Erik Eriksson (hydrolog)
Erik Eriksson, född 9 december 1917 i Ströms socken i Jämtland, är en svensk hydrolog.
Biografi
Eriksson arbetade på hemgården i byn Bredkälen med jord- och skogsbruk till 1940. Han avlade, efter militärtjänsten i beredskapen, agronomexamen på jordbrukslinjen 1949 samt licentiatexamen i ämnet marklära 1952 vid Sveriges lantbruksuniversitet. Han arbetade därefter på meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet och disputerade där i meteorologi 1959.[1]
Eriksson var bland annat anställd vid Naturvetenskapliga forskningsrådet innan han tillrädde tjänsten som professor i hydrologi vid Uppsala universitet 1970, och avgick med pension därifrån 1982.
Han är medlem av Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm och av Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala. Han har publicerat ett 70-tal vetenskapliga uppsatser inom ämnena marklära, oceanografi, klimatologi, atmosfärisk kemi och hydrologi. Eriksson har förutom i Europa rest på bland annat forsknings- och utredningsuppdrag i Sydasien, Afrika och Nordamerika.
Erik Eriksson är en av grundläggarna av forskningsområdet atmosfärskemi, studerade de biogeokemiska kretsloppen, och uppmärksammade tidigt den globala uppvärmningen.
Källor
- Erik Eriksson i Nationalencyklopedins nätupplaga.
- Familjesidorna i Upsala Nya Tidning 7 december 2012
- Kungl. vetenskapsakademien, Matrikel 1991, ISSN 0302-6558, sid. 49.
Noter
Vidare läsning
- Erik Eriksson på History of Hydrology Wiki (engelska)
Externa länkar
Erik Eriksson på Kungliga Vetenskapsakademiens webbplats