Ernst Didring

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ernst Didring omkring 1900
Ernst Didring omkring 1930

Ernst Didring, född 18 oktober 1868 i Stockholm, död där 13 oktober 1931, var en svensk författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Föräldrar var litografen Anders Gustaf Andersson och Maria Juliana Hellberg. Didring påbörjade läroverksstudier, men kunde inte avsluta dem på grund av brist av pengar. Han blev kontorsskrivare i Järnvägsstyrelsen 1890 och gifte sig 1899 med den danska lärarinnan Jeanne Rye. Han var 1908-14 förste bokhållare i milkontoret, 1904-10 fullmäktig i Statens järnvägstrafiks pensionsinrättningar, och 1910 ledamot av direktionen för dessas kassa och 1906-08 sekreterare eller ordförande i pensionsfullmäktiges arbetsutskott.

Från 1914 var Didring författare på heltid. 1913-14 var han teateranmälare i "Dagen" och 1914-18 i "Aftonbladet". Under tiden 1915-20 blev han ledamot av Svenska Röda Korsets hjälpkommitté för krigsfångar och på uppdrag utgav han 1920 redogörelsen Sveriges hjälp till krigsfångarna. Efter första världskriget reste Didring 1920-22 i Frankrike, Schweiz, Italien och Tyskland.

Åren 1915-20 och 1923-29 var Didring ordförande i Sveriges författareförening.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Didring präglade en naturalistisk stil och detaljerade beskrivningar, och i sina böcker inträdde han för mänsklighet och samarbete i kollektiver. Han gav i sina verklighetstrogna romaner och dramer utblickar över samtiden med sociala perspektiv.

Hans huvudserie och mest kända bok är romantrilogin "Malm" som utkom 1914-1919. Därutöver är ytterligare några av hans romaner (Grålögatrilogin; "Världsspindeln"; "Det mörkblå frimärket") viktiga från litteraturhistorisk synpunkt. Hans böcker tecknar en omfattande bild av livet i Sveriges samhälle vid sekelskiftet 1900, ibland lika aktuellt idag.

Ofta var det bara några månader efter originalen som de europeiska översättningarna utkom. Framför allt i Tyskland fanns stort intresse för hans verk. Översättningar av Elke von Hollander-Lossow är de mest detaljerade och mest precisa. Dessutom skrev han ett flertal skådespel, som var välkända på Stockholms teatrar under hans tid.

Didrings skådespel ha dramatisk spänning, måleriska och effektfulla situationer samt god dialog. I berättelserna härska lugn ironi, medkänsla med lifvets styfbarn och ett sundt, manligt allvar. Didring har utvecklat en synnerligen omfångsrik litterär verksamhet på såväl prosaberättelsens som dramats område.
Nordisk familjebok, 1923[1]


Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Han tilldelades De Nios stora pris 1931.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Trilogin Malm[redigera | redigera wikitext]

I sin romantrilogi Malm skildrar Ernst Didring arbetet med den så kallade malmbanan Kiruna–Narvik, gruvsamhället Kirunas framväxt och det ekonomiska spelet med de värden som skapats i malmfälten.

Första delen är en mäktig skildring av arbetet på Riksgränsbanan, flärdfritt saklig, med ypperliga människoteckningar och storartade naturstämningar, medan andra delen, är en betydande och stark skildring av arbetsliv och arbetare i Kiruna, och tredje delen, en desilluderad framställning av aktiejobb och parasitlyxliv i Stockholm åren närmast före världskrigets utbrott.

  • Männen som gjorde det[2] är en av de stora rallarromanerna i svensk litteratur. Men det är också en av våra mest storslagna skildringar av fjällvärlden, ett dokument över en brytningstid i svensk historia och en varm och ödmjuk hyllning till människorna bakom ett pionjärarbete: Byggandet av Malmbanan vid sekelskiftet. (Svenska: 1914, tyska: 1917, finska 1917; på svenska nytryckt 1976 och 1994, som talbok 1979)
  • Bergets sång:[3] Malmbrytningen har upptagits i Kiruna i jämförelsevis stor skala – vi skriver nu 1909. Flera av de rallare som steg fram och mötte oss i "Männen som gjorde det" är nu gruvarbetare. Storstrejken kastar sin skugga över Malmfälten och kampen står inte bara mellan arbetare och arbetsgivare, utan också mellan olika fraktioner inom arbetarleden. Emigrationsfebern rasar i gruvsamhällena - Brasilien är målet. En del återvänder så småningom därifrån – men inte alla. Och i romanens Berget (=Kiruna) har mycket skett under deras bortavaro. (Svenska: 1915, som talbok 1980; tyska: 1924)
  • Spelarna:[4] Stockholm, åren före första världskriget. Storstrejkens år, men också aktiejobbarnas glanstid. I centrum för spekulationerna står "grängarna", papperen som fått sitt värde ur malmbrytningen i Gällivare och Kiruna. Värdet stiger - världen ropar ju efter malm, och det ryktas om att staten ska överta malmfälten. En av spelarna är Erik Valerius. Han spelar högt. Också i sitt äktenskap med Anna. Han vinner, och han förlorar. Och när han en solstekt dag på Baltiska utställningen i Malmö nås av beskedet om krigsutbrottet - vad är det då för kort han har kvar att spela? (Svenska: 1919, som talbok 1980; tyska: 1924)

