ECT

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Siemens Konvulsator III från omkring 1960.

ECT (engelska electroconvulsive therapy, elektrokonvulsiv behandling) är en psykiatrisk behandlingsform,[1] där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt vid djupa depressioner, i synnerhet hämningsdepressioner eller när självmordsrisken bedöms som stor.

Behandlingen[redigera | redigera wikitext]

Behandlingen innebär att en elektrisk ström på cirka 0,8 A vid 450 V sänds genom patientens hjärna med hjälp av elektroder som anbringats på huvudet. Strömmen framkallar ett epileptiskt anfall och detta sägs förändra balansen i ett flertal signalsubstanser i hjärnan. Patienten är sövd under behandlingen och märker därför inte av det epileptiska anfallet. Även muskelavslappnande medel ges för att patienten inte skall få den muskelvärk som annars är vanlig vid generella krampanfall.

ECT kan ofta ge en snabbare och mera kraftfull effekt än antidepressiva läkemedel.[2] I regel ges upp till tre elbehandlingar i veckan och totalt upp till 12 elbehandlingar ges regelbundet innan patienten slutas behandlas med ECT.

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

De vanligaste biverkningarna av behandlingen är vanligtvis övergående minnesproblem, huvudvärk, tillfällig förvirring, illamående och stelhet.[3] Behandlingens påverkan på minnesfunktionen kan leda till att dagarna går ihop och patienten senare inte kommer ihåg tidsperioden då han eller hon fick ECT-behandling. Å andra sidan är detta vanligt vid djupa depressioner, även om patienten inte har fått ECT-behandling.[4][5] Det förekommer dock fall där minnet permanent allvarligt skadas efter behandling med ECT. Det är än så länge inte klarlagt vilka faktorer som ökar risken för allvarliga hjärnskador, men oftast väljs så låg strömstyrka som möjligt samt enbart ensidig stimulering för att minska denna risk.[källa behövs] Depression i sig kan dock ge minnesproblem även utan ECT-behandling varför det är svårt att avgöra om retrograd amnesia är ett resultat av behandlingen.

Det förekommer en kraftig underrapportering av ECT-behandlingar, enligt Socialstyrelsen, och en orsak befaras vara att fler än läkare får utföra behandlingen och om inte det utförs av läkare finns det heller inget krav på att rapportera biverkningar av behandlingen.[6]

Det finns nya djurstudier som har dokumenterat betydande hjärnskador efter en serie ECT-behandlingar. Till exempel publicerade ryska forskare 2005 en studie med titeln "Electroconvulsive Shock Induces Neuron Death in the Mouse Hippocampus: Correlation of Neurodegeneration with Convulsive Activity". I denna studie fann forskarna att efter en ECT-serie var det en betydande förlust av nervceller i delar av hjärnan och särskilt i vissa delar av hippocampus där upp till 10% av nervcellerna dödades. Forskarna drar slutsatsen att "den främsta orsaken till nervcellsdöd är epileptiska anfall framkallade av elchocker."[7]

Ernest Hemingway led av återkommande depressioner trots att han en gång genomgått ECT-behandling.[8]

Neurogenes[redigera | redigera wikitext]

Man har upptäckt att ECT stimulerar nybildning av nervceller, så kallad neurogenes, i den del av hjärnan som kallas hippocampus. En enstaka ECT-behandling orsakar en trefaldig ökning av nervcellsnybildningen i hippocampus hos vuxna råttor.[9]

Debatten om ECT i Sverige[redigera | redigera wikitext]

År 2006 visade SVT en dokumentär om elbehandling, Den deprimerade reportern.[10] Uppdrag granskning uppmärksammade ECT-behandling under november 2009, där Janne Josefsson påstod att man under 15 års tid låtit bli att informera patienter för risk för permanent minnesförlust. Socialstyrelsen och ansvariga för broschyrerna[11] anklagades för att man medvetet fört patienterna bakom ljuset. Antalet behandlingar har på fem år mellan 2000-2005 mer än fördubblats i Sverige och nyligen har EU ifrågasatt Sveriges syn på ECT-behandlingar.[källa behövs]

I populärkultur[redigera | redigera wikitext]

ECT har flera gånger skildrats i populärkulturen. Det visas bland annat upp i filmerna Gökboet och Ciao! Manhattan. Ett liknande scenario visas även i bland annat Requiem for a Dream. Sången Electric Co. av den irländska gruppen U2 reflekterar över ECT och skrevs efter att en nära vän behandlats med metoden.

I populärkultur och litteratur ges ECT vid psykoser och som bestraffning för aggressivitet. I verkligheten ges dock ECT numera främst vid djupa depressioner.

I en scen av Maud Nycanders dokumentär Sluten avdelning del 2 visas hur en man får ECT-behandling på S:t Görans sjukhus i Stockholm.

I TV-serien Homeland genomgår en av huvudrollerna ECT behandling.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ottosson, Jan-Otto: Psykiatri. 5:e uppl, Liber 2001.
  • Purves m.fl.: Neuroscience. 3. ed., Sunderland, Mass. 2004.
  • Semple, David (red.): Oxford Handbook of Psychiatry. 1:a uppl, Oxford 2005.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ MeSH Tree Location(s) for Convulsive Therapy
  2. ^ Semple, 2005, sid. 286
  3. ^ Semple, 2005, sid. 288
  4. ^ Ottosson, 2001, sid. 282-283
  5. ^ ”Vårdguiden, ECT. http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Behandlingar/ECT/. Läst 19 oktober 2013. 
  6. ^ ”Socialstyrelsen, Kraftig underrapportering av ECT. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013mars/kraftigunderrapporteringavect. Läst 31 mars 2014. 
  7. ^ Zarubenko II, et al. (september 2005). ”Electroconvulsive shock induces neuron death in the mouse hippocampus: correlation of neurodegeneration with convulsive activity”. Neuroscience and Behavioral Physiology 35 (7): sid. 715–721. doi:10.1007/s11055-005-0115-0. PMID 16433067. 
  8. ^ Encyclopedia Brittanica: Ernest Hemingway
  9. ^ Forskning & Framsteg: Manodepressevitet på spåren
  10. ^ SVT: Den deprimerade reportern
  11. ^ SVT - Läkarna fick veta om riskerna med ECT - men inte patienterna

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]