Edvard Fortunatus av Baden
Edvard Fortunatus av Baden, född 17 september 1565 på slottet Sponheim i Kastellaun, död 18 juni 1600, var markgreve av Baden-Rodemachern. Han var son till markgreven Kristoffer II av Baden-Rodemachern och svenska prinsessan Cecilia Vasa.
Gift 13 mars 1591 i Bryssel med baronessan Maria von Eicken (1569- 21 april 1636) och fick med henne fyra barn.
Sitt namn fick han av drottning Elisabet I av England, som bar honom till dopet. Vid faderns död 1575 blev han markgreve av Baden-Rodemachern, och fick sin förmyndares, hertig Vilhelm V av Bayern, agerande en katolsk uppfostran. 1584 gick han så över till katolicismen. 1587 besökte han sina släktingar i Sverige, åtföljde samma år kung Sigismund till Polen och blev av honom 1588 utsedd till chef för Polens tullar och bergverk. Samma år ärvde han Baden-Badens område.
Sina besittningar vanvårdade han emellertid och inkomsterna därifrån slösade han bort på dyrbara resor. 1594 besatte därför en släkting, Ernst Fredrik av Baden-Durlach, hela Baden-Baden för att rädda landet från pantsättning. Edvard bodde därefter mest i Bryssel. Han sändes 1597 på uppdrag av Spaniens regering till Tyskland för att värva legosoldater. 1598 åtföljde han sin kusin, Sigismund, på dennes härjningar i Sverige och omtalas såsom närvarande i träffningen vid Stegeborg och Stångebro slag. Sina sista år var han ett redskap i jesuiternas händer; hans död förorsakades av ett fall utför en stentrappa, enligt uppgift under rusets inflytande.
Barn [redigera]
- Anna Maria Lukretia, *1592 - † 1654
- Wilhelm I, *1593 - † 1677 Senare även Markgreve av Baden
- Hermann Fortunatus, *1595 - † 1665
- Albrekt Karl, *1598 - † 1626
Källor [redigera]
- Edvard Fortunatus i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1907)
Denna biografiska artikel om en kunglighet är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
