Botulinumtoxin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Botulinumtoxin
Botulinum toxin 3BTA.png
Kemisk formel C6760H10447N1743O2010S32
CAS-nummer 93384-43-1
Faror
Huvudfara
Mycket giftig Mycket giftig
(T+)
NFPA 704

NFPA 704.svg

4
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Botulinumtoxin (eller botulinustoxin) (BLT) är ett toxin som produceras av bakterien Clostridium botulinum och orsakar botulism. BLT räknas som ett av de mest potenta toxin som överhuvudtaget existerar, där dödlig dos uppgår till endast 1 ng/kg intravenöst och 3 ng/kg vid inandning. Detta innebär att det krävs intravenöst 0,00000009 gram eller vid inandning 0,00000027 gram rent toxin för att döda en genomsnittlig människa på 90 kg.

Rent toxin uppges vara sex miljoner gånger giftigare än skallerormsgift. Ett kryddmått av detta nervgift räcker för att döda samtliga Sveriges invånare och drygt 4 kg av ämnet räcker för att döda hela jordens befolkning. Botulinumbakterien förekommer naturligt i jord med mera i naturen. Botulinumförgiftning inträffar främst vid hemmagjord konservering av livsmedel där bakterien tillåts tillväxa under anaeroba förhållanden (syrefri miljö). Vitlök i olja är särskilt riskabelt. Honung kan innehålla sporer av Clostridium botulinum och ska inte ges till barn under ett års ålder.[1]

BLT är ett så kallat AB-toxin, som består av två delar. B-delen ansvarar för att toxinet skall komma in i rätt cell. Det sker genom att den binder specifikt till cellmembranet på det presynaptiska motoriska axonet i kopplingspunkten mellan muskelcell och nervcell. Här transporteras toxinet in i cellen via endocytos, och väl inne i cytosolen börjar A-delen verka. Den hämmar exocytos av vesiklar med neurotransmittorn acetylkolin. Signalöverföringen mellan den efferenta motoriska nerven och muskelcellen är därmed störd, vilket leder till paralys (förlamning). Både den motoriska nerven och muskeln genomgår så småningom atrofi.

Botulinumbakterien Clostridium botulinum är nära besläktad med stelkrampsbakterien Clostridium tetani och tetanustoxinet (eller stelkrampstoxinet), som också är ett AB-toxin, har en identisk A-del som Botulinumtoxinet. Det är alltså bara B-delen, som tar sig in i rätt värd, som skiljer de två toxinerna åt. Tetanustoxinet drabbar dock inhibitoriska nervändar så att signaler till muskler inte avtar vilket leder till kramp.

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Medicin[redigera | redigera wikitext]

Botulinumtoxin används i en mycket försvagad form under namnen Botox, Xeomin, Dysport och Neurobloc för förlamning av till exempel muskler och svettkörtlar. Till exempel icke-kirurgiska skönhetsingrepp framförallt utslätning av rynkor, behandling vid ymnig svettning, hjärnskaderelaterade spasmer, migrän och även mot skelning. Kan även användas för behandling av anal fissur, d.v.s. spricka i ändtarmen.[2] I vissa fall har botulinumtoxin använts för att behandla patienter med tetanus.[3] Ett annat vanligt medicinskt användningsområde är vid behandling av dystoni, det vill säga olika tillstånd med sjukligt ökad muskeltonus.[4]

Krigföring[redigera | redigera wikitext]

Botulinumtoxin räknas även som ett biologiskt vapen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Livsmedelsverket: spädbarn
  2. ^ Maria G, Cassetta E, Gui D, Brisinda G, Bentivoglio AR, Albanese A (1998): A Comparison of Botulinum Toxin and Saline for the Treatment of Chronic Anal Fissure; N Engl J Med 338:217-220
  3. ^ http://biogeekery.wordpress.com/2013/04/08/tetanospasmin-and-tetanus-the-second-deadliest-toxin/
  4. ^ Brin MF, Fahn S, Moskowitz C, Friedman A, Shale HM, Greene PE, Blitzer A, List T, Lange D, Lovelace RE, McMahon D (1987): Localized injections of botulinum toxin for the treatment of focal dystonia and hemifacial spasm; Mov Dis 2(4):237–254Z

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]