Samiska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
samiska
sámegielat eller sámigiella
Talas i Sameland (nordligaste delarna av Sverige, Norge, Finland och Ryssland (Kolahalvön)
Region Nordkalotten
Antal talare cirka 30 000[källa behövs]
Status hotat
Klassificering finsk-ugriskt
 finsk-permiskt
  samiska
Officiell status
Språkmyndighet ingen
Språkkoder
ISO 639-1 se (avser nordsamiska)
ISO 639-2 sma, sme, smi, smj, smn, sms
SIL LPB, LPC, LPD, LPI, LPL, LPK, LPR, LPT, LPU, SIA LKS, LPB, LPC, LPD, LPI, LPL, LPK, LPR, LPT, LPU, SIA
Karta över de samiska språkens utbredning: 1. Sydsamiska, 2. Umesamiska, 3. Pitesamiska, 4. Lulesamiska, 5. Nordsamiska, 6. Skoltsamiska, 7. Enaresamiska, 8. Kildinsamiska och 9. Tersamiska. Mörkare gult anger kommuner där samiska är har officiell språkstatus.

Samiska eller lapska (Sámegielat eller sámigiella på nordsamiska) är en grupp av flera språkvarieteter. Samiska språks utbredningsområde utgörs av Sameland, det vill säga de nordligaste delarna av Sverige, Norge och Finland samt Kolahalvön i Ryssland.

Samiska omnämns i den norska och den finska grundlagen och är ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Språken har officiell status i vissa kommuner i Finland, Norge och Sverige. I Ryssland erkänns samiska som ett av de nordliga språken, och det undervisas i kildinsamiska i Lovozero-distriktet.

Klassificering[redigera | redigera wikitext]

De samiska språken, eller språkvarieteterna, är finsk-ugriska språk och ingår därmed i den uraliska språkfamiljen, skild från de indoeuropeiska språken. Mer specifikt tillhör de den finsk-permiska eller, enligt ett annat klassifikationssystem, den finsk-samiska undergruppen (släktskapsförhållandena bland de finsk-ugriska språken är omstridda).[1]

Ett språk eller flera?[redigera | redigera wikitext]

De samiska språken bildar en kedja av varieteter, ett dialektkontinuum, där samer från näraliggande områden lätt kan förstå varandras språk medan kommunikationen kan vara besvärlig mellan samer från områden som ligger längre ifrån varandra.[2] Alla de samiska varieteterna är likartade till sitt grundläggande ordförråd och till sin struktur. Av swadeshlistans 100 ord delar de samiska varieteterna i genomsnitt fler än 80, och näraliggande varieteter som regel fler än 90. I synnerhet de ord som har att göra med miljö, släktskap och traditionella näringar är mer eller mindre desamma i alla samiska varieteter. De skillnader som finns när det gäller ordförrådet beror till stor del på att inlån har skett i sen tid från olika håll – från finska till nordsamiska och enaresamiska, från nordiska språk till syd-, ume-, pite-, lule- och nordsamiska samt från ryska till skolt-, akkala-, kildin- och tersamiska.[3] Nordsamiska och sydsamiska skiljer sig åt ungefär lika mycket som svenska och isländska, medan skillnaden mellan den centrala lulesamiskan och den centrala finnmarkssamiskan är ungefär lika stor som mellan svenska och norska.[4]

I äldre litteratur betraktas samiska i allmänhet som ett enda språk.[5] [6] Detta går igen i den svenska regeringens officiella ståndpunkt, att samiskan (åtminstone inom Sverige) är ett språk bestående av flera varieteter.[7] Språkforskarna talar däremot numera vanligen om flera samiska språk bestående av en mängd dialekter, men det råder ingen enighet om antalet språk och dialekter, eftersom det inte finns några självklara kriterier för indelningen.[8]

