ECT

Siemens Konvulsator III från omkring 1960.

ECT (engelska electroconvulsive therapy, elektrokonvulsiv behandling) eller elchockbehandling är en psykiatrisk chockterapi, där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt vid djupa depressioner.

Behandlingen

Behandlingen innebär att en elektrisk ström på ca 0,8 A vid 450 V sänds genom patientens hjärna med hjälp av elektroder som anbringats på huvudet. Strömmen framkallar ett epileptiskt anfall och detta förändrar balansen i ett flertal signalsubstanser^{[källa behövs]} i hjärnan. Patienten är sövd under behandlingen och märker därför inte av det epileptiska anfallet. Även muskelavslappnande medel ges för att patienten inte skall få den muskelvärk som annars är vanlig vid generella krampanfall.

ECT kan ofta ge en snabbare och mer kraftfull effekt än antidepressiva läkemedel. Effekten är dock inte alltid permanent, utan det kan vara nödvändigt att följa upp med läkemedelsbehandling eller ytterligare ECT för att patienten inte skall bli sjuk igen.

Biverkningar

De vanligaste biverkningarna av behandlingen är vanligtvis övergående minnesproblem, huvudvärk, tillfällig förvirring, illamående och stelhet. Behandlingens påverkan på minnesfunktionen kan leda till att dagarna går ihop och patienten senare inte kommer ihåg tidsperioden då han eller hon fick ECT-behandling. Å andra sidan är detta vanligt vid djupa depressioner, även om patienten inte har fått ECT-behandling . Det diskuteras fortfarande om ECT kan leda till att minnen försvinner permanent (amnesi), särskilt om bilateral (dubbelsidig) stimulering används. Vissa psykiatriker ifrågasätter behandlingen, och det finns religiösa grupper som vill att behandlingen helt skall upphöra av etiska skäl.^{[källa behövs]}

I en lärobok i neurofysiologi nämns ECT som ett exempel på något som orsakar minnesförlust. Detta ses där som bevis för att långtidsminnet är lokaliserat till hjärnbarken, eftersom ECT huvudsakligen påverkar hjärnbarken. I boken föreslås att minnesförlusten kan bero på att hjärnceller stressas till döds (excitotoxicitet). Ernest Hemingway led av återkommande depressioner och begick självmord trots att han en gång fått ECT behandling.

Paradoxalt nog har man upptäckt att ECT stimulerar nybildning av nervceller, så kallad neurogenes, i den del av hjärnan som kallas hippocampus. En enstaka ECT-behandling orsakar en trefaldig ökning av nervcellsnybildningen i hippocampus hos vuxna råttor.

Debatten om ECT i Sverige

År 2006 visade SVT en dokumentär om elbehandling, Den deprimerade reportern. Uppdrag granskning uppmärksammade ECT-behandling under november 2009, där det Josefsson påstod att man under 15 års tid låtit bli att informera patienter för risk för permanent minnesförlust. Socialstyrelsen och ansvariga för broschyrerna anklagades för att man medvetet fört patienterna bakom ljuset. Antalet behandlingar har på fem år mellan 2000-2005 mer än fördubblats i Sverige och nyligen har EU ifrågasatt Sveriges syn på ECT-behandlingar.

I populärkultur

ECT har flera gånger skildrats i populärkulturen. Det visas bland annat upp i filmerna Gökboet och Ciao! Manhattan.

Ett liknande scenario visas även i bland annat Requiem for a Dream. Sången Electric Co. av den irländska gruppen U2 reflekterar över ECT och skrevs efter att en nära vän behandlats med metoden.

I populärkultur och litteratur ges ECT vid psykoser och som bestraffning för aggressivitet. I verkligheten ges dock ECT numera främst vid djupa depressioner.

Referenser

Källor

• Ottosson, Jan-Otto: Psykiatri. 5:e uppl, Liber 2001.
• Purves m.fl.: Neuroscience. 3. ed., Sunderland, Mass. 2004.
• Semple, David (red.): Oxford Handbook of Psychiatry. 1:a uppl, Oxford 2005.

Noter

SVT: Uppdrag granskning[1] nov 2009