912– Tripack, R.Fischer (D), färg; patentering av process med tre emulsionslager, ett för varje RGB-grundfärg samt ett gulfilter för att reducera blåkänsligheten hos de röda och gröna skikten, bildinformationen bestod av färgbildande ämnen.
  • 1920-talet acetatfilm, s/v & färg negativ; film med gelatin/silver-emulsion respektive färgämnen, benämnd safety film så som varande mindre lättantändligt alternativ till cellulosa-nitratfilmen, tri-acetat är idag den vanligast förekommande filmbasen men polyester ersätter den mer och mer.
  • 1935 Kodachrome diafilm.
  • 1936 Agfacolor diafilm.
  • 1960-talet polyesterfilm, s/v & färg negativ; film med gelatin/silver-emulsion respektive färgämnen.
  • 1960-talet PE-papper, RC-papper; plastpapper, s/v & färg påsiktsbilder polyetenbelagd fiberbas med gelatin/silver-emulsion respektive färgämnen; plastpapper benämns vanligen PE-papper i Europa, efter förkortningen av polyeten och RC-papper i Nordamerika efter förkortningen av resin coated.

Fotografiets användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Eadweard Muybridge använde tidigt kameran för att studera kroppar i rörelse.

Fotograferingen fick många intressenter redan från början. Forskare har använt fotografier för att bevara och studera rörelser, ända sedan Eadweard Muybridges studier av människor och djurs rörelsemönster redan 1887. Konstnärer har visat ett lika stort intresse, men inte bara av att utforska det mekaniska sättet att representera verkligheten utan även av mer impressionistiska möjligheter. Militären, polisen och olika säkerhetssystem använder fotografier för övervakning, identifiering, bevisföring och dataförvaring. Privat används fotografier för att bevara minnen och för underhållning i till exempel porträtt, fotoalbum och skolkataloger.

En ny användning av fotografi är webbkameror som bevakar väder, händelserika platser, etc. För den allmänna säkerheten används på utsatta trafikleder och på andra trafikerade platser digitala trafiksäkerhetskameror och övervakningskameror.

Införskaffning av bilder för att illustrera egna verk är sedan internets framväxt inget stort problem, inte minst därför att många amatörer lägger ut sina egna fotoalbum på nätet. Dock har det lett till att det har blivit en svår fråga med upphovsrätten.

Möjligheterna att scanna foton, negativ och diabilder medför att traditionella foton digitaliseras.

Fotografier för kommersiellt bruk[redigera | redigera wikitext]

Pressfotografer vid en golfturnering

Fotografier kan bland annat ha följande olika typer av kommersiellt bruk:

Marknaden för fotografier visar på sanningshalten i ordspråket att "en bild säger mer än tusen ord". Tidningar, tidskrifter, webbyråer, reklambyråer och andra företag betalar för bilder. Det finns även bildbyråer som säljer arkivbilder för användning i till exempel tidningar. En av de mest kända bildbyråerna är Magnum som verkat ända sedan 1947.

Fotografier som konstform[redigera | redigera wikitext]

Manuell inställning av slutartid och exponeringstid kan skapa ovanliga resultat.
Alfred Stieglitzs klassiska bild The Steerage har en unik estetik för svartvita foton.

Under 1900-talet blev både konst- och dokumentärfotograferingen accepterade inom västvärldens konstvärld. Bland de största förespråkarna för detta var Alfred Stieglitz, Edward Steichen, John Szarkowski och Edward Weston.

De första konstfotograferna, till exempel den tyske porträttören Nicola Perscheid och den tysk-svenske fotografen Henry B. Goodwin, försökte imitera olika målartekniker. Denna rörelse kallas piktorialism och använde ofta mjukt fokus för att skapa en drömsk, "romantisk" känsla. En motrörelse kom från bland andra Ansel Adams, som var en av grundarna av f/64-gruppen som förespråkade skarpa bilder som inte imiterade andra konstformer.

Fotografiets estetik diskuteras fortfarande, framför allt inom konstvärlden. Många konstnärer menar att fotografering är en mekanisk reproduktion av en bild och att det möjligen inte passar in i definitionen av konst. Ifall fotografier är konst, då måste man definiera vad som gör det vackert för åskådaren.

En definition av konstnärligt fotografi återfinns i Casell's Cyclopedia of Photography av Bernard E James:

"A frequently used but somewhat vague term. The idea underlying it is that the producer of a given picture has aimed at something more than a merely realistic rendering of the subject, and has attempted to convey a personal impression"
— Jones, Bernard E. Cassell's cyclopaedia of photography. New York: Arno, 1973. ISBN 0-405-04922-6

Fotografiska processer och material[redigera | redigera wikitext]

En svartvit bild från Chicago Union Station (1943).
Tidigt färgfotografi av Prokudin-Gorsky (1915).

Svartvit fotografi[redigera | redigera wikitext]

De första decenniernas fotografier var svartvita, det vill säga i gråskala, eftersom tidig film inte kunde återge färger. Även efter att färgfilm blev tillgänglig fortsatte svartvita fotografier att dominera marknaden, bland annat för att det var billigare och krävde mindre utrustning. Svartvit film var också lättare att framkalla eftersom det var färre steg i processen. Under senare delen av 1900-talet har dock färgfilmen tagit över marknaden.

Vissa digitala fullfärgsfoton bearbetas genom olika tekniker för att skapa svartvita fotografier, men det finns även speciella kameror för svartvita fotografier. Vanligtvis används särskild film när man ska ta svartvita fotografier.