Trilogin om Grålögan[redigera | redigera wikitext]

En hänförande, levande hymn om livet i Stockholms skärgården. De är inga idealfigurer eller billiga lockfåglar, som är här ställt upp av Didring, utan varma människor med sina små dygder och synder. Man måste genast tro på dem, som man tror på solskenen och stormen. De levnadsvarma människorna ställer Didring i den stora naturen.

Grålögatrilogin är inte bara tre av de bästa böckerna av sin författare (kanske de allra bästa), utan också två av de mest värdefulla skärgårdsromaner, som är skrivna på svenska - August Strindberg inräknad.

  • Stormens öar: En skärgårdsskildring från 1860- och 70-talen, gjord med vederhäftig och åskådlig realism, med vaken och förståelsefull blick för den karga skärgårdsnaturen och den buttra, fåordiga men arbetsamma och genomsunda skärgårdsbefolkningen. Didrings bästa sidor: förmågan att skapa trovärdig miljö och levande människor av kött och blod, det lugna greppet om handlingen och kärleken till livets bestående värden, dådlust, plikttrohet och rakryggad kraft, ha här fått vackra uttryck. (Svenska: 1925, som talbok 1983; tyska: 1926, holländska: ca. 1930)
  • Mästerlotsen: En läsvärd och fängslande framställning av en lots och hans kamp med havet samt framför allt av hans inre kamp och utveckling. Kring huvudpersonen rullas upp hela Stockholmsskärgårdens sceneri och ett rikt galleri av gestalter, såväl huvudstadsbor som folket ute på öarna. (Svenska: 1926, som talbok 1983; tyska: 1927)
  • Dyningar: Den tredje i raden av Didrings skärgårdsberättelser, ett slags självständig fortsättning. Omkring tiden för världskrigets utbrott, huvudhandlingen rör sig om denna tids inverkan på de olika medlemmarna av släkten Sjöberg. Dessa komma att stå emot varandra som representanter å ena sidan för lag och rätt, å andra sidan för äventyrslusta och lagöverträdelse. Spritsmugglingen med vad den innebär av fara och lättköpt vinning lockar oemotståndligt skärgårdens vikingaättlingar. Men den gamla svenska ämbetsmannatraditionen kräver lika okuvligt respekt för samhällets bud. Till det bästa i boken hör såsom ofta hos Didring miljöskildringen, själva tidsstämningen av oro och spänning. Men även karaktärsteckningen verkar äkta, vederhäftig, trovärdig. (Svenska: 1927)

Ytterligare romaner[redigera | redigera wikitext]

  • Två vägar En svensk kemist har den fixa idén att det måste existera en internationell pengaliga, som lik spindlar drar sina tråder över världen; för krig, gör revolutioner och fred, om de bara kan tjäna på det. Alltså ett gissel för folken, ett sällskap av världens egentliga herrar, som skall bli demaskerade! En jakt över hela jorden börjar, någon gång tror entusiasten att han är nära målet, men slutligen måste han erkänna sin idé som en fantom. Löst förknippad med huvudhandlingen är den franske vännens öde, en radiumforskare, som går till sitt säkra död i tjänsten av vetenskapen som äkta, sig uppoffrande som hjälte. (Svenska: 1923, tyska: 1925, ungerska 1926)
  • Det mörkblå frimärket Didrings sista roman (som kom ut efter hans död) handlar igen om livet i Stockholms skärgården i förhållandet med själva staden. Kriminalroman. (Svenska: 1932)
  • Gruvarna (före 1908), drama
  • Småkunger (1908), drama
  • Öarna (1920), drama
  • Sigrid Persdotter Bjurcrona (1922), familjeroman
  • Skådespelerskan (1928), roman

Samlingar[redigera | redigera wikitext]

