Det ondas problem

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Det ondas problem, Epikuros paradox eller Teodicéproblemet avser frågan varför en allsmäktig, allvetande och allgod Gud tillåter det onda som finns i världen. Om man utgår från vad Gudsbegreppet bör innebära och frågar sig vilka egenskaper som krävs för att något skall vara ett värdigt objekt att dyrka kan ett naturligt svar vara att Gud måste vara något eller någon, som åtminstone är väldigt mäktig med vidsträckta kunskaper och som är moraliskt god. Den kristna guden brukar anses vara allsmäktig, allvetande och allgod.

Men om en sådan Gud existerar är det förvånande varför det onda existerar i världen. Många av de onda ting som finns i världen är sådana att de kan elimineras eller förhindras av någon med begränsad makt. Eftersom människor är medvetna om att detta onda finns så skulle en Gud som åtminstone har så stor kunskap som människor vara medveten om det onda i världen. Slutligen gäller att till och med en måttligt god människa med tillräcklig makt eliminera detta onda. Det onda i världen är inte begränsad till mänsklig ondska utan innefattar även det onda i naturen såsom naturkatastrofer, olyckor och sjukdomar.

Det ondas problem har ansetts utgöra ett bevis för att en allsmäktig, allvetande och allgod gud inte existerar.

Logiskt resonemang[redigera | redigera wikitext]

Det ondas problem kan formuleras på ett mer formellt sätt med hjälp av ett logiskt resonemang:

  1. Om Gud existerar så är Gud allsmäktig, allvetande och allgod.
  2. Om Gud är allsmäktig så kan Gud eliminera all ondska.
  3. Om Gud är allvetande så vet Gud att ondska existerar.
  4. Om Gud är allgod så vill Gud eliminera all ondska.
  5. Ondska existerar.
  6. Alltså existerar inte Gud.

Om man vill undgå slutsatsen att Gud inte existerar, så måste man anta att åtminstone en av de uppställda premisserna är felaktig.

Man kan till exempel släppa #1 och därmed postulera en gud som inte är både allsmäktig, allvetande och allgod. Man kan släppa #2, så att allsmäktighet inte behöver innebära förmåga att eliminera all ondska, eller man kan släppa #5, antingen genom att hävda att ondska faktiskt inte existerar, eller genom att postulera att ondska inte kan definieras som något som antingen existerar eller inte existerar.

Fri vilja[redigera | redigera wikitext]

Det ondas problem kan dock inte analyseras utan att beakta om människan har en fria vilja. Gud förmodas ha skapat människan till sin avbild. Med avbild avses inte antal armar och ben, utan i betydelsen kan tolkas att människorna - som överlägsna djuren - är lik gud genom att människan har en egen ande, egna känslor, och en egen vilja. Det står människan fritt att välja det goda eller det onda. I princip innebär detta att man släpper premiss #4 i förra stycket. Men inget hinder existerar för en god Gud att skapa människan så att hon, även om hon teoretiskt skulle kunna välja det onda, i praktiken faktiskt alltid väljer det goda av fri vilja, så problematiken kvarstår[1][citat från källa efterfrågat]. Detta kan tyckas motsägas av att en fri vilja implicerar möjligheten att även välja det onda. Dock implicerar möjligheten att välja det onda inte att det onda faktiskt väljs av någon. Om Gud hade skapat människan med möjligheten att endast välja det goda, är det inte uppenbart om man kan tala om någon fri vilja. Men om Gud skapat människan god, så väljer människan det goda av fri vilja. Den fria viljan innebär inget tvång att välja det onda, ej heller det goda medan däremot godhet innebär att man av fri vilja väljer det goda trots att man genom den fria viljan har möjlighet att välja det onda. Dock bör det betonas att om individen endast har möjlighet att välja det goda, kan det inte vara tal om en fri vilja. Men tanken om en fri vilja betyder att individen har möjlighet att välja det goda eller det onda, icke endast det goda. Men det är logiskt möjligt att tänka sig att människan kan ha en egenskap sådan att det är möjligt att ibland välja att göra det onda men faktiskt väljer att göra det goda. Den fria viljan bevaras men det onda skulle inte existera[2].

Den fria viljan kan dock inte förklara det onda som naturkatastrofer och dylikt orsakar. Där kvarstår det ondas paradox. En tanke är att Gud valt att vara passiv, för att om han ingrep så att alla såg att han existerar skulle den fria viljan äventyras. Man kan undra varav skulle fri vilja i bemärkelsen valmöjligheter vara något gott? Men Guds vägar är outgrundliga (Rom 11:33).

Det onda som väl finns är av många ansedd som onödigt diger. Resonemanget ondska finns för att man skall uppskatta gott kräver ej att ondska existerar i mer än minimal behövd form. Enligt tankesättet så måste en balansgång vandras emellan å ena sidan försöket att skapa den största åtskillnaden mellan positiva och negativa upplevelser (det är endast åtskillnaden som är väsentlig för lyckans värdesättande) och å den andra sidan att den djupa olycka som Gud i sin strävan för att skapa distans emellan lycka och det motsatta inte övergår till att sätta traumatiska spår som man får lida av senare, alltså spår som man inte blir av med och som på så sätt ej gagnar ens lycka.