Många svartvita fotografier använde inte svart som kontrastfärg till vitt, utan sepia, en brunaktig färg.

Färgfotografi[redigera | redigera wikitext]

Detta anses vara världens första färgfoto, taget 1861 av James Clerk Maxwell.

Tekniken med färgfotografering utvecklades i mitten av 1800-talet. Tidiga experiment hade problem med att fixera bilderna och att förhindra färgerna från att blekna. Det första permanenta färgfotografiet togs 1861 av fysikern James Clerk Maxwell.

En av de tidiga metoderna för att ta färgfoton var att använda tre kameror. Varje kamera hade ett färgfilter framför objektivet, vilket gav de tre grundläggande kanalerna för att återskapa en färgbild i mörkrum eller framkallningslabbet. Den ryske fotografen Sergej Prokudin-Gorskij utvecklade en annan teknik med tre färgplåtar som togs i snabb följd.

Det dröjde till det tidiga 1900-talet innan färgfilmen kunde ta upp mer än mycket begränsade färger. Det var tack vare fotokemister såsom Hermann Wilhelm Vogel som emulsion med tillräcklig känslighet för grönt och rött ljus blev tillgängligt.

Olika färgfilmer utvecklades från 1907 av bröderna Lumière som byggde på autochromemetoden och principen additiv färgblandning. I mitten av 1930-talet kom olika filmföretag såsom tyska Agfa och amerikanska Kodak med nya lösningar som gav finare korn och snabbare exponeringstider. Dessa byggde på subtraktiv färgblandning. Agfas Agfacolor Neu (1936) hade färgen integrerad i emulsionslagren, vilket gjorde den mycket lättare att framkalla. De flesta moderna filmer (utom Kodachrome) är baserade på denna teknik. 1963 introducerade Polaroid de första färgfilmerna som framkallades på ett par sekunder inuti kameran.

Färgfoton kan skapa bilder som antingen är positiva (det vill säga har samma färger som verkligheten) på genomskinlig film för att användas i diaprojektor eller som negativ (som har omvänt färgförhållande) för att användas för att skapa positiva förstoringar på särskilt fotopapper. Den senare formen är den allra vanligaste för framkallning av färgfilm.

Digitalt fotografi[redigera | redigera wikitext]

Fotografier är lätta att manipulera med digitala bildbehandlingsprogram.

Filmbaserad fotografering har varit svår för fotografer som arbetat långt ifrån fotolabb, framför allt efter att televisionen pressat nyhetsfotografer att leverera foton allt snabbare. Därför har nyhetsfotografer tidigare haft med sig egna framkallningslabb och olika sätt att konvertera foton för att överföra dem via telefonnätet. 1981 presenterade dock företaget Sony en kamera utan film, Sony Mavica, med en CCD (Charge-Coupled Decive), som dock visade bilderna på en TV och inte var helt digital även om den sparade bilderna på en disk. 1990 kom Kodaks DCS 100, den första kommersiellt tillgängliga digitalkameran.

Den största skillnaden mellan digital fotografering jämfört med filmbaserad fotografering är att analog fotografering är svårare att manipulera eftersom det involverar film, optik och fotopapper, medan det är ganska lätt att manipulera digitala bilder, vilket gör det lättare för amatörfotografer att ta bra bilder. Eftersom fotografering delvis är förknippat med sanningen ("Kameran ljuger inte") har digitala bilder orsakat många etiska spörsmål. Många fotojournalister har uttryckt att de inte kommer att kombinera element ur olika foton och påstå att de är verkliga fotografier. Därför har flera domstolar meddelat att de inte accepterar digitala bilder som bevis eftersom de är lätta att förfalska.

Digital fotografering ersätter snabbt filmbaserad fotografering både på den privata och professionella marknaden. I januari 2004 tillkännagav Kodak att man inte längre skulle tillverka kameror som använde fotografisk film. Nikon och Canon har senare gjort likadant.

Andra typer av fotografier[redigera | redigera wikitext]

Det finns även andra typer av fotografier än de ovan nämnda. Några typer kräver mycket speciella kameror och annan kringutrustning, såsom nattfotografi (kräver stativ på grund av förlängd exponeringstid), infraröd fotografering (särskild film och filter framför objektivet), undervattensfotografering (vattentätt kamerahus och vidvinkelobjektiv på grund av vattnets brytningsgrad) och stereofotografi (särskild kamera med dubbla objektiv eller speciell adapter som delar upp bilden i två delar, till exempel för att skapa 3D-effekter).

En tidig bildmanipulering där Vladimir Majakovskijs gifta älskarinna, Lilja Brik suddades ut ur bilden av politiska skäl.

En av de mest utstickande formerna av fotografier är fotomontaget, där flera foton satts ihop eller på andra sätt bearbetats, antingen fysiskt eller genom något bildredigeringsprogram. Sådana montage finns i två huvudtyper: collage och bildmanipuleringar.

Misslyckade fotografier finns i många typer, till exempel foton utan fokus, med fel beskärning, med ett oväntat objekt framför kameran och med objekt som ser annorlunda ut i verkligheten. En extrem typ av misslyckade fotografier som lurat folk att det finns andar är s.k. Kirlianfotografier. Se även orb.

Bildspråk utifrån tekniska aspekter[redigera | redigera wikitext]

Det finns en rad tekniska aspekter som påverkar bildens uttryck och bildspråk utöver bildens mise en scène, dvs iscensättning. Ett antal exempel är följande:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Titel: Prismas främmande ord/sid:181 /Förlag: Norstedts, 2001, / ISBN 91-7227-287-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]