Exxon Corporation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Exxon Corporation
Ingår nu i ExxonMobil Corporation
Exxon logo.svg
Typ Publikt aktiebolag
NYSE: XON
Huvudkontor USA Irving, Texas, USA
Nyckelpersoner Lee R. Raymond, tekn. dr
Styrelseordförande President Vd
Bransch Petroleumbolag
Produkter Petroleum
Antal anställda 80 000 – 1997
Historia
Grundat 1911
Avknoppat från Standard Oil
Gick upp i ExxonMobil – 1999
Ekonomi
Omsättning $ 137,2 miljarder – 1997
Vinst efter skatt $ 8,5 miljarder – 1997
Övrigt
Fotnoter Siffror från ReferenceBusiness.com[1]
Informationen här ska spegla Exxon Corporation innan fusionen med Mobil Corporation.

Exxon Corporation var ett stort amerikanskt företag inom petroleumbranschen som fusionerades med Mobil Corporation 1999 och bildade ExxonMobil Corporation som är idag världens största icke-statliga petroleumbolag.

Exxon Corporation rankades då som USA:s tillika världens största icke-statliga petroleumbolag och hade då 33 000 bensinstationer och 31 oljeraffinaderier i 17 länder världen över. 1997 så låg omsättningen på $137,2 miljarder och vinsten var på $8,5 miljarder.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det hela började 1911 när dåtidens största petroleumbolag John D. Rockefeller:s Standard Oil slaktades av USA:s högsta domstol och delades upp till 34 separata bolag på grund av det monopol dom hade i branschen. I slutet av 1800-talet kontrollerade Standard Oil hela 90 procent av raffineringen och marknadsföringen av petroleum samt en tredjedel av alla oljefält i världen. Bolaget fick namnet Standard Oil Company of New Jersey.

1973 beslöt Standard Oil Company of New Jersey att ändra företagsnamnet till Exxon Corporation. Tanken var först att namnet skulle bli Exon med ett 'x', men under det interna arbetet med detta framkom det att Nebraskas dåvarande guvernör hette just J. James Exon. Företagsledningen ansåg det mindre lämpligt att döpa ett företag efter en sittande guvernör och beslutade att lägga till ytterligare ett x i namnet.

Exxon och Mobil fusioneras[redigera | redigera wikitext]

Den 30 november 1999 slutfördes fusionen mellan två av världens största petroleumbolag; Exxon och Mobil fick sin fusion godkänd av den amerikanska konkurrensmyndigheten, Federal Trade Commission (FTC), efter nästan ett års granskning (den längsta någonsin i ett ärende för FTC). Myndigheten ansåg att det fanns skäl att räkna med att konkurrensen skulle snedvridas om fusionen gick igenom utan modifieringar, och därmed blev Exxon och Mobil Corp. tvungna att sälja 2 431 bensinstationer över hela USA, närmare bestämt 1 740 stycken i delstaterna i östra USA, 360 i Kalifornien, 319 i Texas och 12 i det amerikanska autonoma territoriet Guam. Det tillkom andra villkor för ett godkännande och Exxon ansågs vara den stora "förloraren" i det slutliga avtalet.

Exxons åtaganden[redigera | redigera wikitext]

  • Skrota det pågående köpen av bensinstationer från Tosco Corp. i Arizona.
  • Sälja av sitt oljeraffinaderi med turbinanläggning i Benicia, Kalifornien.
  • Förbjuds sälja diesel och bensin i Kalifornien under varumärket Exxon för de kommande 12 åren.
  • Sälja av sina bensinstationer i delstaterna New York och Maine.

Mobils åtaganden[redigera | redigera wikitext]

Detta var den största avyttringen som FTC har begärt vid en fusion sen myndigheten grundades.[2]

"Because Exxon and Mobil are such large and powerful competitors and because they now compete in several product and geographic markets in the United States, the commission insisted on extensive restructuring before accepting a proposed settlement. This settlement should preserve competition and protect consumers from inappropriate and anticompetitive price increases."
— FTCs dåvarande styrelseordförande, Robert F. Pitofsky

Exxon och Mobil förväntade sig att kunna spara $2,8 miljarder per år och hade planer på att trimma det nya bolaget genom att reducera arbetsstyrkan med 9 000 jobb eller 7.3% av den totala arbetsstyrkan. Exxon försvarade affären med att poängtera att det var den svåra prispressen på råolja samt förväntade möjligheter att bli mer effektiva inför konkurrensen från utlandet som ledde till avtalet.

Exxon Valdez[redigera | redigera wikitext]

Den tredje dagen efter att supertankern Exxon Valdez gick på grund i Prince William Sound.
Huvudartikel: Exxon Valdez

Exxon Valdez var en miljökatastrof som orsakades av att en supertanker med samma namn och som tillhörde Exxon gick på grund i sundet Prince William Sound som ligger utmed Alaskas södra kust den 24 mars 1989 och där det orsakades omfattande skador på miljön och djurlivet efter att 42 000 kubikmeter petroleum läckte ut från fartyget. Detta resulterade att Exxon fick betala $3,5 miljarder för upprensning efter olyckan samt dom blev stämda på stora belopp. Men efter utdragna rättsprocesser så bestämde USA:s högsta domstol år 2006 att ExxonMobil skulle betala $5 miljarder i skadestånd till målsägarna.[3] Exxon överklagade det igen eftersom de tyckte att det skulle inte överstiga de $507 miljoner som dom hade redan betalat till de 32 000 målsägarna som var bland annat fiskare, urinvånare och andra näringsidkare. Detta fick dock en upplösning 2008 när USA:s högsta domstol med domaren David H. Shouter i spetsen, fattade det slutgiltiga beslutet och gick på ExxonMobil:s linje och reducerade ner skadestånden till de runt $500 miljoner som ExxonMobil ansågs vara rimligt.[4] Miljön och djurlivet har fortfarande inte helt återhämtat sig efter katastrofen.


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Exxon Corporation - Company Profile, Information, Business Description, History, Background Information on Mobil Corporation”. ReferenceBusiness.com. http://www.referenceforbusiness.com/history2/47/Exxon-Corporation.html. 
  2. ^ ”Exxon-Mobil merger done”. CNNmoney.com. http://money.cnn.com/1999/11/30/deals/exxonmobil/. 
  3. ^ ”BP's Deepwater Horizon oil spill likely to cost more than Exxon Valdez”. TheGuardian.co.uk. http://www.guardian.co.uk/environment/2010/apr/30/bp-cost-deepwater-horizon-spill. 
  4. ^ Liptak, Adam. ”Damages Cut Against Exxon in Valdez Case”. NYTimes.com. http://www.nytimes.com/2008/06/26/washington/26punitive.html.