Bollhusmötet

För händelsen under franska revolutionen, se Eden i Bollhuset.

"Bollhuset" 2007; i bakgrunden syns Svettis.

Bollhusmötet arrangerades av studentkåren vid Uppsala universitet den 17 februari 1939, i den då nybyggda Tennishallen kallad "Bollhuset". En majoritet av de närvarande studenterna protesterade mot att Sverige skulle ta emot 10 tyska, judiska akademikerflyktingar från Nazityskland. Dessa ansågs hota studenternas framtida arbetsmarknad.

Planer på att bjuda in tio tyska, judiska specialistläkare

Mötet hade sin bakgrund i vissa uppgifter som cirkulerat i pressen (SvD 28 januari 1939) om att Medicinalstyrelsen, med regeringens goda minne, planerade att bjuda in tio tyska, judiska specialistläkare till landet. Mot detta protesterade delar av läkarkåren, och hänvisade till arbetslöshet bland främst yngre läkare. Delar av den högerextrema opinionen i landet var snabba att utnyttja tillfället och arrangerade ett flertal demonstrationer och opinionsmöten, främst vid universitet och högskolor.

Debatten

Bollhusmötet, som det kallades i Upsala Nya Tidning dagen efter, varade mellan 19.30 och 00.30. Tjugotre talare från studenthåll avlöste varandra i talarstolen (och förutom dessa hölls också ett inledande anförande om "flyktingsituationen i landet" av den speciellt inbjudne chefen för Socialstyrelsens utlänningsbyrå, Kurt Bergström). Sju av dessa talare representerade olika högerextrema organisationer, som det nazistiska SSS och högerextrema SNF. Sju andra representerade föreningar som tvärtom tagit flyktingarnas parti, som Laboremus, Verdandi och olika kristna organisationer. Alla talarna var män med ett undantag: Karin Westman (Berg), senare känd litteraturforskare, som höll en appell för flyktingarnas sak.

Från början hade mötet samlat 1 500 studenter (cirka en tredjedel av stadens samtliga studerande), men när man kommit fram till omröstning fanns bara cirka 900 kvar i salen. Röstsiffrorna utföll med 548 röster för och 349 mot att Studentkåren skulle anta en protest mot den judiska invandringen.

Efterspelet

Den borgerliga studentföreningen Heimdal som grundades 1891 vid Uppsala universitet beslöt vintern 2005/2006 att utreda sin roll i Bollhusmötet. Henrik Lindberg, forskare vid forskningsinstitutet Ratio och föreningsmedlem i Heimdal fick uppdraget av styrelsen att skriva en rapport om föreningens roll i mötet. Han påstår att Heimdal felaktigt pekats ut som antisemitiskt under slutet av 1930-talet. Han framför att det var enskilda styrelsemedlemmar som uttalade sig mot judisk invandring. Ingen utomstående hade fått tillträde till föreningens arkiv inför rapportens presentation den 5 maj 2006.

Den också borgerliga studentföreningen Högerstudenterna vid Stockholms universitet kritiserar föreningen Heimdal i ett pressmeddelande den 14 juni 2006. De kritiserar Heimdals förra ordförande Christopher Lagerqvist, ordförande Kristin Forsberg och medlemmen och rapportförfattaren, fil.dr. Henrik Lindbergs debattinlägg i UNT den 14 maj 2006 Högerstudenternas ordförande Oscar Lagberg och förra ordförande Carl-Johan Swärdenheim anser att de tre "går till attack mot judarna i Stockholm och lite spefullt undrar om inte den utbredda antisemitismen egentligen var Mosaiska Församlingens eget fel."

Författaren Ola Larsmo som har forskat om Bollhusmötet och skrivit boken Djävulssonaten hävdade att Heimdal hade en ledande roll i Bollhusmötet och att föreningen fortsätter att bagatellisera sin egen historia.

Källor

• Sveriges Radio: Bollhusmötet 1939

Litteratur

• Ola Larsmo, Djävulssonaten, 185 sidor, Bonniers, augusti 2007, ISBN 978-91-0-011519-7
• Ola Larsmo, På bägge sidor av vallen, olalarsmo.se

Se även

• Studenternas tennispaviljong