Drottning Annas krig

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Drottning Annas krig
Del av Spanska tronföljdskriget
QueenAnnesWarBefore.svg
Europeisk kolonisation av Nordamerika 1702.
Ägde rum 1702–1713
Plats Nordamerika
Resultat Freden i Utrecht
Territoriella
ändringar
Frankrike överlåter kontrollen av Akadien,
Newfoundland, Hudson Bay
och Saint Kitts till Storbritannien
Stridande
 Frankrike

Spanien Spanien

 Mi'kmaq
 Abenaki
 Kahnawake-mohawker
 Choctaw
 Timucua
 Apalachee
 Natchez

 England[1]
 Storbritannien[1]

 Creeker
 Chickasaw
 Yamasee

Irokesförbundet
Befälhavare/ledare
Joseph de Zúñiga y Zérda
Daniel d'Auger de Subercase
Philippe de Rigaud, Marquis de Vaudreuil
Joseph Dudley
James Moore
Francis Nicholson
Hovenden Walker
Teganissorens
Förluster
Spanien: 50–60[2]

Franska kolonier:
Fransk-indianska allierade: 50[2] Spansk-indianska allierade: många[2]

Storbritannien: 900[2]

New England: 200[2]
Carolina: 150[2]
Indianallierade: lätta[2]

Förlustsiffror är inte kända för befolkningen i Akadien eller för striderna på Newfoundland.

Drottning Annas krig (1702-1713) (engelska: Queen Anne's War) var den nordamerikanska krigsskådeplatsen i spanska tronföljdskriget och det andra i en serie av fransk-indianska krig mellan Frankrike och England (senare Storbritannien)[1] i Nordamerika för kontroll av kontinenten. Spanska tronföljdskriget utkämpades främst i Europa. Förutom de två huvudsakliga kombattanterna involverade kriget också många indianstammar allierade med varje nation, och Spanien, som var allierat med Frankrike.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I början av kriget, 1702, erövrade och brände engelsmännen spanska San Agustín i Florida. Engelsmännen misslyckades dock med att erövra St. Augustines största fort och det räknades som ett misslyckande. Spanjorerna hade kvar St. Augustine och Pensacola i över ett århundrade efter kriget, men deras missionsystem i Florida förstördes. Det engelska militära stödet till kolonisterna var ineffektivt och bristfälligt i försvaret i områden kring Charleston, South Carolina, och New YorkNew England-fronten vid de kanadensiska territorierna. Franska trupper och allierade indianer attackerade New England från Kanada och förstörde Deerfield, Massachusetts 1704.

Efter Francis Nicholsons erövring av franska Port Royal 1710 blev Acadia den brittiska[3] Nova Scotia-provinsen. 1712 utropades vapenstillestånd. Enligt Freden i Utrecht 1713, fick Storbritannien Newfoundland, Hudson Bay-området och den karibiska ön Saint Kitts. Freden varade fram till nästa fransk-indianska krig, Kung Georgs krig 1744.

Den brittiska erövringen av Akadien skulle slutligen leda till allvarliga konsekvenser för dess franska invånare. 1755, under det Fransk-indianska kriget, skulle många av dem förvisas från kolonin. Några skulle så småningom lyckas ta sig till Louisiana.

Krigshändelser[redigera | redigera wikitext]

Överfallet på Deerfield. Amerikansk historisk framställning från 1901.
Castillo de San Marco, den spanska fästningen i San Agustín motstod de engelska anfallen 1702.
Rekonstruktion av missionskyrkan San Luis de Apalachee vilken förstördes i samband med apalacheemassakern.
Monument över träffningen vid Bloody Creek 1711.
Staden Québec i början på 1700-talet.
Karta som visar var den stora sjöolyckan ägde rum under den brittiska expeditionen mot Québec 1711.

Newfoundlandexpeditionen 1702[redigera | redigera wikitext]

Newfoundlandexpeditionen var ett brittiskt sjömilitärt överfall som mellan augusti och oktober 1702 förstörde franska bosättningar på Newfoundland. Hus och fiskerieanläggningar brändes, fiskefartyg och handelsfartyg togs som priser. Mer än 50 fartyg togs och sex fiskelägen förstördes. Den starkt befästa franska örlogsstationen vid Plaisance anfölls dock inte.

Striden vid Flint River 1702[redigera | redigera wikitext]

En spansk-indiansk styrka som opererade mot creekerna kom i oktober 1702 att utsättas för ett överfall av creeker och engelsmän vid Flint River i de västra delarna av nuvarande Georgia. Mer än hälften av den spansk-indianska styrkan om ca 800 man stupade eller tillfångatogs.

Belägringen av San Agustín 1702[redigera | redigera wikitext]

Engelska provinstrupper från Carolina belägrade tillsammans med indianska allierade staden San Agustín i Florida den 10 november till den 30 december 1702. Den spanske guvernören var förvarnad och civilbefolkningen han ta skydd i fästningen Castillo de San Marcos. Det engelska artilleriet hade föga verkan mot fästningsmurarna och spanska kolonialtrupper från Havanna landsteg den 29 december. Belägringen hävdes påföljande dag och belägrnarna fick retirera.

Överfallet på Deerfield 1704[redigera | redigera wikitext]

Den 29 februari 1709 överföll en fransk-indiansk styrka byn Deerfield i Massachusetts strax före gryningen, brände ner den och döda 56 bybor. Mer än 100 fångar tog och nästan hälften av byns gårdar förstördes. Överfallet har levt kvar i det historiska minnet och kommit att symbolisera de fransk-indianska krigen i det amerikanska historiemedvetandet.

