Camille Flammarion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Camille Flammarion (1842–1925)
Universum - C. Flammarion, trägravyr, Paris 1888, färgläggning: Heikenwaelder Hugo, Wien 1998. Träsnittet presenterades som ett upphittat medeltida verk bland annat föreställande en platt jord, att Flammarion var upphovsman offentliggjordes först 1974.

Camille Flammarion, född 26 februari 1842 i Montigny-le-Roi, död 3 juni 1925, var en fransk astronom och populärvetenskaplig författare.

Flammarion började 1858 som student vid astronomiska observatoriet i Paris, övertog 1863 redaktionen av tidskriften "Cosmos", och 1865 av den vetenskapliga delen av "Siécle". År 1868 gjorde han flera ballongfärder för att studera fuktighet och luftströmmar i atmosfärens övre lager.

Sin ryktbarhet vann Flammarion genom att på ett entusiastiskt och underhållande sätt popularisera naturvetenskaperna, särskilt astronomin, men hans skrifter har också en tendens till mysticism och uppvisar på flera ställen en spiritistisk världsåskådning.

Med understöd av en privat donation öppnade Flammarion 1887 ett eget observatorium i Juvisy, inte långt från Paris. Han grundade 1882 månadstidskriften "L'Astronomie" och grundade 1887, och var den första presidenten i, Société Astronomique de France.

Flammarionkratern på månen, Flammarionkratern på Mars, samt asteroiden 1021 Flammario är uppkallade efter honom.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Av hans publikationer väckte i synnerhet La pluralité des mondes habilés (1862; Bebodda verldar, 1866; ny upplaga 1906) ett oerhört uppseende och översattes på de flesta språk. Även Les mondes imaginaires et les mondes réels (1864; Fantasiens verldar och verklighetens verldar, 1867) och Dieu dans la nature (1866; Gud i naturen, 1868), Les merveilles célestes (1865; Himlens under, 1870), Astronomie populaire (1880; Populär astronomi, 1895-97), Uranie (1889; två svenska översättningar Urania i flera upplagor 1890), La fin du monde (1893; Världens undergång, 1893), L’inconnu et les problèmes psychiques (1900; Det okända och lifvets psykiska gåtor, 1900) och många andra vann stor spridning. Bland Flammarions arbeten av något mer vetenskaplig karaktär märks Catalogue des étoiles doubles et multiplas (1878) och La planète Mars et ses conditions d’habilabilité (1892). Bland hans senare skrifter märks romanen Stella (1911; svensk översättning 1912) och La mort et son mystère (två band, 1920-21). Flera av hans arbeten utgick i ett 40-50-tal upplagor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]