Daniel Heinsius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Daniel Heinsius.

Daniel Heins eller Heinsius, född 30 maj eller 9 juni 1580 i Gent, död 25 februari 1655, var en nederländsk filolog och skald, far till Nicolaas Heinsius den äldre.

Heinsius blev 1605 professor i statskunskap och grekiska språket samt 1613 även professor i historia vid Leidens universitet, där han mycket söktes av svenska studenter. Gustav II Adolf utnämnde honom (1618) till rikshistoriograf och förlänade honom 1619 hovrådsvärdighet.

I striden mellan gomarister och arminianer var Heinsius en av de förras mest nitiska kämpar. Han gjorde sig känd genom sina upplagor av romerska och grekiska författare (Horatius, Terentius, Vergilius, Livius, Ovidius, Aristoteles, Clemens Alexandrinus m. fl.), vann stort skalderykte genom sina Elegiae et sylvae (1603) och skrev även grekiska dikter. Hans Nederduytsche poëmata (1616) har utövat stort inflytande på Opitz och hans skola.

Heinsius samlade poetiska arbeten utkom 1640 under titeln Poëmata auctiora. Heinsius var gift med Jan Rutgersius syster Ermgard.


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Daniel Heinsius.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Heinsius, Daniel, 1904–1926.