Charles Bradlaugh
| Charles Bradlaugh | |
 | |
| Född | 26 september 1833[1][2][3] Hoxton, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 30 januari 1891[2][3][4] (57 år) London[5] |
| Begravd | Brookwood Cemetery |
| Andra namn | Iconoclast |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Sysselsättning | Politiker[6], politisk aktivist[7] |
| Befattning | |
| Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1880–1881)[8] Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1881–1882)[9][10] Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1882–1884)[11] Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1884–1885)[12][13] Ledamot av Förenade kungarikets 23:e parlament Storbritanniens 23:e parlament, Northampton (1885–1886)[12] Ledamot av Förenade kungarikets 24:e parlament Storbritanniens 24:e parlament, Northampton (1886–1891) | |
| Politiskt parti | |
| Liberal Party | |
| Barn | Alice Bradlaugh (f. 1858) Hypatia Bradlaugh Bonner (f. 1858) |
| Redigera Wikidata | |
Charles Bradlaugh, född den 26 september 1833, död den 30 januari 1891, var en brittisk fritänkare och politiker.
Bradlaugh blev redan i ungdomen fritänkare, och måste därför lämna sitt hem och under stora svårigheter själv försörja sig. Under pseudonymen "Iconoclast", under vilken han länge dolde sin identitet, uppträdde han i 20-årsåldern som talare vid friluftsmöten och bedrev från 1858 radikal propaganda som folktalare runt om i landet. Hans vältalighet och stridbarhet gjorde honom snart till ledare för ett eget parti, som förenade republikanska och ateistiska åsikter. Från 1860 fick Bradlaugh ett organ i veckotidskriften The National Reformer och fortsatte här kampen för sina idéer. Som en följd av sin verksamhet invecklades han oupphörligt i rättegångar, av vilka den mest kända 1877-78 rörde en av honom och mrs Besant, hans medkämpe 1874-85, förlagd skrift angende en begränsning av folkökningen. Processen avgjordes till Bradlaughs förmån, och segern ledde till borttagandet av de sista skrankorna för den brittiska tryckfriheten. År 1880 invaldes Bradlaugh i parlamententet. När han skulle avlägga eden begärde han att få avge en högtidlig förklaring, i likhet med till exempel kväkarna. Detta ledde till en 6-årig förbittrad strid, som utkämpades dels i parlamentet, del inför domstol. Bradlaugh uteslöts fyra gånger ur underhuset men blev varje gång återvald. Striden slutade med Bradlaughs seger. Han satt sedan i parlamentet fram till sin död och blev med tiden en av dess mer populära medlemmar.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Charles Bradlaugh, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Charles Bradlaugh, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Charles Bradlaugh, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, 11865974X7749153-1, läst: 13 augusti 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, api.parliament.uk .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, api.parliament.uk .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.britishnewspaperarchive.co.uk .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.britishnewspaperarchive.co.uk .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.britishnewspaperarchive.co.uk .[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Bradlaugh, Charles i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)