  • Bruddansen och andra berättelser (1899)
  • Kunskapens träd (1902), berättelse i 10 delar
  • Trälar (1904), berättelser
    • Innehåll: Vänta bara, Springdans, Ansikte mot ansikte, Uppbrott, Själfdeklaration, De lyckligaste, Utan ansvar, Tre möten, Silfvertackorna, Sista resan
  • Kronans kaka (1906), berättelser
    • Innehåll: Hund och katt, Fadersglädje, Trasan, Gärningarhes lön, Siffrorna, Plikt, Hålet i kakan, Himmelriket
  • Vilsna vandrare [1] (1911), berättelser
    • Innehåll: Vilse, Silfvertackorna, Hvita ellipser, Fadersglädje, Trasan, De lyckligaste, Plikt, Uppbrott, Förbrytaren, Sista resan,
  • Bortom ärans fält (1917), noveller om krigsfångar
    • Innehåll: Spökvagnen, Jean III, Du skall icke dräpa, En årsfest, Fasans tåg, Den stora tävlingsdagen, Georg Lücken, Skapelsens krona, Stor dåd, När koulabka gick till Gud, De glömda
  • Sveriges hjälp till krigsfångarna (1920), Berättelser över Svenska Röda Korsets Hjälpkommitté
  • Segergudinna (1919), diktning
  • Inferno (1920), flygblad
  • Gustav Jansson (1925), minnesteckning

Skådespel[redigera | redigera wikitext]

  • Midnattssol (1897), trovärdig och stämningsskapandet folkskådespel från Lappland i tre akter
    • Pjäsen handlar om nybyggarnas och lapparnas oförmåga att kunna leva i sämja. Nybyggaren Ola har en hel del på sitt samvete då det gäller förstörandet av lapparnas egendom. Själv vågar han inte förverkliga sina lumpna handlingar utan använder sig av lappen Banners svaghet för sprit sedan någon först sugit ut den välbärgade lappen så att denna är helt beroende av honom. Lars älskar Nilas dotter Sargit som Nila lovat åt sin brorson Willax. Lars besöker deras kåta för att beveka Nila men förgäves. Nila bryter inte ett givet löfte. Han har dessutom lärt sig att hata nybyggarna som bränt hans skogar. Lars genomskådar fadern men står maktlös inför den oöverstigliga klyfta som nu bildats mellan dem och lapparna. Sargit får han aldrig.
  • Stigare Mats (1899), skådespel i tre akter, spelar vid Eks bruk i gruvtrakt om sensommaren
  • Två konungar (1908), Om Bellmann och Gustaf den tredje, skådespel is fem akter
    • Alla tre skådespel finns i en bok om 5 exemplarer (på skrivmaskin) 1920.
    • Två konungar filmatiserades 1925, se vidare Två konungar.
  • Ingjald Illråda (1904), skådespel i fem akter
  • Kung och sångare (1908), skådespel
  • Valuta (1908), skådespel i tre akter (tryckt bara på tyska)
  • Högt spel (1906), skådespel i fem akter, tyska 1906, katalanska 1921
  • Örnarna (1910), skådespel i tre akter
  • En moder (1911)
  • Jefta (1912), skådespel i fem akter
  • Eros (1912), tre enaktare
    • Vid korsvägen, Segraren, Nattkyparen
  • Arvtagarna (1914), patriotiska skådespel i fem akter
  • Flygmaskinen (1915), fars
  • Den stora kärleken (1917)
  • Gustav II Adolf (1917), blankversdramat i fem akter
  • Elna Hall (1917), psykologisk skådespel i tre akter
  • På väg till friheten (1919), skadespe-trilogi
    • Råttfällan, komedi i tre akter
      • Handling: Ett rike regeras av fader Geromi. Han har sitt smutsiga finger med i allt som sker och avsätter tjänstemän på löpande band. Han har naturligt nog sina gunstlingar som svärmar omkring honom för att tillfredsställa varje nyck, och hans makt över kvinnorna är stor. Ändå misslyckas han då det gäller Elena som han fattat tycke till och stämmer möte med. För Elena blir detta möte en plågsam förödmjukelse. Hennes man, greve Ferdo Sulvi hör till Geromis motståndsmän. De har sammansvurit sig mot denna och lotten att mörda honom har fallit på greve Sulvi. Greven är omedveten om Geromis uppförande gentemot hans hustru. De sammansvurna besluter att förverkliga sin plan då Fader Geromi är gäst hos Sulvis. Elena avslöjar för sin barndomsvän och trogna beundrare Bolgant sitt möte med prästen och dennes försök att med våld kuva henne. För att hämnas skjuter någon Geromi inför ögonen på de sammansvurna. Pjäsen rör sig inom societeten i en miljö som för oss tillbaka till början av 1900-talet. Rollerna är många och krävande men intressanta, de dramatiska scenerna är dynamiska och kraftfulla.
    • Fången, tragedi i tre akter
    • Riket, drama i nio tablåer
  • Pension bellevue (1922), skådespel
  • Vilddjuret (1929), skådespel i tre akter

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nordisk familjebok (1923/1923)
  2. ^ Runeberg.org – Männen som gjorde det
  3. ^ Runeberg.org – Bergets sång.
  4. ^ Runeberg.org – Spelarna

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]