I en analys av de samiska språkförhållandena konstaterade Nils-Erik Hansegård, professor emeritus vid Umeå universitet, att det finns åtminstone en tydlig gräns mellan geografiskt närbelägna samiska varieteter vars talare nästan omöjligen kan förstå varandra utan föregående inlärning, nämligen mellan västsamiskan och östsamiskan i Enare. Ytterligare två gränser finns, som dock är mindre skarpa, nämligen mellan enaresamiska och skoltsamiska samt mellan skoltsamiska och kolasamiska. Utifrån dessa aspekter skulle det finnas två eller fyra olika samiska språk.[9] På liknande sätt använder professor emeritus Olavi Korhonen vid Umeå universitet en indelning i tre olika samiska språk, öst-, central- och sydsamiska.[10] Mikko Korhonen, professor vid Helsingfors universitet, talade om nio huvudgrupper av samiska dialekter, som han sammanförde till två eller tre större grupper.[11]

Nu verksamma finländska språkforskare talar vanligen om flera samiska språk. Professor Pekka Sammallahti vid Giellagasinstitutet (Uleåborgs universitet) räknar med tio olika samiska språk, en uppfattning som baseras på att sex av dem har egna skriftspråk (sydsamiska, lulesamiska, nordsamiska, enaresamiska, skoltsamiska och kildinsamiska) medan de fyra återstående (umesamiska, pitesamiska, akkalasamiska och tersamiska) brukar anses skilja sig avsevärt från de övriga. Sammallahti sammanför sedan dessa tio språk till två huvudgrupper, en östsamisk grupp som omfattar språken i nordöstra Finland och Norge samt på Kolahalvön, och en västsamisk grupp som omfattar språken i norra Finland, norra Norge och vidare söderut i Sverige.[3] Pekka Sammallahtis östsamiska språkgrupp motsvarar Olavi Korhonens östsamiska språk medan Sammallahtis västsamiska språkgrupp motsvarar Korhonens central- och sydsamiska språk.

För att komma ifrån den svåra definitionen av språk respektive dialekt talas ofta i stället om varieteter.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Samiskans ursprung finns i ett fornuraliskt språk som talades kring floderna Volga och Oka i centrala Ryssland för kanske 4 000 år sedan. Från kontakter med andra språk i denna region har samiskan med sig flera urindoiranska och uriranska lånord, bland andra čuohti (hundra) och boazu (ren). Dessa kan dateras till senast omkring 2000 f.Kr.[12]

En del av de människor som talade fornuraliska rörde sig därefter åt väster och kom under årtusendet närmast före Kristi födelse i kontakt med talare av ett urbaltoslaviskt språk som lämnat spår i form av ytterligare lånord som finns kvar i dagens samiska. Dit hör suoidni (hö) och sarvvis (rentjur). Samiskan har ett 40-tal baltiska lånord som kan dateras till denna tid, varav ett 30-tal är gemensamma med finskan. Finskan har dock fem gånger fler baltiska lånord från samma tid. Antingen var finska och samiska fortfarande ett enda språk, eller också har samiskan fått sina baltiska lånord via finskan.[12]

Senast någon gång under årtusendet före Kristi födelse skilde sig finska och samiska från varandra. Den äldsta formen av samiska kan kallas för ursamiska eller protosamiska. De tidigaste lånorden som finns i samiska men inte i finska kommer från nordvästgermanskan (föregångare till nordgermanskan och västgermanskan) under de sista århundradena före Kristi födelse. Exempel är vuopman (inhägnad använd vid jakt) och vuoksa (ett fisknäts djup). Eftersom nordvästgermanskan under järnåldern veterligt inte talades längre österut än i Finlands kustområden bör kontakten mellan de båda språkens talare ha skett där. Språkhistoriker har också sett att dessa lånord har samma karaktär i alla varianter av samiska och därför bör ha lånats in under en tid då ursamiskan talades inom ett förhållandevis litet område, där alla talare hade kontakt med varandra. Ursamiskans utbredningsområde bör således strax före Kristi födelse ha varit begränsat till södra Finland. Först därefter fick samiskan sin vidsträckta utbredning och delades upp i flera språk och dialekter.[12] De viktigaste dialektskillnaderna utformades dock troligen redan före vikingatiden, alltså under de första århundradena efter Kristi födelse.[13]

