De sju haven

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Antikens sju hav.

De sju haven är ett uttryck som ofta omnämns i medeltida europeisk och arabisk litteratur och som även förekom i texter som ärvdes av greker och romare under antiken. Vilka sju hav som uttrycket åsyftar varierar genom historien och ofta avses bara "alla hav" eller världshavet.[1] I ett grekiskt eller romerskt sammanhang avsågs dock sju av följande nio hav:

Uttrycket finns omnämnt i Sumer omkring 2300 f.Kr. i en översättning av en av En Hedu'annas hymner till Inanna.[2]

Om man istället utgår från de tre världshaven (Stilla havet, Atlanten, Indiska Oceanen) finner man naturliga gränszoner för att dela upp dessa i totalt sju hav[3][4]:

Om man ser till ytvattencirkulationerna finner man en naturlig gräns i Stilla havet och Atlanten, ungefär vid ekvatorn. Detta får till följd att man kan dela upp båda dessa hav i två mindre delar.

På grund av Norra ishavets relativt trånga utlopp till Atlanten via Grönlandshavet och till Stilla havet via Berings sund kan detta räknas som ett eget hav.

Gränsen för Södra ishavet går ungefär vid S 55° där det finns en kovergenszon (den så kallade Antartiska kovergensen) som skapar en gräns för vattnet söder om denna från de övriga världshaven.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The Seven Seas”. The New Dictionary of Cultural Literacy. Houghton Mifflin Company. Arkiverad från originalet den 14 mars 2009. http://web.archive.org/web/20090314102443/http://www.bartleby.com/59/15/sevenseas.html. ”Popular expression for all of the world’s oceans.” Okänd parameter year (engelska)
  2. ^ Inanna, Lady of Largest Heart: Poems of the Sumerian High. University of Texas. 2001. ISBN 0-292-75242-3  (engelska)
  3. ^ Vilka är de sju haven?”. Illustrerad Vetenskap (11): sid. 8. 2001. http://illvet.se/fraga-oss/vilka-ar-de-sju-haven. 
  4. ^ ”De sju havens folklore”. Sjöfartsverket. http://www.sjofartsverket.se/SeaTime/templates/STPageFull____10936.aspx. Läst 26 september 2009.