Överfallet på Grand Pré 1704[redigera | redigera wikitext]

Som hämnd för överfallet på Deerfield anföll provinstrupper från Boston byn Grand Pré i Akadien. Överfallet började den 3 juli 1704 och pågick i tre dagar under vilka de engelska kolonisterna brände gårdar och skördar samt förstörde skyddsvallarna mot havet.

Apalacheemassakern 1704[redigera | redigera wikitext]

Apalacheemassakern var en serie av militära överfall från provinsen Carolina riktade mot norra Florida 1704. De engelska kolonisterna och deras indianska allierade plundrade och förstörde de spanska missionstationerna och dödade eller förslavade den lokala indianbefolkningen, appalacheerna. De överlevande flydde till San Augustín och Pensacola eller det franska La Mobile.

Belägringen av Saint John's 1705[redigera | redigera wikitext]

Franska trupper och deras indianska allierade misslyckades vintern 1705 att erövra Saint John's på Newfoundland. En stor del av staden brändes ned, men fästningsverken kunde inte tas fast den belägrades under fem veckor från slutet av januari till början av mars. Sedan fransmännen fått slut på proviant och krut hävdes belägringen.

Charlestonexpeditionen 1706[redigera | redigera wikitext]

I september 1706 försökte en kombinerad spansk-fransk expedition erövra den engelska provinsen Carolinas residensstad Charleston. Expeditionen var huvudsakligen organiserad och finansierad av Frankrike men utgick från Havana. Trupperna landsteg nära Charleston, men drevs snart bort av milis som mobiliserats när nyheterna om expeditionen nått kolonin.

Belägringarna av Port Royal 1707[redigera | redigera wikitext]

Under 1707 utsattes Port Royal, Akadiens residensstad för två belägringar genomförda av kolonister från New England. Bägge belägringarna genomfördes av kolonial milis och leddes av officerare som saknade erfarenhet av fästningskrig. Fästningsverken motstod lätt bägge försöken med hjälp av fransk-indianska trupper utanför staden. Den första belägringen började 6 juni och varade elva dagar. Den andra började den 22 augusti och kom redan från början av sig på grund av kraftfulla utfall från staden.

Belägringarna av Pensacola 1707[redigera | redigera wikitext]

Pensacola, den ena av de två största spanska bosättningarna i Florida belägrades 1707 två gånger av creekerna, som var engelska allierade. Den första belägringen i augusti 1707 resulterade i att staden Pensacola brändes ned, men stadens presidio, Santa Maria de Galve, motstod framgångsrikt belägringen. I slutet av november påbörjade creekerna en andra belägring vilken dock hävdes efter några dagar på grund av inre motsättningar bland belägrarna.

Överfallet på Haverhill 1708[redigera | redigera wikitext]

Fransk-indianska trupper genomförde den 29 augusti 1708 ett överfall på Haverhill, Massachusetts, som då var ett litet samhälle vid indiangränsen. Vid det överraskande överfallat dödades 16 personer och ca 20 andra togs tillfånga. En snabbt organiserad milisstyrka förföljde fransmännen och indianerna under deras tillbakaryckning och lyckades döda några av sina motståndare och befria några av fångarna.

Erövringen av Saint John's 1709[redigera | redigera wikitext]

Saint John'sNewfoundland erövrades 1 januari 1709 av en fransk styrka om bara 164 man, vilken överraskade och tillfångatog den brittiska garnisonen om cirka 500 soldater. Fransmännen, som saknade resurser att hålla staden, förstörde dess fästningsverk och övergav den i april. Staden återbesattes senare av britterna.

Anfallet mot Fort Albany 1709[redigera | redigera wikitext]

Hudson Bay Companys befästa handelsfaktori Fort Albany anfölls omkring den 26 juni av en fransk-indiansk styrka om ca 100 man, av vilka 18 stupade under anfallet som slogs tillbaka. Förvararna förlorade bara två man.

Erövringen av Port Royal 1710[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha belägrats den 5-13 oktober 1710 erövrade Storbritannien staden Port Royal i Akadien. Erövringen betydde kontroll över den del av Akadien som blev till provinsen Nova Scotia och var den första gången som Storbritannien permanent tog över en tidigare fransk koloni. Staden döptes efter erövringen om till Annapolis Royal.

Striden vid Bloody Creek 1711[redigera | redigera wikitext]

Abenakimilisen genomförde den 21 juni 1711 ett överfall på ca 70 provinssoldater från New England vid en plats i Nova Scotia, som efter striden kom att kallas Bloody Creek ("blodiga ån"). På den brittiska sidan stupade 16, nio sårades och resten tillfångatogs.

Québecexpeditionen 1711[redigera | redigera wikitext]

Det brittiska försöket att ta Québec 1711 misslyckades på grund av en sjöolycka på Saint Lawrencefloden den 22 augusti, då sju trupptransportfartyg och ett trossfartyg kapsejsade och 850 soldater drunknade.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] År 1707 enades Kungariket England och Skottland som Kungariket Storbritannien, med ett enda parlament i Westminster under Unionsakterna. Efter detta gick skotska trupper med sin engelska motsvarighet i alla kolonialkrig.
  2. ^ [a b c d e f g] De flesta dödstal som redovisas i Peckham, s. 74. Särskilt saknas förlustsiffror för Akadien och Newfoundland, och han försöker inte att kvantifiera indianska förluster.
  3. ^ 1707 enades England och Skottland i Storbritannien, med ett enda parlament i och med Act of Union 1707. Efter det så anslöt de skotska trupperna till de engelska i kriget.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Peckham, Howard (1964) (på engelska). The Colonial Wars, 1689–1762. Chicago: University of Chicago Press. OCLC 1175484 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]