Kristian VII av Danmark
Kristian VII, da. Christian 7., född 29 januari 1749, död 13 mars 1808, kung av Danmark och Norge från 1766. Son till Fredrik V av Danmark och Louise av Storbritannien.
Valspråk: I kærlighed til fædrelandet skal jeg søge min ære.
Som ung ansågs han talangfull, men var redan tidigt i psykisk obalans och melankolisk. Han presenterades 1767 för den prostituerade Støvlete-Cathrine, som blev hans älskarinna. Han tvingades dock förvisa henne från Danmark redan påföljande år, och begav sig sedan ut på sin "europeiska resa" (maj 1768 - februari 1769).
Från 1770 var han psykiskt sjuk (dementia praecox) och regeringen sköttes 1770-1772 av hans tyske livläkare, Johann Friedrich Struensee, 1772-1784 av Ove Høegh-Guldberg och från 1784 av sonen kronprins Fredrik.
Det påstods att Kristian utsattes för rena tortyrbehandlingen av Struensee; varje morgon fick han starka förslöande pulver, och han lades sedan i iskallt bad. Kristian led av förstörelsemani, och han slog sönder möbler och fönster, och slog även ibland sina hundar blodiga.
Hans älskarinna, Støvlete-Cathrine, återvände till Danmark 1792 och han återupptog då förhållandet med henne; det varade fram till hennes död 1805 och det sägs att hon var den enda kvinna han någonsin älskat.
Gift 1766 med sin kusin Caroline Mathilde av Storbritannien.
Barn:
- Fredrik VI av Danmark, (1768-1839), kung 1808-1839.
- Lovisa Augusta av Danmark, (1771-1843), gift med Fredrik Kristian II av Holstein-Augustenburg (det ansågs allmänt att Struensee var hennes verklige far)
Anfäder [redigera]
| Företrädare: Fredrik V |
Kung av Danmark 1766–1808 |
Efterträdare: Fredrik VI |
| Kung av Norge 1766–1808 |
|
||||||||||||||||||||||||||