Någon gång före 700 e.Kr. kom den samisktalande gruppen i kontakt med människor som talade urnordiska, vilket förmodligen skedde i trakten av Troms vid den nordnorska kusten, dit nordborna hade expanderat vid denna tid.[14] De lånord som samiskan då tog upp har bland annat att göra med båtbyggeri (gielas, köl; borde, bord i båtens sida; suwdas, sud, fog mellan två bord) och havsfångst (fales, val; dorske, torsk; silde, sill). Den allra största mängden urnordiska lånord är dock relaterad till boskapsskötsel och åkerbruk, som gussa (ko), ullo (ull), mielke (mjölk), vuosta (ost), galdit (gälla, kastrera med kniv) med flera.[15]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Samiska språk talas numera av en minoritet av samerna. Under många år skedde ingen skolundervisning på samiska, och i vissa fall straffades barn i skolan då de använde sitt samiska modersmål. Två generationer tillbaka kunde de allra flesta samer i Norrlands inland tala samiska, medan språken i språkområdets randområden hade bevarats sämre. Till exempel dog kemisamiskan ut på 1800-talet och kajanasamiskan redan på 1700-talet. I Kautokeino och Karasjok i Finnmark fylke i Norge är de flesta personer samisktalande[16]. I andra delar av språkområdet talar en del yngre endast omgivningens majoritetsspråk.

En tvåspråkig (finska och nordsamiska) gatuskylt i Enontekis i Finland

Kartor över Samelands utbredning i Sverige (det område där samiska bosättningar och språk har förekommit) varierar i omfattning, från att ibland begränsas till det medeltida administrativt definierade området Lappmarken (ungefär dagens Lappland) till att ofta inkludera delar av Norrbottens kustland (där spår av kustsamer återfinnes enligt arkeologen Noel D. Broadbent), och ibland även Mellannorrland (där skogssamer och s.k. sockenlappar har bott).[17]

I Malå görs ansträngningar att främja skolundervisning av den kraftigt hotade umesamiskan.[18]

Skolgång och språkundervisning[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

I Finland skall de som bor i Samernas hembygdsområde och behärskar samiska i huvudsak undervisas på samiska i grundskolan.[19] Utanför hembygdsområdet beslutar den kommun barnet bor i om undervisning på samiska. Mindre än hälften av samerna och i synnerhet av de samiska barnen (40 % av barn under tio) bor i hembygdsområdet.[20] Samiska är valbart språk i en del skolor.[21]

I gymnasierna i Ivalo och Enontekis samt i det samiska gymnasiet i Utsjoki har undervisats i samiska som modersmål och som främmande språk.[20]

Samiska kan studeras på universitetsnivå framförallt vid Giellagasinstitutet vid Uleåborgs universitet, men också vid Helsingfors universitet, Lapplands universitet och Åbo universitet.

Norge[redigera | redigera wikitext]

I Norge äger det enskilda barnet rätten till sitt språk och sin kultur.[22]

Tio kommuner i Norge räknas som samiska och där finns samiskspråkiga skolor. I Kautokeino ligger Samiska högskolan.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det finns fem sameskolor med undervisning i förskoleklass till klass sex, vilka ligger under Sameskolstyrelsen. Där sker undervisningen till stor del på samiska språk.

I nyare tid har det varit problem med att icke-samisktalande föräldrar sökt hemspråksundervisning till sina barn, men möts av nej eftersom tidigare funnits krav att samiska skulle vara ett aktivt språk i hemmet för rätt till hemspråksundervisning.[23] Många nordsamer från Sverige åker till Kautokeino i Norge för att lära sig språket.

Umeå universitet har kurser i nordsamiska, lulesamiska, umesamiska och sydsamiska.[24] Uppsala universitet har kurser i nordsamiska.[25] Eftersom resurstilldelningen på högskolenivå beror på antalet studerande har sådana små språk en risk att förlora lärarresurser inom den högre utbildningen.[26]

Officiell status[redigera | redigera wikitext]

Sedan år 2000 är samiska officiellt minoritetsspråk i Sverige. Det innebär att samisktalande har rätt att använda sitt språk vid kontakter med myndigheter och domstolar, liksom att utnyttja barn- och äldreomsorg på samiska, inom det så kallade Förvaltningsområdet för samiska språket. Sedan den 1 januari 2010 omfattar förvaltningsområdet följande kommuner: Arjeplog, Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Lycksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och Östersund.[27]

Motsvarande gäller inom samernas hembygdsområde i Finland och i delar av Norge.

