Einar Ekberg
| Den här artikeln anger vissa källor, men den kan inte verifieras eftersom fotnoter saknas. (2011-08) Motivering: Här finns mängder av citat och uppgifter som behöver fotnoter. Artikeln behöver också en bättre struktur med tydliga mellanrubriker. Personer som nämns och som har egna artiklar ska inte ha långa förklarande titlar som "professorn och tonsättaren xx", m.m. Hjälp gärna till med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera frågan på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
Einar Efraim Ekberg, född 29 juli 1905 i Borås, död 5 augusti 1961 i Södertälje,[1] var en svensk andlig sångare (baryton).
Innehåll |
[redigera] Biografi
Einar Ekberg växte upp i Malmö och var med i pingstförsamlingen. Han sjöng sopran som barn och i målbrottet sjönk rösten till barytonläge. Han lärde sig flera instrument bland annat fiol, orgel, gitarr, mandolin och dragspel. Som 12-åring komponerade han sin första sång, Jerusalem.
Vid 18 års ålder reste han till USA för att utbilda sig till tapetserare. I USA upptäcktes hans sångbegåvning. Han återvände till Sverige på pingstledaren Lewi Pethrus begäran efter hans predikoturné i USA, där Ekberg framträdde som solist. I USA sjöng han i gudstjänster och på konserter, ibland inför stor publik. Han framträdde i dagliga radioprogram i Kalifornien och erbjöds anställning som solist i Angelus Temple-kyrkan i Los Angeles. Här gjorde han sin första skivinspelning 18 år gammal. Ekbergs personliga kontakt med Lewi Pethrus gav honom nya impulser och han följde med tillbaka och fick anställning, kyrkosångare,Sveriges förste heltidsanställde, i Filadelfiakyrkan i Stockholm fram till 1948.
Mats Gellerfelt skrev i Svenska Dagbladet 2005 med anledning av 100-årsjubileet av Ekbergs födelse: "Einar Ekberg hade en av de vackraste barytonröster som funnits. Hans kvaliteter hade hållit på vilken operascen som helst". Musikdirektören och tonsättaren Karl-Erik Svedlund hävdade att "Ekbergs röst låg rätt från början. Han hade en enastående förmåga att lära. Framhållas måste också hans instinktiva känsla för frasering, föredrag och tonbildning. Välljudet i stämman kan förklaras av dess rikedom på övertoner – hans röst lät som en orkester. Man bör också nämna hans absoluta tonrenhet och perfekta rytmsinne". Professor Göte Strandsjö sa om Ekbergs sångkonst "Som naturlig sångarbegåvning var han i samma klass som Jussi Björling och Birgit Nilsson. Han hade en medfödd sångarintelligens och en personlig röst som likt Björlings och Nilssons lätt kunde urskiljas bland tusen sångare". Kompositören Gunno Södersten sa om Ekbergs sångkonst "Han hade en av de vackraste röster som funnits och vid sidan av den var det gestaltningsförmågan som var hans stora tillgång". Den dramatiska förmågan märks bland annat i hans insjungning av Dårens tal av Twohig och O'Hara. Ett exempel på improvisationsförmågan och spiritualiteten i konstnärskapet och samspelet mellan solisten och ackompanjatören – i detta fall Lennart Jernestrand – är balladen Fiskarsången – i en inspelning från 1953. Tonsättaren Gustaf Nordqvist var imponerad av Einar Ekbergs sångkonst. När han en gång hörde Ekberg sjunga utbrast han "Jag undrar om han själv förstår hur bra och väl han sjunger". Gustaf Nordqvist tillägnade också Ekberg en av sina kompositioner.
[redigera] Sångaren
Under tiden som kyrkosångare i Filadelfiakyrkan i Stockholm förenade han solistjobbet i kyrkan med landsomfattande turnéer, konserter, radioframträdanden och skivinspelningar. Samtidigt bedrev han sångstudier för Agnes Nyblom och senare för Frey Lindblad. Pingstledaren Lewi Pethrus, själv en musikalisk finsmakare, uppmuntrade Ekbergs musikaliska och repertoarmässiga breddning. Även musikledaren i Filadelfiakyrkan Stockholm, Karl-Erik Svedlund, hade en stor betydelse för Ekbergs musikaliska utveckling och Svedlund var under många år Ekbergs huvudackompanjatör och arrangör. Svedlund var också engagerad i Ekbergs skivinspelningar i Sverige och USA.
