Carl Gustaf Blom Carlsson

Carl Gustaf Blom Carlsson, född 2 maj 1799 i Stockholm, död där 12 juli 1868, var en svensk arkitekt.

Han var först i snickarlära hos sin far och blev samtidigt elev vid Kungliga Akademien för de fria konsterna, som 1825 kallade honom till lärare i den förberedande byggnadsskolan, 1826 till agré, 1837 till ledamot och 1841 till vice professor i byggnadskonst. 1818 hade han blivit konduktör vid Överintendentsämbetet, där han 1862-64 var intendent.

Blom studerade under en tid, då arkitekturens konst i allmänhet var tillbakasatt, och ägnade sedermera sin talang i huvudsak åt jämförelsevis obetydliga uppgifter. Framför allt var han lycklig i sammansättandet av orgelfasader (till exempel i Lund, Strängnäs, Åbo med flera städer), och efter hans ritningar är åtskilliga kyrkor i Sverige uppförda, däribland Bolmsö kyrka, 1860–1863, Sjösås nya kyrka, 1862–1865, Tjureda kyrka, 1858–1862 och Hägerstads kyrka, 1864–1866.

I Stockholm anställdes han vid Stockholms bro- och hamnbyggnader 1823 och blev arbetschef 1845-1849. 1845-1864 var han vice stadsarkitekt i huvudstaden och står här bakom Blasieholmskajen, Gamla Navigationsskolan vid Mosebacke torg 5 1842-1844, Davidssons paviljonger på Trädgårdsföreningens tomt på Drottninggatan 1839 och senare Hotel Fenix 1845, samt Stora gravkoret och bostället vid Norra begravningsplatsen 1856-1861. Övriga byggnader är Östersunds första läroverk, numera Gamla skolan, 1849, Residenset i Vänersborg 1843, Residenset i Växjö 1844-1848, och ombyggnad av Residenset i Göteborg 1852-55.

Ursprungligen hette han endast Blom, men tillade namnet Carlsson för att skilja sig från arkitekten Gustav Adolf Blom, yngre bror till Fredrik Blom.