Grammatik[redigera | redigera wikitext]

Samiskan saknar liksom de övriga uraliska språken såväl grammatiskt genus som könsspecifika personliga pronomen (separata motsvarigheter till han och hon). Bestämd och obestämd form finns inte. Samiska är ett agglutinerande språk och har 6–11 kasus: nominativ, ackusativ, illativ, lokativ, komitativ och essiv. Lokativ finns i nordsamiska men inte i syd- och lulesamiska. Dessa språk har istället inessiv och elativ som tillsammans bildar samma funktion som lokativ. I syd- och lulesamiska är dessutom genitiv och ackusativ olika kasus till skillnad mot nordsamiskan där de är sammanslagna. Böjning av ord sker i kasus och numerus, med ändelser, med stadieväxlingar och med omljud. Singular och plural finns, liksom dualis. Verb och negationer böjs i första, andra och tredje person i singular, plural och dualis.

Ordförråd[redigera | redigera wikitext]

Orden för "farmor" och "mormor" liksom "farfar" och "morfar" sammanfaller, liksom många andra i svenskan i högre grad genusbestämda ord. Däremot har vissa andra släktingar olika ord som visar i vilken åldersordning de kommer, som till exempel farbröder och mostrar.[28]

Samiskan innehåller rikligt med ord som har med natur och renskötsel att göra, alltså yrkesuttryck. Det finns många olika ord för snö. Detta för att med ett ord kunna beskriva snöns utseende och egenskaper (se boken "Snö" av Yngve Ryd). Samma sak gäller landskapet, för att kunna beskriva berg, vattendrag etc.[29] I rennäringen finns många ord för ren, för att med ett ord kunna beskriva en rens ålder, kön, färg etc.

Inflytande mellan nordiska och samiska dialekter[redigera | redigera wikitext]

Liksom de flesta andra språk så lånas det in ord och under senare år introducerades många nya ord i samiskan i takt med teknik och samhällsutveckling. I till exempel lulesamiskan blir omskrivningen liten och de flesta lånord får ändelsen -a, som till exempel presidennta, departemennta, kultuvrra, studennta, e-poassta (eller e-påvsstå), webba. Mikael Svonni har skrivit Sámi-ruota, ruota-sámi sátnegirji som kom 1990[30] och är en nordsamisk-svensk, svensk-nordsamisk ordbok. Han arbetar även på en ny ordbok som har cirka 4000 nya samiska ord.[31]

Få exempel finns på lånord från samiskan till skandinaviska språk. Dock finns några studier som diskuterar möjligheten att vissa särdrag i nordskandinaviska dialekter (norrländska, finlandssvenska, tornedalssvenska och nordnorska mål) härrör från omfattande assimilering av finsk- och samisktalande personer i regionens nordisktalande kultur under historiens gång.[32][33] Två teorier som framförts är att konsonantförlängning respektive vokalbalans i nordskandinaviska dialekter beror på skandinavisering av samer, främst sydsamer, på 1300-1600-talet i dialektområdet. Alla samiska dialekter, särskilt de östsamiska, har haft liknande form av vokalbalans som är karaktäristiskt bland annat för norrländska mål långt innan nordiska språk talades i norra Skandinavien.[34][35]

Skriftspråk[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Samiska skriftspråket
Titelblad till den första tryckta boken på samiska, ABC Book på Lappesko Tungomål

De första skrivna samiska ord som bevarats till vår tid nedtecknades 1557 av den engelske sjömannen Stephen Borrough, som efter ett skeppsbrott vistades några månader på Kolahalvön. Det rörde sig om ett hundratal kildinsamiska ord som senare publicerades.[36] År 1619 utgav kyrkoherden och pastorn i Piteå Nicolaus Andreæ de två första skrifterna på samiska: en sång- och mässbok[37] för gudstjänstbruk och en ABC-bok[38]. Knut Leem försökte under 1700-talet utveckla ett samiskt skriftspråk för finnmarkens behov. År 1811 utkom Bibeln för första gången på samiska i Sverige. Grundläggande är det latinska alfabetet med tillägg för samiska stavningsbehov. Under 1900-talet började mer icke-religiös litteratur att ges ut på samiska, både originaltexter och översatta texter. Den första bok som gavs ut av en samisk författare var Muitalus sámiid birra av Johan Turi, som kom ut 1910 på nordsamiska och berättar om de samtida renskötande samernas liv.[39]

