Kungariket Storbritannien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om den historiska statsbildningen Kungariket Storbritannien (1707–1800). För dess efterföljare, se Förenade kungariket Storbritannien och Irland.
Kungariket Storbritannien
Engelska: Kingdom of Great Britain

Flag of Scotland.svg
1707–1800
Flagga Vapen
Valspråk: Dieu et mon droit (Gud och min rätt)
Nationalsång: "God Save the King"
Kingdom of Great Britain.png
Huvudstad London


Statsskick Parlamentarism och konstitutionell monarki
Sista monark Georg III
Sista premiärminister William Pitt den yngre
Bildades 1 maj 1707
 – bildades genom Acts of Union (1707)
Upphörde 31 december 1800
 – upphörde genom Acts of Union (1800)
Areal 230 977 km² (1800)
Folkmängd
 – befolkningstäthet
10 500 000 (1800)
45,4 inv/km²
Valuta Pound sterling

Kungariket Storbritannien (engelska: Kingdom of Great Britain) var en suverän stat i nordvästra Europa som existerade mellan 1707 och 1800.[1] Kungarikena Skottland och England hade sedan 1603 haft en gemensam monark, och Jakob VI började redan 1604 använda titeln "King of Great Britain and Ireland" (svenska: Kung av Storbritannien och Irland) då han även var kung av Irland. Det var inte förrän en politisk union genomfördes 1707, vilken avskaffade Skottlands och Englands parlament, och upprättade ett nytt gemensamt parlament med ny regering i Westminsterpalatset i London, som de två staterna tillsammans bildade ett nytt rike.[2][3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under 1700-talet beskrevs unionen mellan England och Skottland som ett förenat kungarike (engelska: United Kingdom), men detta var inget officiellt namn då unionsfördraget och unionsakterna angivit detta till "Great Britain" (svenska: Storbritannien).[1][2][3] Dessutom styrdes Irland fortsatt som ett separat rike, trots att den irländska kronan varit förenad med den skotska sedan 1603 och engelska sedan 1542.[4]

Den populära beskrivningen av ett förenat kungarike följde dock med in i unionsakterna år 1800 då, Storbritanniens och Irlands parlament avskaffade sig själva för att den 1 januari 1801 samlas i den nya lagstiftande församlingen "Parliament of the United Kingdom of Great Britain and Ireland" (svenska: Förenade kungariket Storbritannien och Irlands parlament) i Westminster för att utse en regering som skulle styra över unionen mellan Storbritannien och Irland.[5] På samma sätt som Storbritannien hade ersatt England och Skottland som självständiga riken, ersattes nu Storbritannien och Irland av den nya statsbildningen Förenade kungariket Storbritannien och Irland.[6][5] Till skillnad från tidigare var "Förenade kungariket" (engelska: United Kingdom) inte endast en beskrivning av det rike man levde i, utan statsbildningens namn.

Det går att finna beskrivningar av "Kungariket Storbritannien" som ett förenat kungarike, likaväl som att "Förenade kungariket" kan beskrivas som Storbritannien.[7][8][9][10] Men för den som önskar att skilja de två statsbildningarna åt har "Great Britain" (svenska: Storbritannien) och "United Kingdom" (svenska: Förenade kungariket) distinkta betydelser.[3][5]

Ordning Statsbildning Årtal Namn Namngivning
1 Great Britain 1707-1800 Kingdom of Great Britain Unionsakterna 1707[2]
2 United Kingdom 1801- United Kingdom of Great Britain and Ireland Unionsakterna 1800[6]
United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland Ändring av parlamentets namn 1927[11]

Senare utveckling[redigera | redigera wikitext]

De irländska katolikerna som inte haft någon representation i Irlands parlament hade istället utlovats representation i det nya parlamentet för Förenade kungariket, men väl installerad i sitt nya ämbete ansåg sig kung Georg III fortfarande bunden av sin kröningsed och någon ytterligare framgång i saken för katolikernas emancipation nåddes inte förrän under sonen kung Georg IV. Trots den nya start som unionen utlovat kände sig de irländska katolikerna missgynnade och krav började ställas på irländskt självstyre (engelska: home rule).

Något irländskt självstyre infördes inte förrän 1921, och när beslutet väl var taget bojkottades detta i söder av irländska frihetskämpar som utropat en utbrytarrepublik. Endast i norr fanns det en kompakt minoritet av protestanter som ville fortsatta att tillhöra unionen, och detta var grunden för att Nordirland 1921 fått inte bara ett eget parlament, utan också ett eget kronråd och en guvernör som gav kunglig sanktion åt nordirländsk lagstiftning.[12] Utbrytarrepubliken fick inget erkännande och britterna var inte beredda att ge Irland självständighet. Kompromissen i det anglo-irländska avtalet blev istället att Irland visserligen fick lämna unionen, men kvarstå som en fristat inom imperiet med självstyre under den brittiska monarkin.[13] Vid avtalets ikraftträdande utnyttjade Nordirland den rätt som fanns inskriven om att inte tillhöra fristaten utan att stanna kvar i unionen. Där igenom kom Irländska fristaten endast att omfatta den södra delen av ön.

