Fritz Katzmann
| Fritz Katzmann | |
 Gruppenführer | |
|---|---|
| Född | 6 maj 1906 Langendreer, Provinsen Westfalen, Preussen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 19 september 1957 (51 år) Darmstadt, Hessen, Västtyskland |
| Befäl | 1) SS- och polischef i distriktet Radom i Generalguvernementet 2) SS- och polischef i distriktet Galizien i Generalguvernementet |
Fritz Katzmann, egentligen Friedrich Katzmann, född 6 maj 1906 i Langendreer, död 19 september 1957 i Darmstadt, var en tysk SS-Gruppenführer och generallöjtnant i Waffen-SS och Ordnungspolizei. Han spelade en betydelsefull roll för förintelsen i Polen.
Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]
Den 1 september 1939 anföll Tyskland Polen och den 26 oktober inrättades Generalguvernementet, den del av Polen som inte inlemmades i Tyska riket. Från november 1939 till juli 1941 var Katzmann SS- och polischef i distriktet Radom i Generalguvernementet. Katzmann hade i uppgift att tillse att distriktets judar antingen arkebuserades eller inspärrades i getton i väntan på deportation österut. I juli 1941 utsågs han till SS- och polischef i distriktet Galizien med säte i Lemberg. Tillsammans med Hauptsturmführer Hans Krüger var Katzmann bland annat ansvarig för massakrerna i Nadwórna och Stanislawow.[1] Den 12 oktober 1941, "den blodiga söndagen", mördades minst 10 000 judar i Stanislawow.[1]
Katzmann lät inrätta ett flertal läger för tvångsarbetare i östra Galizien, bland andra Janovska vid Lemberg, Drohobytsj-Boryslav samt vid Durchgangsstraße IV, ett enormt vägprojekt från Berlin till Kaukasus.
Efter kriget[redigera | redigera wikitext]
Katzmann tillbringade krigsslutet på ön Fehmarn, skaffade sig falska identitetshandlingar och levde under namnet "Bruno Albrecht".[2] Han fick under de kommande åren hjälp och stöd av organisationen HIAG, som bestod av före detta Waffen-SS-medlemmar. Det var meningen att Katzmann skulle fly till Argentina i början av 1950-talet, men det hela fick ställas in då han blev sjuk. År 1955 arbetade Katzmann på ett träförädlingsföretag i Wächtersbach i Hessen. Två år senare avled han på Alice-Hospital i Darmstadt.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
- Pohl, Dieter (1996) (på tyska). Nationalsozialistische Judenverfolgung in Ostgalizien 1941-1944: Organisation und Durchführung eines staatlichen Massenverbrechens. München: Oldenbourg. ISBN 3-486-56233-9
- Sandkühler, Thomas (1996) (på tyska). "Endlösung" in Galizien: der Judenmord in Ostpolen und die Rettungsinitiativen von Berthold Beitz 1941–1944. Bonn: Dietz. ISBN 3-8012-5022-9