Från att i huvudsak varit talspråk fick de olika språken officiella skriftspråk på 1970–80-talet. Tidigare har det skrivits utan några enhetliga regler beträffande stavningen. Praxis har varierat mellan land inte minst för nordsamiska, utan att talspråket varierat mellan länderna.

Flertalet samiska språk har numera eget skriftspråk och egen standardiserad ortografi. Moderna operativsystem och ordbehandlare erbjuder val av både samiska tecken och samiskt tangentbord.

De större språken har egna skriftspråk. Nordsamiska, sydsamiska, lulesamiska, umesamiska, enaresamiska och skoltsamiska använder latinskt alfabet och kildinsamiska det ryska alfabetet.[40] Historiskt användes även germanska runor.

Indelning[redigera | redigera wikitext]

Här redovisas de översta fyra nivåerna av den indelning som gjorts av professor Pekka Sammallahti vid Uleåborgs universitet och som i sin fullständiga form omfattar upp till sex nivåer[3]:

  • Östsamiska
    • fastlandsgruppen
      • enaresamiska i Finland omkring Enare träsk; 300–500 talare
      • Den skoltsamiska språkgruppen
        • skoltsamiska i gränsområdet mellan Norge, Finland och Ryssland; 300–500 talare
        • akkalasamiska i Ryssland i de gamla byarna Babino och Yokostrov vid sjön Imandra; mycket få talare,
      • savukoskisamiska i Savukoski kommun i Finland; utdött
    • samiska språk på Kolahalvön
      • kildinsamiska i Ryssland, ursprungligen i de nordvästra och centrala delarna av Kolahalvön; ca 650 talare som nu mestadels bor i Lovozero
        • Šoŋguj-dialekten (troligen utdöd) i de västra inlandsdelarna av det kildinsamiska området
        • Teriberka-dialekten längs nordkusten vid Kolafjordens mynning
        • Luujaavv’r-dialekten i inlandet
        • Aarsjogk-dialekten i den östra delen av det kildinsamiska området
      • tersamiska, ursprungligen i den nordöstra delen av Kolahalvön, nu med mycket få talare vilka bor utspridda över Kolahalvön
    • kemisamiska, utdött. Nedteckningar finns från Sompio, Sodankylä och Kuolajärvi i Kemi lappmark i Finland

Exempel på samiska ord och uttryck[redigera | redigera wikitext]

Eftersom samiska dialekter endast har haft skriftspråk i några årtionden så finns det i stort sett inga ordböcker i samma bemärkelse som i andra språk. Det har dock funnits pionjärer som tidigt samlade ord innan ortografi bestämdes, bland andra samekännaren Harald Grundström. Numera byggs databaser som är tillgängliga för allmänheten via internet, se under källor nedan.

Försvenskade ord och ortnamn[redigera | redigera wikitext]

Följande lånord i svenskan är hämtade från samiska dialekter:

  • Giron – Det samiska ortnamnet Giron (”fjällripa”) har först lånats till finskan som Kiiruna och sedan från finska till svenska som Kiruna.
  • jokk heter jåhkå på lulesamiska och betyder å, eller större bäck. På nordsamiska heter det johka.
  • Jokkmokk heter Jåhkåmåhkke på lulesamiska och uttalas jåckåmåckie, som betyder ”åkrök”, eller ”åkröken”, eftersom det är ett namn. På nordsamiska heter det Johkamohkki.
  • Mindre bäck heter jågås på lulesamiska.
  • jaur heter javrre på lule- och javvri på nordsamiska, och betyder ”sjö”. Javrre uttalas ungefär javere.
  • kåsa heter guksi på nordsamiska. Uttalas goksi.
  • kåta heter goahte på lulesamiska och uttalas ungefär gåatie.
  • ackja kommer från det finska ordet ahkio, som på samiska heter geres och betyder ”släde”. Ahkio är i sin tur lånord från svenska och betyder ”åk”.
  • vaja heter vatjav på lulesamiska och betyder renko.
  • Saltoluokta hade kunnat betyda ”Saltviken”, men eftersom salt heter sállte på lulesamiska så är betydelsen okänd. Luokta är ”vik”.
  • Kvikkjokk – Det är okänt varifrån ordet kvikk härstammar. Guojkkajåhkkå heter platsen på lulesamiska och betyder ”forsbäcken”.
  • Kebnekajse heter Giebnegáisi på nord- och Giebnegájsse på lulesamiska. Giebne betyder ”kittel” och gáisi betyder ”högfjälltopp”. Numera är giebne detsamma som ”kastrull” i vardagsspråket.
  • Padjelanta heter Badjelándda på lulesamiska, och betyder ungefär ”högre landet” eller ”övre landet”. Badje eller badjel betyder ”över”, som i kloahkka l gålmån badjel – ”klockan är över tre”.

Jämförelse mellan varieteter[redigera | redigera wikitext]

Svenska:
  • Har Per en hund?
  • nej, jag inte
  • du inte,
  • de inte, den inte
  • vi två inte
  • ni två inte
  • de två inte
  • vi inte (tre eller fler)
  • ni inte (tre eller fler)
  • de inte (tre eller fler)
Nordsamiska:
  • Leago Bieras beana?
  • in
  • it
  • ii
  • ean
  • eahppi
  • eaba
  • eat
  • ehpet
  • eai
Lulesamiska:
  • Le gus Bieran bena?
  • iv
  • i
  • ij
  • en
  • ähppe
  • äbá
  • ep
  • ehpit
  • e

Några lulesamiska uttryck[redigera | redigera wikitext]

  • buorre biejvve – god dag, ha en bra dag
  • buoris – god dag, hej
  • buorre iehket – god kväll, ha en bra kväll
  • gåktå vieso? – hur mår du?
  • gijtto – tack
  • dån la má de jubmel? – du är väl gud?
  • jáhká gus? – tror du det?
  • iv, mån lav mån nåk – nej, jag är bara jag
  • buorre javlla ja buorre ådåjahke – god jul och gott nytt år

Några sydsamiska uttryck[redigera | redigera wikitext]

  • Lahkoe jåvle jih buerie orrejaepie – God jul och gott nytt år
  • Buaregh – Hej! (handhälsning)
  • Buerie aerede – God morgon!
  • Buerie biejjie – God dag!
  • Buerie iehkede – God kväll!
  • Nåå-nåå – Adjö!
  • Guktie veasoeh? – Hur mår du?
  • Sijhth prihtjegem? – Vill du ha kaffe?

Språkkoder[redigera | redigera wikitext]

Språkkoder för samiska är enligt ISO 639:

ISO 639-1 ISO 639-2 ISO 639-3 ISO 639-5
sia akkalasamiska
sjd kildinsamiska
sjk kemisamiska
sjt tersamiska
sma sma sydsamiska
se sme sme nordsamiska
smi smi samiska (oavsett dialekt)
smj smj lulesamiska
sje pitesamiska
smn smn enaresamiska
sms sms skoltsamiska