När det självstyrande Nordirland aktivt valt att tillhöra unionen, och resten av Irland hade lämnat, fanns det inte längre några krav på grundläggande förändringar av unionen. Förenade kungariket Storbritannien och Irland var konstitutionellt fortfarande samma stat som hade bildats 1801, fast måhända med ett något missvisande namn.[5] Efter att Imperiekonferensen 1926 tagit upp frågan lade den brittiska regeringen fram en proposition 1927, som dels tillät monarken att ändra sin titel efter vad konferensen rekommenderat, samt att parlamentets namn skulle förändras till "Parliament of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland" (svenska: Förenade kungariket Storbritanniens och Nordirlands parlament).[14][15] Dessutom deklarerades att begreppet "United Kingdom" i all lagstiftning hädanefter skulle syfta på "Great Britain and Northern Ireland".[11]

Irland Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland Irländska fristaten Förenade kungariket Storbritannien och Irland Irland Kungariket Irland Kungariket Storbritannien Kungariket Skottland Kungariket England

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”The Treaty of the Union 1706” (på engelska). Scots History Online. 22 juli 1706. http://www.scotshistoryonline.co.uk/union.html. Läst 2014-06-26. ”That the Two Kingdoms of Scotland and England, shall upon the 1st May next ensuing the date hereof, and forever after, be United into One Kingdom by the Name of GREAT BRITAIN” 
  2. ^ [a b c] ”Union with England Act 1707” (på engelska). UK Statute Law Database. http://www.legislation.gov.uk/aosp/1707/7/contents. Läst 2014-06-26. ”... United into One Kingdom by the Name of GREAT BRITAIN” 
  3. ^ [a b c] ”Union with Scotland Act 1706” (på engelska). UK Statute Law Database. http://www.legislation.gov.uk/aep/Ann/6/11/contents. Läst 2014-06-26. ”... United into One Kingdom by the Name of GREAT BRITAIN” 
  4. ^ ”Crown of Ireland Act 1542” (på engelska). UK Statute Law Database. http://www.legislation.gov.uk/aip/Hen8/33/1. Läst 2014-06-26. 
  5. ^ [a b c d] ”Union with Ireland Act 1800” (på engelska). UK Statute Law Database. http://www.legislation.gov.uk/apgb/Geo3/39-40/67. Läst 2014-06-26. ”That the United Kingdom be represented in one Parliament. That it be the Third Article of Union, that the said United Kingdom be represented in one and the same Parliament, to be stiled the Parliament of the United Kingdom of Great Britain and Ireland.” 
  6. ^ [a b] ”Act of Union (Ireland) 1800” (på engelska). UK Statute Law Database. http://www.legislation.gov.uk/aip/Geo3/40/38. Läst 2014-06-26. ”That it be first article of the union of the kingdoms of Great Britain and Ireland, that the said kingdoms of Great Britain and Ireland shall, upon the first day of January, which shall be in the year of our lord one thousand eight hundred and one, and for ever, be united into one kingdom, by the name of "the united kingdom of Great Britain and Ireland,"” 
  7. ^ ”Union with Scotland Act 1706” (på engelska). UK Statute Law Database. http://www.legislation.gov.uk/aep/Ann/6/11/contents. Läst 2014-06-26. ”within that part of the United Kingdom now called Scotland” 
  8. ^ ”Rise of Parliament: Uniting the kingdom?” (på engelska). Citizenship - a history of people, rights and power in Britain. The House of Lords Record Office. http://www.nationalarchives.gov.uk/pathways/citizenship/rise_parliament/uniting.htm. Läst 2014-06-26. 
  9. ^ ”Union of Crowns to Union of Parliaments: The Union of the Parliaments 1707” (på engelska). Scotland's History. Education Scotland. http://www.ltscotland.org.uk/scotlandshistory/unioncrownsparliaments/unionofparliaments/index.asp. Läst 2014-06-26. 
  10. ^ ”Ledare: Cameron ansvarig när Storbritannien isoleras”. Dagens Industri. 2014-06-25. http://www.di.se/artiklar/2014/6/25/ledare-cameron-ansvarig-nar-storbritannien-isoleras/. Läst 2014-06-26. 
  11. ^ [a b] ”Royal And Parliamentary Titles Act 1927” (på engelska). UK Statute Law Database. http://www.legislation.gov.uk/ukpga/Geo5/17-18/4/section/2. Läst 2014-06-26. 
  12. ^ ”Government of Ireland Act 1920” (på engelska). British and Irish Legal Information Institute. http://www.bailii.org/nie/legis/num_act/1920/192000067.html. Läst 2014-06-26. 
  13. ^ ”Anglo-Irish Treaty, 6 December 1921” (på engelska). National Archives of Ireland. http://www.nationalarchives.ie/topics/anglo_irish/dfaexhib2.html. Läst 2014-06-26. 
  14. ^ ”Imperial Conference, 1926.” (på engelska). National Library of New Zealand. http://atojs.natlib.govt.nz/cgi-bin/atojs?a=d&d=AJHR1927-I.2.1.2.9&e=-------10--1------0--. Läst 2014-06-26. ”George V, by the Grace of God, of Great Britain, Ireland and the British Dominions beyond the Seas King, Defender of the Faith, Emperor of India” 
  15. ^ ”Royal And Parliamentary Titles Act 1927” (på engelska). heraldica.org. http://www.heraldica.org/topics/britain/britstyles.htm#1927. Läst 2014-06-26. ”Parliament shall hereafter be known as and styled the Parliament of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland; and accordingly, the present Parliament shall be known as the Thirty-fourth Parliament of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, instead of the Thirty-fourth Parliament of the United Kingdom of Great Britain and Ireland.”