Under andra världskriget gjorde Ekberg flera konsertturnéer till förmån för Röda Korset och uppträdde som fältartist. Han sjöng in ett antal nationalromantiska sånger bland annat nationalsången och andra national- och naturlyriska sånger. Under den här perioden sjöng han också in Nyårsklockan av Alfred Tennyson och Ejnar Eklöfs och Karlfeldts Snabbt jagar stormen våra år, Te Deum laudamus, Beethovens Lovsång, O helga natt, Stilla natt, Säg minnes du psalmen vi sjöngo, Jacob Nyvalls Ett verktyg i Herrens hand, Psaltare och Lyra, med flera sånger. Han gjorde även insjungningar av sånger som Hälsa pojkarna därute, Dan Anderssons, Omkring tiggarn från Luossa, Susa,susa sommarvind, Linblommornas visa, Nämner du Sverige, Land, du välsignade, Klocka, ring fred, Isidor Dannströms Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård, O du saliga, o du heliga, Led milda ljus, Albert Hay Malottes Fader vår, med flera psalmer, hymner och sånger.
Under 1930-1940-talen gjorde Einar Ekberg ett antal skivinspelningar med visor, hymner,andliga romanser och sånger av mer sakral karäktär. Bland dessa skivinspelningar finns bl.a. 4 kompositioner av tonsättaren och professorn Gustaf Nordqvist, tex "Psaltare och lyra" med text av Erik Axel Karlfeldt, Dan Anderssons "Det finns något bortom bergen",och Stockholmsprästen Oscar Mannströms text "Vart bär det hän". "Linblommornas visa" som 1937 vann Skansens tävling om den mest populära allsången. Han sjöng också in "Jag tackar Dig Herre Gud" ur oratoriet Paulus av Flex Mendelsohn, "Kom till mig o min Herre Jesus" av Ilmari Hannikainen, Oscar Lindbergs "Så talar Herren vår Gud", "Ett verktyg i Herrens hand" av Jacob Nyvall,Oscar Merikantos "Säg minnes du psalmen och tex den populära beredskapssången " Hälsa pojkarna därute", Johan O Wallins "Lovsång", Beethovens Lovsång, "Land du välsignade" Wilhelm Stenhammars och Vernor von Heidenstams "Sverige" mfl.
1948 flyttade han med familjen till USA. Anledningen till uppbrottet från Sverige berodde bland annat av en uppblossande schism mellan pingstledaren Lewi Pethrus och författaren Sven Lidman.
Ekberg uppträdde även i amerikansk radio och TV och han var en driven grammofonsångare. År 1925 gjorde han som 18-åring sin första skivinspelning i USA då han bland annat sjöng in Lewi Pethrus sång Löftena kunna ej svika. Ekberg uppträdde för stor publik i både Sverige och USA, liksom i andra länder där han framträdde. Förutom i de nordiska länderna framträdde han i bland annat Tyskland, Holland, Belgien och genom sin medverkan i IBRA-radio nådde han en publik i övriga världen. Han var vid några tillfällen gästsolist på den amerikanske predikanten Billy Grahams möten.
Ekberg sjöng in flera av Gustaf Nordqvist tonsättningar på skiva bland annat Men jag hörde en sång med text av Dan Andersson som han sjöng in tillsammans med KFUM-kören i Stockholm under ledning av Martin Lidstam.
På den andliga sångens område blev Ekbergs insjungning av Jag är främling, jag är en pilgrim en klassiker. En indikation på hans popularitet som sångare och skivartist är att han även gjorde flera inspelningar för dåtidens stora "profana" skivbolag som Odeon, Sonora, Husbondens röst och Sonata och att han vid dessa inspelningar hade med sig dåtidens främsta orkesterledare i studion. Bland dessa kan nämnas Willard Ringstrand, Sven Lilja och Sune Waldimir. Ekbergs svenska huvudskivbolag var Hemmets Härold där han sjöng in de flesta av sin andliga sånger.
Vid Stockholms stad 700-årsjubileum hölls en konsert i Kungsträdgården med Ekberg som solist. Konserten drog en publik på ca 35 000 personer enligt Dagens Nyheter. Programvärd var Hagge Geigert. När kung Gustaf V fyllde 70 år 1938 önskade han sig en grammofonskiva med Ekbergs insjungning av Blott en dag. Skivan var slutsåld, men Ekberg gjorde en specialinsjungning till kungen. Specialinspelningen inför Gustaf V:s födelsedag finns med i den CD-jubileumsutgåva, som kom ut med anledning av 100-årsminnet av Einar Ekbergs födelse 2005, med Lennart Jernestrand som producent.
Lennart Jernestrand efterträdde Karl-Erik Svedlund som Ekbergs huvudackompanjatör och arrangör. Jernestrand ansvarade också för de flesta grammofoninspelningar som Ekberg gjorde under sina sista år på Hemmets Härold.