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aikio, Ante (2004), ”An essay on substrate studies and the origin of Saami”, i Hyvärinen, Irma; Kallio, Petri; Korhonen, Jarmo, Etymologie, Entlehnungen und Entwicklungen: Festschrift für Jorma Koivulehto zum 70. Geburtstag, Mémoires de la Société Néophilologique de Helsinki, "63", Helsinki: Société Néophilologique, s. 5–34 
  2. ^ Hansegård, Nils Erik (2000). Dialekt eller språk?: om de västsamiska och norrbottensfinska skriftspråken. URSUS, 1103-7024 ; 7. Uppsala: Finsk-ugriska institutionen, Univ. Libris 7799614. ISBN 91-973316-6-X 
  3. ^ [a b c] Sammallahti, Pekka (1998) (på eng). The Saami languages: an introduction. Kárášjohka: Davvi girji. Libris 7488696. ISBN 82-7374-398-5 
  4. ^ Hansegård, Nils Erik (2000). Dialekt eller språk?: om de västsamiska och norrbottensfinska skriftspråken. URSUS, 1103-7024 ; 7. Uppsala: Finsk-ugriska institutionen, Univ. Libris 7799614. ISBN 91-973316-6-X 
  5. ^ Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017 
  6. ^ Ruong, Israel (1982). Samerna i historien och nutiden. Aldus akademi, 99-0167082-9 (4., helt omarb. uppl.). Stockholm: Bonnier fakta. Libris 7246806. ISBN 91-34-50051-0 
  7. ^ ”Nationella minoriteter och minoritetsspråk: en sammanfattning av regeringens minoritetspolitik”. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/content/1/c6/08/56/33/2fe839be.pdf. Läst 29 augusti 2014. 
  8. ^ Svonni, Mikael (2006). ”Umesamiskan: det gåtfulla språket”. Sápmi Y1K : livet i samernas bosättningsområden för ett tusen år sedan (2006): sid. 151-170.  Libris 10277206
  9. ^ Hansegård, Nils Erik (2000). Dialekt eller språk?: om de västsamiska och norrbottensfinska skriftspråken. URSUS, 1103-7024 ; 7. Uppsala: Finsk-ugriska institutionen, Univ. Libris 7799614. ISBN 91-973316-6-X 
  10. ^ Frängsmyr Tore, red (1996). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 4, [Regio-Övre]. Umeå: Norrlands univ.-förl. sid. 59. Libris 1610874. ISBN 91-972484-2-8 
  11. ^ Korhonen, Mikko (1988). ”The Lapp Language”. i Sinor Denis (på eng). Handbuch der Orientalistik. Abt. 8, Handbook of Uralic studies, Vol. 1, The Uralic languages : description, history and foreign influences. Leiden: Brill. sid. 41–57. Libris 3738942. ISBN 90-04-07741-3 
  12. ^ [a b c] Kallio, Petri (2009). ”Stratigraphy of Indo-European loanwords in Saami”. i Äikäs Tiina (på engelska). Máttut - máddagat: the roots of Saami ethnicities, societies and spaces/places. Publications of the Giellagas Institute, 1458-6282; 12. Oulu: Giellagas-instituhtta. sid. 30–45. Libris 11766968. ISBN 978-951-42-9282-8 
  13. ^ Lars-Erik Edlund, red (1996). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. [Regio-Övre]. "Band 4". Tore Frängsmyr. Umeå: Norrlands universitetsförlag. sid. 59. Libris 1610874. ISBN 91-972484-2-8 
  14. ^ Fjellström, Phebe (1986). Samernas samhälle i tradition och nutid: [Lappish society in tradition and the present day] (2. uppl.). Stockholm: Norstedt. sid. 122–123. Libris 8345682. ISBN 91-1-863632-2 
  15. ^ Brøndum-Nielsen Johannes, Wiklund Karl Bernhard, red (1947). Nordisk kultur: samlingsverk. 10, Lapperne ; Lapparna. Stockholm: Bonnier. Libris 128247 
  16. ^ "De samiska dialekterna – Nordsamiska". Samer.se, 2010-06-11. Läst 9 februari 2014.
  17. ^ Sametingets webbplats
  18. ^ ”www.samer.se - Nytt hopp för samiskan i Malå” (på sv). Samiskt Informationscentrum. http://www.samer.se/GetDoc?meta_id=3665. Läst 15 maj 2011. 
  19. ^ Lag om grundläggande utbildning 10 § 2 mom.
