G-funk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
G-Funk
Stilursprung Hip-Hop · Funk · Gangstarap
Kulturella ursprung Tidigt 1990-tal Los Angeles
Typiska instrument Synth · Bas · Trummaskin · Sång · Rap · Talkbox
Mainstreampopularitet 1992-1996

G-Funk (gangster funk) är en subgenre till Hip-Hop som kom till under det tidiga 1990-talet på USAs västkust[1].

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

G-Funk kan karaktäriseras genom tre olika aspekter. Dess musikaliska inslag, dess trummor och även dess textinnehåll.

Det musikaliska med G-Funk kännetecknas med portamentosynthar, samplingar från Funk[1] och eventuella inspelade instrument såsom exempelvis el-bas (basgångarna i G-Funk är oftast väldigt djupa) och blåsinstrument. Användningen av Talkbox-modul är heller inte ovanlig inom G-Funk, särskilt under refrängpartierna[2].

Trummorna är ofta tydligt programmerade med trummaskiner. Baskaggarna tenderar att vara tunga och tydliga, hi-hatsen korta och vassa och virvelslagen kan förstärkas av tunga handklapp. Handklapp och "riktiga" instrument är mycket vanligare förekommande än i gangster-rappen och övrig rap-musik under 90-talet. Med sina melodiösa refränger fick g-funken stor kommersiell framgång.

Vad gäller texterna som förmedlas i G-Funk bär dessa på många likheter med subgenren Gangstarap och berör alltså ofta gängliv på ett romantiserat vis. Övriga återkommande teman som texterna kan beröra är bland andra sex, representationer av orter och att må bra. Texterna ter sig ofta beskrivande och rappen framförs främst på ett aningen avslappnat sätt och ackompanjeras inte allt för sällan av kvinnlig sång under refrängerna. Den största tyngden hos G-Funk ligger dock på dess sound snarare än på dess texter[3].

Historia[redigera | redigera wikitext]

South Central Los Angeles

G-Funk grundades i Los Angeles av rapparen/producenten Dr. Dre under det tidiga 1990-talet. Influenserna till subgenren kom dock från Hip-Hopartister och producenter som Too Short från Oakland under 1980-talet. Too Short samplade även han funkmusik i sina Hip-Hopproduktioner, vilka även dem innehöll djup bas. Den stora skillnaden mellan den tidigare typen av Hip-Hop från Oakland och G-Funk som Dr. Dre kom att utveckla ur denna var främst användandet av portamentosynthar[4].

Dr. Dre var under slutet på 1980-talet samt början på 1990-talet medlem i rapgruppen N.W.A och aktiv inom den redan existerande subgenren Gangstarap[1]. Han stod som producent såväl som rappare på båda Gangstarap-albumen Straight Outta Compton (1988)[5] och Niggaz4Life (1991)[6] från N.W.A. Trots att det finns små kännetecknande spår av G-Funk i Niggaz4Life (med sinusvågs-synthar och funksamplingar) var det först med Dr. Dres soloalbum The Chronic (1992) som begreppet och subgenren G-Funk etablerades[3]. I och med The Chronics stora framgång, samt framgångar med låtar från artister såsom Snoop Dogg och Blackstreet där Dr. Dre stod bakom produktionen blev G-Funk-soundet väldigt populärt. Soundet imiterades sedan av andra producenter tills det under mitten av 1990-talet blev den subgenre som kom att dominera Hip-Hop. G-Funken höll sig stadig fram tills 1996 då subgenrens popularitet avtog ihop med att Dr. Dre lämnade skivbolaget Death Row Records som han tidigare släppt The Chronic genom[3]. Många äldre p-funkartister fick i och med g-funken ett uppsving och medverkade ofta på g-funkskivor. I stort sett alla sångare, musiker och rappare som utövade g-funk kom från USA:s västkust.

Lista över artister inom G-Funk[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Dr. Dre ft. Snoop Dogg - Nuthin But a G Thang

B.G. Knocc Out & Dresta - Do or Die

Twinz - Round and Round

Twinz - Sorry I Kept You

Mad CJ Mac - Come and Take a Ride

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenslista[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Carmichael, Emma (31 december 2011). ”This Guy Died This Year: Nate Dogg, The King Of G-Funk”. http://deadspin.com/5871988/this-guy-died-this-year-nate-dogg-the-king-of-g-funk. Läst 29 januari 2015. 
  2. ^ Hilburn, Robert (23 september 2007). ”The Dr.'s Always In”. http://articles.latimes.com/2007/sep/23/entertainment/ca-dre23/3. Läst 3 februari 2015. 
  3. ^ [a b c] Erlewine, Stephen Thomas. ”The chief architect of West Coast gangsta rap, a legendary rapper, and a seminal record producer”. http://www.allmusic.com/artist/dr-dre-mn0000805274/biography. Läst 29 januari 2015. 
  4. ^ Hess, Mickey (2010). ”Hip Hop in America: A Regional Guide”. http://books.google.se/books?id=XkCncJ7j744C&q=oakland+808&redir_esc=y#v=snippet&q=oakland%20808&f=false. Läst 4 februari 2015. 
  5. ^ ”Allmusic. N.W.A - Straight Outta Compton”. http://www.allmusic.com/album/straight-outta-compton-mw0000653426/credits. Läst 3 februari 2015. 
  6. ^ ”Allmusic. N.W.A - Niggaz4Life”. http://www.allmusic.com/album/niggaz4life-mw0001961096/credits. Läst 3 februari 2015.