Finnmarksvidda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Finnmark fylke

Finnmarksvidda (samiska: Finnmárkkoduottar) är en fjällvidd i Finnmark fylke i nordligaste Norge. Namnet används vanligtvis om området söder om Gáisene, mellan Kvænangen och Nordreisa i väst och Tana älv i öst. I sydväst, söder och öster avgränsas det av Finland.[1] 36 % av Finnmark fylke utgörs av Finnmarksvidda. Området är en del av det samiska kärnområdet.[1]

Finnmarksvidda ligger cirka 300–500 meter över havet,[1] med låga kullar, björkskog, myrar, sjöar och vattendrag. Berggrunden består av prekambriska bergarter. Det platta landskapet ger grunda insjöar och låg sluttning på älvarna, som breder ut sig i många förgreningar.[2] Den största insjön är Iešjávri, som ligger centralt på vidden.[1] I sydöst ligger nationalparken Øvre Anárjohka.[1] På vidden finns flera fotvandringsleder och ett stort antal turist- och fjällstugor.[1]

Finnmarksvidda är Norges kallaste område vintertid,[1] då temperaturen kan sjunka ner till -40 °C. Köldrekordet är på -51,4 ºC.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål)
  1. ^ [a b c d e f g] ”Finnmarksvidda”. Store norske leksikon. http://snl.no/Finnmarksvidda. Läst 7 juni 2011. 
  2. ^ Jon Arne Eie, Per Einar Faugli og Jens Aabel: Elver og vann. Vern av norske vassdrag. Grøndahl Dreyer 1996. ISBN 82-504-2241-4