  20. ^ [a b] Janne Seurujärvi (centern) och Henna virkkunen (undervisningsminister) (26 februari 2009). ”Skriftligt spörsmål 20/2009: Saamelaisopetuksen edellytysten turvaaminen (version 2.0)” (på finska och svenska). Riksdagen. http://www.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/kk_20_2009_p.shtml. Läst 2012-02-06. 
  21. ^ Språklärarförbundet i Finland: Tilastotietoa kielivalinnoista: 35 femteklassisister läste samiska som A2-språk 2010
  22. ^ Pressrelase från Sametinget Sveriges skolpolitik diskriminerar samernas barn
  23. ^ Rätten till mitt språk: förstärkt minoritetsskydd : delbetänkande SOU 2005:40 s 211
  24. ^ ”Samiska språk och samiska studier - Institutionen för språkstudier - Umeå universitet”. http://www.sprak.umu.se/om-institutionen/amnen/samiska-studier/. Läst 2 juni 2011. 
  25. ^ ”Kurser i samiska - Uppsala universitet”. http://www.moderna.uu.se/grundutb/finugr/samiska/. Läst 2 juni 2011. 
  26. ^ ”www.samer.se - Hotade språk och bristande resurser” (på sv). http://www.samer.se/2604. Läst 2011-05-06. 
  27. ^ ”Språket och lagen”. Samiskt informationscentrum. http://www.samer.se/1187. Läst 7 mars 2011. 
  28. ^ Dahl Östen, Edlund Lars-Erik, Wastenson Leif, Elg Margareta, red (2010). Sveriges nationalatlas. Språken i Sverige (1. utg.). Stockholm: Norstedt. sid. 126. Libris 11789368. ISBN 978-91-87760-57-0 (inb.) 
  29. ^ Dahl Östen, Edlund Lars-Erik, Wastenson Leif, Elg Margareta, red (2010). Sveriges nationalatlas. Språken i Sverige (1. utg.). Stockholm: Norstedt. sid. 133. Libris 11789368. ISBN 978-91-87760-57-0 (inb.) 
  30. ^ ”Sámi-ruota, ruota-sámi sátnegirji : Samisk-svensk, svensk-samisk ordbok” (på sv). http://biblioteket.se/default.asp?id=8227&extras=269865%2FID. Läst 2011-05-06. 
  31. ^ ”Samisk ordbok tar form” (på sv). http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=4337100. Läst 2011-05-06. 
  32. ^ Michael Rießler (2002), Samiskt och finskt substrat i nordskandinaviska dialekter, Philosophische Fakultät II.
  33. ^ Kusmenko, Jurij; Rießler, Michael (2000), “Traces of Sámi-Scandinavian Contact in Scandinavian Dialects”, Languages in Contact, Amsterdam – Atlanta, Studies in Slavic and General Linguistics, Vol. 28, pp. 209-224, Editions Rodopi B.V.
  34. ^ Kusmenko, Jurij. 2000. “Varifrån kommer konsonantförlängningen i öppen stavelse i svenska och norska dialekter?” Kors och tvärs i nordistiken. Föredrag från det 4:e studentkollokviet i nordisk språkvetenskap, hrsg. v. Jurij Kusmenko och Sven Lange, 120–132. Kleine Schriften des Nordeuropa-Instituts 20. Berlin: Humboldt-Universität.
  35. ^ Jurij Kuzmenko, "Den nordiska vokalbalansens härkomst", Svenska språkets historia
  36. ^ Korhonen, Olavi; Winsa Birger (1997). Språkliga och kulturella gränser i Nordskandinavien [Elektronisk resurs : två uppsatser]. Kulturens frontlinjer, 1402-8506 ; 7. Umeå: Kulturgräns norr. Libris 16245833. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-88651 
  37. ^ En lijten sångebook, huruledes messan skal hållas, läsas eller siungas på lappesko
  38. ^ ABC. Book pa lappesko Tungomål. Stält och reformerat aff Nicolao Andreae, 1619
  39. ^ ”Kyrkan först med böcker på samiska” (på sv). http://www.samer.se/2717. Läst 2011-11-26. 
  40. ^ ”Sami/Saami/Lapp language, alphabet and pronunciation” (på en). http://www.omniglot.com/writing/saami.htm. Läst 2011-05-06. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Nordsamiska.
Wikipedia Incubator
Wikimedia Foundation har en testupplaga av Wikipedia på Sydsamiska.
Wikipedia Incubator
Wikimedia Foundation har en testupplaga av Wikipedia på Lulesamiska.
Wikipedia Incubator
Wikimedia Foundation har en testupplaga av Wikipedia på Enaresamiska.
Wikipedia Incubator
Wikimedia Foundation har en testupplaga av Wikipedia på Kildinsamiska.