Furstbiskop
Furstbiskop (tyska: Fürstbischof) kallades en biskop som var furste i Tysk-romerska riket och alltså både utövade andlig auktoritet inom sitt stift och världslig makt som furste över en stat kallat biskopsdöme. De furstbiskopar som var riksfurstar berättigades rättigheter som medlemmar i Riksfursterådet,[1] ett av de tre riksständerna som utgjorde den kejserliga riksdagen. Furstärkebiskoparna av Köln, Mainz och Trier var dessutom kurfurstar.
År 1521 fanns totalt 53 andliga furstendömen i Tysk-romerska riket. I och med reformationen och sekulariseringsvågen minskades de i antal till 23 vid trettioåriga krigets slut 1648.
Protestantiska furstbiskopar
Titeln hade efter reformationen tagits i bruk för att beteckna en protestantisk furstes också kyrkliga ledarställning inom episkopalsystemet. Adolf Fredrik var furstbiskop innan han blev kung av Sverige. Fortfarande i början av 1900-talet bar några biskopar (till exempel i Breslau och Olmütz) titeln furstbiskop. Titeln brukas sedan 1919 ej utanför Österrike.[förtydliga][källa behövs]
Biskopsdömen styrda av furstbiskopar
- Furstbiskopsdömet Bamberg
- Furstbiskopsdömet Basel
- Furstbiskopsdömet Chur
- Furstbiskopsstiftet Fulda
- Furstbiskopsdömet Hildesheim
- Kurfurstendömet Köln
- Furstbiskopsdömet Liège
- Kurfurstendömet Mainz
- Furstbiskopsstiftet Münster
- Furstbiskopsdömet Osnabrück
- Furstbiskopsdömet Paderborn
- Ärkebiskopsdömet Salzburg
- Furstbiskopsdömet Speyer
- Kurfurstendömet Trier
- Furstbiskopsdömet Verden
- Furstbiskopsdömet Worms
- Furstbiskopsdömet Würzburg
Källor
- Bra Böckers lexikon, 1975
- ^ [1] i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)