Diocletianus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Diocletianus

Diocletianus, Gaius Aurelius Valerius Diocletianus, född omkring 22 december 244, död 3 december 311, var romersk kejsare från 20 november 284 till 1 maj 305. Han stabiliserade det romerska riket efter en tid av allvarlig oro, men de omfattande regleringar han införde kan samtidigt ha bidragit till långsiktig stagnation. Han drog sig 305 tillbaka till sitt stora palats, som han låtit bygga i nuvarande Split i Kroatien, ett världsarv idag.

Diocletianus införde tetrarkin i romarriket strax efter sitt trontillträde 284 e.Kr. Tetrarkin innebar ett så kallat fyrkejsardöme. Tronens ansvar delades av två augusti och två caesarer. När en av kejsarna dog eller abdikerade så steg även den andre tillbaka. De två caesarna blev nya kejsare och två nya caesarer valdes. Med sig på tronen tog han Maximianus och som caesarer Constantius och Galerius.

Under Diocletianus stod den sista striden mellan kristendomen och statsmakten i romarriket, innan kristendomen blev statsreligion. Denna tid kallas "den stora förföljelsen" och har gett upphov till många martyrberättelser om tidiga kristna som dog för sin tro. Diocletianus gav order om att kristna böcker skulle brännas, att kyrkor skulle rivas, kristna ledare arresteras och avrättas. Han införde även ett allmänt påbud om offer, något som stred mot de kristnas tro.

Diocletianus var den sista av de många soldatkejsarna som regerade över Romarriket. Han var den enda romerske kejsare som frivilligt lämnade sitt ämbete; alla andra blev antingen avsatta med tvång eller dog medan de var kejsare.

Se även[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Carinus
Romersk kejsare
284-305
med Maximianus
Efterträdare:
Constantius I Chlorus och Galerius