Caroline av Danmark

Caroline av Danmark, född 28 oktober 1793 i Köpenhamn, död 31 mars 1881, var arvprinsessa av Danmark. Hon var äldsta dotter till Fredrik VI av Danmark och Maria Sofia Fredrika av Hessen-Kassel. Gift 1 augusti 1829 med arvprins Fredrik Ferdinand av Danmark.

Biografi

Carolines födelse betraktades som en sensation och firades mycket. Efter hennes äldre syskons död blev hon sin fars favorit. Hon var på grund av sitt kön inte tronarvinge, men kallades trots detta ofta för kronprinsessa. Många äktenskap föreslogs, bland annat med en brittisk prins, med Sveriges tronarvinge Kristian August av Augustenburg och med Kristian av Hessen . Gift 1 augusti 1829 av politiska skäl med arvprins Fredrik Ferdinand av Danmark. Hon dog barnlös. Efter vigseln kallades hon inte längre kronprinsessa förrän maken 1848 blev kronprins.

Caroline blev allvarligt bränd, framför allt i ansiktet, vid en eldsvåda 1830 och förblev vanställd livet igenom. Hon anmärkte själv, då hon såg i en spegel som gammal, att hon var så ful att hon var uppriktigt tacksam över att hon över huvud taget hade haft några vänner som kunde stå ut med att se henne. Hon blev utsatt för en liknande olycka år 1858.

Maken blev 1839 kommendant och hon åtföljde honom på hans inspektionsturer genom landet; hon var en skicklig ryttare och paraderade framför trupperna till häst, och från 1831 till närvarade hon vid inspektionen av Århus trupper. Hon grundade ett sinnessjukhus i Århus (1836) och var beskyddare för Vallö stift (1852).

Efter faderns död (1839) visade hon sig sällan vid hovet, där maken senare fick till uppgift att vara eskort åt Louise Rasmussen (grevinnan Danner) . Hon var en stor patriot som brukade säga att det inte fanns någon anledning att resa och lämna Danmark, och hon blev särskilt populär då hon och maken stannade i Köpenhamn under koleran 1853. Hon blev aldrig drottning eftersom maken dog kort före kungen 1863. Hon ägnade resten av livet åt att betala makens skulder.