I samband med en USA-resa möttes Ekberg och den dramatiske tenoren Einar Waermö, som utvandrat från Sverige och som var utbildad operasångare - kurskamrat med Jussi Björling. Barytonen Ekberg och tenoren Waermö blev ett uppskattat duettpar som drog stor publik på sina sommarturnéer i Sverige, men även på gemensamma turnéer i USA.
Privat sjöng Ekberg gärna t.ex. Schuberts romanser. I en intervju berättar han att när det gällde "andliga romanser" så var Gustaf Nordqvist hans älsklingskompositör. Svante Widén, som varit Ekbergs ackompanjatör vid turnéer i Sverige och USA, har berättat att Ekberg ofta sjöng upp sig i bilen och att det då ofta blev en aria ur den svenska operalitteraturen. Ekberg lär ha varit speciellt förtjust i Arnljot hälsar Jämtland av Wilhelm Peterson-Berger.
1957-1958 genomförde Ekberg, ibland tillsammans med tenoren Einar Waermö, turnéer i Tyskland, Holland, Danmark och Sverige. Tidningarna Året Runt och Se ägnade dessa turnéer stor uppmärksamhet. I december fick han på grund av ohälsa avbryta turnén och resa hem till USA.
I juni 1959 gjorde Ekberg en ny sommarturné. Han var då märkt av sjukdom. Den 3 november 1959 var han sista gången i Hemmets Härolds skivstudio tillsammans med Lennart Jernestrand och Ibrakören. Han sjöng då in sångerna Tro på Gud, Ögonblicket och evigheten, Herre tag mina händer och Himlens änglar kallar mig hem. Sitt sista framträdande gjorde han i sin gamla hemförsamling, Filadelfiakyrkan i Malmö, där han sjöng Blott en dag i duett med Göte Strandsjö.
Ekberg tonsatte mer än ca 200 sånger av skiftande karaktär. Den mest kända och sjungna är tonsättningen av Psalm 32 ur Psaltaren, som han skrev till invigningen av Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan i Stockholm.
Ekberg avled i sitt hem i Södertälje den 5 augusti 1961. Han jordfästes i Filadelfiakyrkan i Stockholm två veckor senare. Pastorerna Lewi Pethrus och Willis Säwe officierade och Filadelfiakören och Göran Stenlund sjöng, bland annat Den store hvide flok. Ekberg är begravd på Södertälje kyrkogård.
[redigera] Verk
[redigera] Bibliografi
- Ekberg, Einar (1940). Ur mitt liv som sångare: minnen och intryck. Stockholm: Filadelfia. Libris 1363263
- Ekberg, Einar (1947). På estrad och autostrada: genom U. S. A. som sångare. Stockholm: Filadelfia. Libris 1395819
- Ekberg, Einar (1953). Han vård om mig tar: en sångares minnen. Stockholm: Filadelfia. Libris 1493767
- Ekberg, Einar (2005). Einar Ekbergs Amerikarepertoar. Libris förlag. Libris 11198596. ISBN 91-7195-796-0
[redigera] Kompositioner
- Ekberg, Einar; Derneborg Ingemar (1977). Hjärta som lider. Sångblad. Filadelfia ; 749. Stockholm: Filadelfia. Libris 10216571
- Ekberg, Einar; Svedlund Karl-Erik (1983). Psalm 32. Normans körserie ; 307. Stockholm: Filadelfia. Libris 10661137
- Ekberg, Einar; Lundberg Leif (2005). Lilla barn som slumrar sött. Västerås: Cantate. Libris 10588005
- Ekberg, Einar, red (1966). Underbar frid och andra sånger avsedda för enskilt och offentligt gudstjänstbruk. Stockholm: Filadelfia. Libris 11538831
[redigera] Inspelningar (samlingar)
- Ekberg, Einar (1977). Minnesalbum. Hemmets Härold. Libris 11529386
- Ekberg, Einar (1985) (på und). Einar Ekbergs populäraste sånger. Prim. Libris 11538439
- Ekberg, Einar (1991). Ögonblicket och evigheten sånger vi minns. Stockholm: PRIM. Libris 2178715
- Ekberg, Einar (1999) Svenska hymner och visor Tema 5 Samlings CD. Stockholm: Prim.
[redigera] Referenser
- ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231
[redigera] Vidare läsning
- Agnesund, Mattias (2005). Blott en afton bor jag här: en biografi om Einar Ekberg. Skellefteå: Artos & Norma. Libris 9983106. ISBN 91-7580-295-3
- Einar Ekberg: en furste bland sångare. Stockholm: Filadelfia. 1961. Libris 869430
- Östlin, Per (1991). Storsångaren Einar Ekberg: en livsskildring. Stockholm: [Norman]/Den kristna bokringen. Libris 7415245. ISBN 91-536-5147-2
[redigera] Externa länkar
|
||||||||