Dvärgfotingar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dvärgfotingar
Kortborstdvärgfoting (Scutigerella immaculata)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djurriket
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Mångfotingar
Myriapoda
Klass Dvärgfotingar
Symphyla
Vetenskapligt namn
§ Symphyla
Auktor Ryder, 1880
Familjer

Snabbdvärgfotingar (Scutigerellidae)

Slankdvärgfotingar (Scolopendrellidae)
Hitta fler artiklar om djur med

Dvärgfotingar (Symphyla) är en klass i stammen leddjur. Klassen omfattar cirka 200 arter.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Dvärgfotingarna är små och långsmala med tolv par ben som fullvuxna. Längden varierar från knappt 2 millimeter till 8 millimeter. De är vita eller gråvita och har mjuk hud och två stjärtspröt. De saknar ögon och har långa antenner. Larvstadierna har färre benpar.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Dvärgfotingarna påträffas under förna, under stenar, i jorden, i klippspringor, under mossa, i grottor och andra liknande mörka miljöer. De kan påträffas mer än en meter ner i jorden. De kan dock inte själva gräva gångar utan är beroende av naturliga gångar och sprickor eller gångar som är gjorda av andra djur, till exempel maskar. Hanen avger spermiepaket som honan senare kan plocka upp, någon direkt parning förekommer således inte. Dvärgfotingarna är allätare och kan till exempel livnära sig på alger, svampar, bakterier, växter och döda smådjur. De kan vara skadegörare på odlade växter då de äter upp rötter och groddar på groende fröer.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Dvärgfotingarna finns i hela världen utom på de allra kallaste och allra torraste platserna.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Alla dvärgfotingar anses tillhöra samma ordning, Scolopendrellida. Denna ordning delas in i två familjer och 13 släkten. Cirka 200 arter är kända för närvarande men det verkliga antalet är troligen betydligt större. I Norden är 8 arter kända.

Arter i Norden[redigera | redigera wikitext]

Följande åtta arter finns i Norden:


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna - Mångfotingar, ArtDatabanken 2005, ISBN 91-88506-53-3