Det ondas problem under antiken[redigera | redigera wikitext]

Epikuros har blivit känd som den första att ta upp detta problem, därför kallas problemet ofta för Epikuros paradox, eller Epikuros gåta, även om argumentet egentligen inte är en paradox eller en gåta. Därtill är det troligen också så att citatet felaktigt tillskrivits Epikuros.

Antingen så vill Gud utplåna ondska, men kan inte; eller så kan han, men vill inte. ... Om han vill, men inte kan, är han maktlös. Om han kan, men inte vill, är han ondskefull. ... Om, som de säger, Gud kan utplåna ondska, och Gud verkligen vill det, varför finns det ondska i världen?
— Epikuros, enligt citering i 2000 Years of Disbelief, dock troligen felattribuerat.

Utifrån den så kallade Epikuros paradox, ansåg man alltså att det ondas existens är inkompatibel med existensen av allsmäktiga gudar som älskar människan. Epikuros själv drog slutsatsen att gudar existerar men måste vara ointresserade av människan, en central tanke i Epikurismen. [3][4][ifrågasatt uppgift]. Epikuros paradox och Teodicéproblemet har alltså det gemensamt att de inte finns om det inte finns några allsmäktiga och kärleksfulla gudar, vilket anses vara ett argument mot att gudar skulle existera.[källa behövs]

Det ondas problem inom kristendomen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Teodiceproblemet

Bibeln innehåller ingen allmänt accepterad förklaring till det ondas problem[5]. En vanlig teologisk förklaring är emellertid att Gud av respekt för människans fria vilja inte kan tvinga henne att göra goda gärningar. Det talas inom kristendomen om en ond högre makt, djävulen, som frestar människor att göra onda handlingar. Kyrkliga ledare som Augustinus och Luther har talat om arvssynden; att människans oförmåga att göra goda gärningar är nedärvd sedan Adam och Evas syndafall, och att sjukdom, död och lidande kom in i världen efter den händelsen. Inom flera frikyrkor betonar man helgelseläran; att först när en människa blir troende, ångrar sin synd och har ett ödjmukt och öppet sinne, en vilja att låta Gud förändra sig, kan Gud påbörja en process så att hennes tankar och sinnelag förvandlas. På så sätt kan hon göra goda gärningar, inte till följd av egna prestationer utan som en gåva av nåd.

Bibelns förklaring i Jobs bok[redigera | redigera wikitext]

Jobs bok ger en djupare insikt i Bibelns syn på var människors lidande kommer ifrån. I boken drabbas Job av en lång rad olyckor som Guds motståndare (Djävulen) ligger bakom. Genom att plåga Job ska han försöka få honom att svika sin gudstro och därmed bevisa att människor endast lyder Gud så länge de får fördelar av att göra det. Gud tillåter det här provet, men när Job visar sig trogen ger han honom allt tillbaka som han har förlorat i dubbelt mått. Detta är dock ingen allmänt accepterad förklaring till det ondas problem, ens inom kristendomen.[källa behövs]

Många anser att det finns skäl vi inte förstår, att Gud vet bättre och att vi bör avstå från att diskutera detta. Aposteln Paulus skriver "O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!" (Rom 11:33)

Det ondas problem inom judendomen[redigera | redigera wikitext]

I Gamla Testamentet finns det många exempel på att det är Gud själv som utför handlingar som för en person med moderna humanistiska och liberala värderingar uppfattas som onda. Exempelvis dränker han större delen av mänskligheten i Syndafloden, för att han hatar deras synd. I Domarboken (20 kap) uppmanar Gud elva av Israels stammar att begå folkmord mot den tolfte.

Det ondas problem inom buddhismen[redigera | redigera wikitext]

Inom buddhismen betraktas det ondas problem allmänt såsom en grund för att inte tro på en god skapargud, se Problem of evil. [källa behövs]

Det ondas problem inom hinduismen[redigera | redigera wikitext]

Inom hinduismen formuleras det ondas problem något annorlunda, nämligen som orättvisans problem. Problemet kan formuleras på följande sätt: Gud är allsmäktig, allvetande och rättvis. Men orättvisan består i världen. Hur är det möjligt?

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ J L Mackie i M Martin and R Monnier The impossibility of God, sid 73ff ISBN 1-59102-120-0
  2. ^ A M Weisberger i The Cambridge Companion to Atheism, sid 178 ISBN 0-521-60367-6
  3. ^ http://www.economicexpert.com/a/Epicurean:paradox.htm
  4. ^ Pojman L P The Quest for Truth, 2002 sid 85
  5. ^ Bart D. Ehrman God's Problem. How the Bible Fials to Answer Our Most Important Question - Why We Suffer, HarperOne 2008