Flamskyddsmedel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Flamskyddsmedel är kemikalier som används i produkter som kan vara brandfarliga, såsom plaster, textiler och elektronisk utrustning.

Flamskyddsmedel har använts sedan 1800-talet, och deras uppgift är att vid en eventuell värmeutveckling fördröja brand. De första flamskyddsmedlen avsåg att ge teaterridåer ett visst motstånd mot brand.

De förekommer ofta på platser eller i produkter som är lättillgängliga för allmänheten, till exempel möbler i offentlig miljö, hemelektronik och värmeisolering i byggnader. Avsikten med flamskyddsmedel är att ge skydd under en produkts hela livscykel, vilket resulterat i att flera av dem är svårnedbrytbara miljögifter. En del av ämnena är organiska och fettlösliga. Detta kan göra dem miljöfarliga genom att levande organismer tar upp fettlösliga kemikalier lättare än vattenlösliga.[källa behövs]

Flamskyddsmedel gör material svårantändliga, men inte obrännbara. Efterhand bildas ändå ohälsosam rök och eld.

I takt med allt mer plastanvändning har nya medel utvecklats. De medel som ingår i gruppen flamskyddsmedel har olika grad av miljöpåverkan, vilket har medfört att vissa av dem är förbjudna i Sverige, medan andra inte är det.

Den främsta åtgärden för att förhindra att flamskyddsmedel kommer ut i naturen är att återvinna och på rätt sätt ta hand om föremål som innehåller dem.

Exempel på flamskyddmedel:

Lista på i Sverige förbjudna flamskyddsmedel: